Vi var nyss ute på kvällstur och Sebbe visade prov på sin mandom (?). Han blir nämligen oerhört upprörd när någonting befinner sig på en plats som tidigare var tom. Idag var det en enorm grävskopa som var boven i dramat. Mycket underhållande. Han skäller även på snögubbar och cyklar som lämnats kvar på marken.
Annars skäller han till min glädje väldigt lite. Aldrig på människor eller andra hundar (han svarar dock bestämt om han blir skälld på).
Han är så fin och snäll, min gosemose.
Månad: januari 2008
Funkyzeit mit Bruno
Sällan blir jag så irriterad som när jag, som nyss, toktrött försökte ta en powernap. Sebbe var lika trött han och så hörde han plötsligt något och skällde till. Det är inget trevligt ljud när man just är på väg att somna.
Jo, jag trotsade min onda häl, ja, hela onda benet egentligen, men hälen är värst, och gick hem från jobbet. Därefter en timmes stros med Sebbe. Jag åt ju en bit choklad på jobbet eftersom frukostbrödet blivit gammalt…
I övrigt en bra dag idag. Sköna Gucci som partner på jobbet och kamrat R kom överraskande förbi och släpade ut mig på lunch. Ljuvlig indisk mat med mycket spenat!
Diverse onsdag
Nu har jag hämtat mig lite genom att photoshoppa febrilt.
Imorse när jag och Sebbe var på morgontur fick jag en hemsk känsla. Igår kväll passerade vi nämligen en konstigt parkerad bil och i morse var dörrarna uppbrutna och ett däck låg på marken och det luktade bränt. Mycket obehagligt när man inser att det vimlar av huliganer även i mina lugna kvarter. Jag var rädd att någon skulle ta tag i mig och släpa mig in i bilen så jag och Sebbe pinnade på som aldrig förr.
Och för första gången på väldigt länge tog jag tuben till jobbet. Jag har mycket ont i min vänstra fotsula nämligen. På grund av mina konstiga fötter har jag ju inga skor som lämpar sig för mina maratonpromenader men jag ska snart, snart ge mig ut och finna ett par som fungerar även på mina monsterfötter.
Morgonens drama – att kaffet var slut (helt oacceptabelt) – föll snabbt i glömska då jag läste om Heaths plötsliga död. Livet sätter saker och ting i perspektiv mellan varven.
Arbetet igår, med lesbianen, gick mycket bra. Hon var “en av oss” och jag välkomnar henne med öppen bögfamn.
Förvirrad morgonblogg
Morgonkaffe och nyheter på jobbet.
Mycket trött och svårt att komma upp ur sängen, men här är jag nu. Jag sa till min bögkollega: “Jag har en dräglig vardag som inte ger mig ångest så jag har nått mitt mål i livet”. Så sant. När jag är trött är jag lite extra reflekterande.
Och jag har denna morgon smålett åt mitt bedrövliga morgonhumör. Jag är så lättstött och grinig. Har mitt civilstånd något med det att göra? Kanske finns det ett samband.
Idag har jag fått en ny tillfällig (hoppas jag) arbetsuppgift; en gång i halvtimmen måste jag kila iväg och trycka på en knapp på en överhettad värmereglerare (eller något liknande) (jag vet inte ens vad det är eller varför jag ska göra det men jag gör som jag blir tillsagd både i och utanför bingen). Jag känner mig verkligen viktig och oumbärlig!
Dessutom ska jag premiärarbeta med en ny kollega idag: en ung lesbian. Ja, de homofila trivs verkligen här på kontoret. De kommer i flock.
Våt
Vilken morgon.
När jag gick hemifrån var himlen blå (nåja). Mitt under mitt ivriga promenerande öppnades den och det började tokhagla. Sedan snöa. Och slutligen spöregnade det – men inget stoppar mig. Jag tänkte på mina -5 kg (som börjar luta mot -6) och pinnade på. Jag kom till jobbet alldeles genomblöt. Än så länge är jag ensam här och jag har hängt byxorna på tork och trippar således omkring iklädd en sportig jacka som får tjänstgöra som herrkjol.
Är det opassande? Kan jag bli stämd?
