Å, vad jag gillar min laptop. Tangenterna är så underbara. Fingrarna liksom bara glider över dem.
Annars;
¤ Hundvakten + sambo lämnade Sebbe på jobbet. Han hade fått en varmkorv i Kungsträdgården. Mycket populärt, fick jag höra.
¤ Såg de två sista avsnitten av Angels in America som jag spelade in igår. Tyckte serien var riktigt bra, vilket jag inte tyckte när jag slötittade på den första gången den sändes. Underbar musik.
¤ Åt en ljuvlig söndagsmiddag; ris med en hääärlig sås (Mrs Cheng’s – den blå konserven, minns aldrig vad den heter och orkar inte rota i sopsorteringen nu) som man blandar i stekta quornbitar i. Obligatoriskt vid sidan om; keso.
¤ Lyssnar på Annie Lennox. Honestly på av mig så många gånger hyllade albumet Bare – hur bra är den inte!?
Månad: september 2006
Jag & Han
Det är söndag och söndagar är synonyma med reflektion.
Det känns som om jag gått in i något slags balanserat skede i livet. Det började för nio månader sedan då min senaste relation avslutades. Den var oerhört stormig och krävande men också alldeles underbar. Till slut sög den musten ur mig och allt annat fick prio två. Naturligtvis fanns bara en utväg och där är jag nu.
Detta balanserade liv går mig dock på nerverna. Det är så behagligt att det är tråkigt. Kanske har jag en S/M-ådra i mig. Kanske mår jag som bäst när jag får lida lite. Kanske känner jag mig mer levande då.
Jag och Han har väldigt lite kontakt idag, vilket känns konstigt, men jag vågar helt enkelt inte. Är rädd för att jag, om jag skulle träffa Honom, skulle kasta allt och plåga mig själv lite extra. Vet helt enkelt inte vad jag känner och så länge jag inte träffar Honom riskerar jag ingenting. Så jag låter tiden gå och gå och gå tills jag känner mig på säker mark. Men kommer den dagen någonsin? Om vi inte ses lär jag ju heller inte veta.
Jag har inte ens bedövat mig med andra. Så himla moget av mig. Jag har lärt mig av mina många misstag.
Men när vet man att känslorna är borta om man aldrig ses?
När vet man att det är fritt fram?
Morgonfniss
Min relativt nya, mycket underbara kollega C berättade en rolig story för mig. Hon hade kommit hem på mycket dåligt humör en dag. Telefonen hade ringt och tjejen hon delar lägenhet med hade kastat telefonen på henne och bett henne svara. Ungefär så här löpte samtalet;
– Hallå (ilsket)
– Ja, hej, jag…
– Vem är det? (ilsket)
– Ja, jag ringer…
– Men vad vill du!? (ilsket)
– Jo, jag ringer från Ordjakten (eller liknande ring-och-vinn-pengar-tv-program, minns ej vilket), du är med i direktsänd tv
– Jaha (förvånat)
– Ja, du hade ringt in, får vi be om det rätta svaret
C slår på tv:n
– Ja, vad kan det vara för ord.. hmm..
Hon lyckades komma på det rätta ordet i alla fall och det hela hade slutat med att hon blivit på bättre humör och inte alls velat lägga på luren.
Önskar så att jag sett det där programmet. Det var tydligen hennes blyga sambo som ringt.
Sur är hon också eftersom de alltid säger “vi sätter in pengarna på ditt konto idag”. I själv verket tar det upp till tre veckor innan man har några slantar på kontot.
Bert
Jag såg just Bert Karlssons talkshow på TV8 och gäst var skvallerjournalisten Daniel Nyhlén. Jag satt under hela intervjun och tänkte; “men så snygg han är”, vilket var konstigt eftersom jag alltid funnit honom ytterst oattraktiv. I slutet av intervjun framgick att han gått ner tio kilo. Där ser man vad några kilo kan göra.
Mörker
Gud vad jag längtar efter… snön! Har nog aldrig gjort det tidigare men för varje sommar som går uppskattar jag sol och värme mindre och mindre och ser mer och mer fram emot mörkret. Hösten är fantastisk men alldeles för kort. Det känns som om träden somnar, gulnar och klär av sig på bara en vecka. Sedan står de där; kala och intetsägande.
Men tänk så skönt när snön täcker marken. Man öppnar porten och kliver ut på gatan och slås av tystnaden. Stadens ljud och oljud dämpas av snön. Man får äntligen klä på sig ordentligt. Och det är helt legitimt att inte ha tusen järn i elden.
Det finns inte mycket som slår känslan av att huttrande kliva in i ett varmt, ombonat hem. En mustig het gryta och vuxenmys i soffan.
Please.