Klockan slog 03:15 och jag skulle just borsta tänderna och dra mig undan bakom mitt röda draperi. Då ringde mobilen;
“Hej det är “Zlatan” (jag kommer kalla honom så hädanefter). Vad gör du?”
“Inget särskilt, skulle just gå och lägga mig.”
“Undrade bara om det vore okej om jag kom förbi. Jag sätter mig i en taxi nu så jag är där om en kvart.”
Livet är ju fullt av överraskningar.
Månad: juni 2006
Bitterfittan Kim
Träffade R på Torget (stans absolut bästa krog, så är det bara). Skönt att prata av sig lite. Kom hem lagom till sena Rapport och fastän det är nationaldag och allt så måste jag kräkas ur mig lite bitterhet. Är det inte konstigt att vi lever i ett välfärdsland men vi har enormt sugig vård? Är jag den ende som har svårt att sova på nätterna och som klagar över mina egna mer eller mindre triviala “problem” då man ser inslag som det om en Arash som lider av någon muskelsjukdom som gör att han inte FUNGERAR fysiskt? Att han blivit lovad att få genomgå en operation två gånger men att han båda gångerna – i sista minuten – blivit nekad pga. att det inte “finns vårdplats efter operationen”. Hallå! Vi lever i Europa, i ett så kallat “rikt” land och du blir nekad en operation som är NÖDVÄNDIG för att din kropp ska FUNGERA med motiveringen att det inte finns någon vårdplats efteråt. Hur sicko är inte det?
Och raskt över till nästa inslag som handlar om karlar som leker med en boll (vilket i sin tur får huliganer att vandalisera och suga åt sig en massa cash av mina surt intjänade slantar (se tidigare inlägg så förstår du) till poliser (som är för få och förvånansvärt otrevliga) och sjukvård och vem vet vad. Tillbaka till “nyhetsinslaget”; det handlade om en stackars fotbollsspelare som inte kunde vara med på träningen pga. muskelskador. Men my God. Klart man får en massa skador när man lägger ner större delen av sin tid på att missbruka sin stackars kropp på det där sättet. Och vem bryr sig? Inte Arash vars muskler inte FUNGERAR pga. SJUKDOM i alla fall. Men hur mycket stålar drar han in? Hur många dosor får han penetrera?
Och folk undrar varför man är deprimerad. Samhäller suger ju. Allt blir ju sämre. Eller är det bara något man intalar sig ju äldre man blir?
Nu sätter jag punkt innan datorn brinner upp. Ska ta mig en snus och gosa med Sebbe.
Hips Don’t Lie
Det är bra att umgås med ungdomar (se gårdagens inlägg) för de håller en uppdaterad i vad som gäller. Hade helt missat underbara Hips Don’t Lie med Shakira och Wyclef Jean men nu spelar jag den på repeat. Fantastisk låt ju.
Sport
Jag har (nästan) hånglat med Zlatan.
Ni vet när man träffat någon efter ett par glas eller så; man kommer ihåg “å, det var en trevlig en”, men man har inget minne av hur personen ifråga såg ut. För att inte tala om namnet.
Jag upplevde ovanstående för ett par veckor sedan och igår när jag stod där vid bardisken och avnjöt ett glas vin tillsammans med R hände det som man förgäves brukar hoppas ska ske. Jag vände mig om och där stod Han. Alla bitar föll på plats; “ja, just det, så såg han ut och det var ju så han hette” (okej, jag hade för mig att han hette Andreas men hans namn visade sig vara Andres). Anyway. Han skulle just kila iväg till dansgolvet men lovade komma tillbaka. “Okej”, sa jag så där kaxigt och coolt, “jag väntar här i fem minuter, sedan går jag hem”. Jag behövde inte vänta fem minuter. Han var snart tillbaka. Sedan gick vi och åt vegoburgare med RJ och därefter taxi hem. Trivsamt att ha sällskap. (Nej; inget knulleri! Det är inte min grej.)
I morse halvlåg vi i soffan och drack kaffe och jag såg på honom och tänkte; vem är han lik? Svaret lät inte vänta på sig. Han är lik Zlatan! Mycket lik Zlatan till och med. Och som vi alla vet ligger Zlattis trea på min snyggolista. Synd bara att han är så ung. Han är till och med yngre än min syster som ju är tio år yngre än jag. Say no more. Jag träffar honom gärna igen. Och dricker kaffe.