Kategori: Musik

Mellotrauma

Häromdagen kom jag på att Melodifestivalen börjar på lördag. Redan. Hur kunde jag missa det? Sa just, när min vän P frågade när första deltävlingen äger rum; “Jaaa.. om en månad ungefär”.
Å, så värdelöst av mig. Skäms.
Nu ska jag bjuda på mitt värsta mellominne (jag var schlagerfjolla innan jag var fjolla ens).
Kvällen då Martin Stenmarck så skandalöst vann med sin totalt värdelösa låt var en av de värsta kvällarna i mitt liv.
Jag var relativt nyinflyttad i min nuvarande lägenhet och alla mina melloälskande vänner var upptagna. Jag hade sedan länge bestämt att aldrig göra om misstaget att se på mello med någon “måttligt” intresserad eftersom jag bara blir förbannad på onödigt prat (eller som när jag och ett nuvarande ex (surprise) skulle se finalen något år och jag hade fixat och trixat i hemmet för att det skulle bli en underbar kväll och han just innan programmet började lät mig få veta att han minsann skulle sätta sig vid datorn. Med kommentaren “jag hör ju!” Fatta!). Tillbaka till 2005. En hunk jag suckat efter i tio år – totalt out of my league – hade börjat uppvakta mig och jag skulle träffa honom den här kvällen. Det slutade dock i katastrof. Min mobil hängde sig så jag inte kom åt några nummer (och fick således inte tag i en enda människa). Jag blev så upprörd när Stenmarck vann att jag hällde i mig sprit. Jag blev så omoget askalas att jag inte kommer ihåg exakt vad som hände. Hade lagt fram SL-kort, leg + kontanter för att bara kunna svepa med mig när jag gick. Dagen efter låg de kvar, orörda. Däremot hittade jag en SL-biljett i fickan, så någonstans hade jag varit. När jag kom hem från var jag nu varit någonstans gick jag till fel hus (var som sagt ganska nyinflyttad) – detta minns jag tydligt – och satte nyckeln i låset till lägenheten som är “min” lägenhet fast i huset bredvid. Jag stod där och försökte ta mig in utan att lyckas. Till slut ringde jag på! Mitt i natten. Som tur var öppnade ingen. Jag höll på att börja gråta. I min alkoholdimma trodde jag på allvar att någon tagit min älskade lägenhet ifrån mig. Till slut insåg jag att namnet på dörren inte var mitt och gick därifrån. Hittade hem till slut.
Vad har jag lärt mig av detta? Låt ingen mespropp som Stenis vinna Melodifestivalen. Orkar inte med fler traumor.

Confessions Tour

Nu har jag sett Madonnas Confessions Tour. Vad jag missade när jag såg alla snuttar på Youtube var hur otroligt bra de hottat upp (de gamla) låtarna. De har fått helt nytt liv och till och med gamla sönderspelade Like A Virgin låter fräsch. Förutom den tycker jag bäst om La Isla Bonita, Music (som med sin originalversion inte ens ligger på min topp 50!) och inte minst Erotica (eller You Thrill Me som denna outgivna första version av låten oftast kallas).

Otroligt bra konsert! M sjunger bättre än någonsin och jag undrar varifrån hon får sin energi. Ge mig lite, tack.
Dessvärre saknas ett gäng nummer i TV-versionen men snart finns rubbet på DVD.

Å, fredag

Jag vaknar med en låt i huvudet varje morgon. Imorse var det “I See A Star” (Nederländerna, ESC 1974) som malde om och om igen. Igår var det “Lapponia” (Finland, ESC 1977) och i förrgår “Labyrint” (Per-Erik Hallin, MF 1984) (usch). Tycker det är ett märkligt fenomen då det ofta är låtar jag inte gillar och/eller hoppar över på CD eller DVD (exempelvis “I See A Star”). “Lapponia” tycker jag däremot är riktigt rivig.
Mycket trött idag men gläds åt att jag för första gången sedan 1993 ska få känna den där fredagskänslan. Ska iofs jobba hela helgen men det går ju på rutin.
Idag är sista dagen att bjuda på min Sony Ericsson. Auktionen avslutas 16:16 på Tradera.

1984

Igår kväll visade SVT 1984 års Melodifestival och jag missade halva programmet. Hur kunde jag!? Jag som ville se Schack och Matt med Rosa Körberg! Av det jag såg kan jag konstatera att jag hade helt korrekta minnesbilder av denna festival som jag inte sett sedan just då – 1984. Vi hade ingen video på den tiden men jag minns kvällen mycket tydligt. Jag var nio. Sankta Cecilia (Göran Folkestad och Lotta Pedersen) var ju värsta poppärlan liksom Kall Som Is med Karin & Anders Glenmark men favoriten var Livet Är Som Ett Träd med Vicki Benckert. Å, vad den har spelats i det Kimska hemmet under åren.
Diggi-Loo Diggi-Ley är för övrigt en av de svenska vinnare jag ogillar mest. De två absolut sämsta fick jag äran (?) att se på Pride i år; Blonds Bara Hon Älskar Mig och Arvingarnas Eloise.
Nästa gång de visar MF i Minnenas Television lär vi få se tävlingen 1991 då Carola vann (det lär ju gå en röd tråd genom programmen – Sverige vinner ESC). Jag skulle dock ge mycket för att få se 1986 års tävling. De härliga videorna och min all time favourite; Karin Risbergs Stopp Stopp Stanna.