Kategori: Musik

Musik är män och män är musik

Nu har jag hämtat mig efter alla mina utbrott. Det är ack så skönt att avreagera sig (därav denna blogg).
Jag är på osedvanligt bra humör trots mina tre timmars sömn så nu ska jag berätta något trevligare (?).
Häromnatten drömde jag om mitt ex. Det var oroväckande vackert.
Igår spelade jag Maddes Get Together och vips var jag tillbaka med mitt ex. Ni vet hur musik väcker minnen till liv. Inte bara minnen förresten, utan känslor.
Jag måste försöka se till att inte ha pojkvän när nån av mina favoriter släpper nytt material för om när det går åt skogen vill jag inte förknippa musiken med männen. Även om det är vackert av och till.

MADONNA 50 fantastiska år!

Madonna 50
Madonna 50

Idag firar jag kvinnan som alltid funnits där. I vått och torrt. Sedan jag var nio år 1984 har hon varit min trösterska. Ja, trots att hon är en upptempoartist har jag alltid funnit tröst och kärlek i hennes lugnare stunder (det gäller för övrigt samtliga mina kvinnliga favoritartister – det är som om deras sorger och ångest kommer fram på ett underbart berörande sätt i just dessa stunder).
Lagom till 50-årsdagen läckte Madonnas cover på Abbas Like an angel passing through my room.
Den finns här och spelades in i samband med inspelningarna av låtarna till Ray of Light 1998.
Inte nog med en massa bra musik – Madonna har hjälpt mig ur kris efter kris. När jag kände mig konstig i början av 90-talet stod Madde där och sa att homosexualitet var härligt.
Tack.
Gång efter gång har hon varit min stöttepelare – både på ett djupt personligt plan och på ett dansgolv nära dig.
Älska henne.

Schlager gör världen bättre

Maybe I should start building a shrine for all the schlager queens.
Except Carola.
Her mind is so gone with a stormvind.
Dansken efter att vi sett Malou möter Carola.
Efter några veckors intensivt schlagerstuderande börjar Dansken bli en fullfjädrad schlagerfjolla.
Han är mycket imponerad av Charlotte, Lena, Linda Bengtzing, Kikki m.fl.
Nu ska vi på schlagerklubb.

Kylie is da shit

Konserten var så bra att jag sa till en vän: “Nu kan jag dö”.
Efteråt gick vi på stans bästa, glammigaste bögbar och överraskande mötte jag på gatan där vi stod och luftade oss ett tag en hunkig man som kände igen mig från nätet. “Är det inte du som är Kim”, sa han. Sedan kysste han mig.
Mums.
Fortsättning följer.