
Jag ska koka upp ett paket nudlar.
Det får mig att känna mig väldigt ungdomlig och bara det prassliga ljudet från förpackningen får mig att färdas tillbaka till mitten av 90-talet. Jag levde på nudlar då. Älskade dem. Jag bodde i andrahand i Aspudden och köpte tre paket kryddstarka nudlar för en tia.
Åt dem hemma. Åt dem på jobbet. Jag krossade dem medan de låg i paketet och därefter kokade jag upp dem.
Jag var 175 centimeter lång och vägde inte många kilo.
Håret var blekt (på bilden dock brunt) och de alltid så trendiga kläderna hängde och flängde på min arma lekamen.
Jag bar svarta byxor i något glansigt tyg. Köpte dem på Solo vid Norrmalmstorg. Köpte nog de flesta kläder där. Och så fanns det en liten, liten butik med t-shirts med fräcka tryck och slogans. Fäbodjäntan och liknande. En gång köpte jag en väldigt dyr jacka i den butiken. Jag minns att jag spenderade mina sista pengar och att jag tänkte ”äsch, jag har nudlar hemma så jag klarar mig resten av månaden”. En gång köpte jag en t-shirt som det stod ”Jesus Lever” på. Texten glittrade och den var väldigt fin. Dessvärre använde jag den bara en gång eftersom jag råkade få blonderingsvätska på den och t-shirten var därmed förstörd. Kanske var det en mening med det hela. ”Jesus” liksom.
Tillbaks till nudlarna – jag äter dem sällan nuförtiden. Föråt mig på dem och blir lite lätt äcklad bara jag tänker på dem. Jag ser hur de åker ner i vasken och så ligger de där och ser ut som små äckliga maskar.
Maskar skrämmer mig. När det gäller döden så är jag nog mest rädd för maskarna. Därför vill jag bli kremerad – illa kvickt.
Tillbaks till nudlarna igen – de kryddstarka kan vara riktigt goda och det blir faktiskt en riktigt smarrig lunch om man blandar i en skivad morot. Och ett par vitlöksklyftor.
Nej, när jag tänker på saken så skippar jag nog nudlarna idag. Känner mig lite för gammal för dem så jag går nog och köper mig en sallad istället.

Etikett: vegetarisk mat
Är lite hård mot mig själv
Jag har inte tränat på tre dagar (igår motionerade jag hem från jobbet, men det räknas inte). De två senaste nätterna har jag bara sovit ett par timmar – har därför inte orkat släpa mig upp extra tidigt för att pinna iväg till gymmet.
Ganska självklart, men ändå har jag dåligt samvete och jag känner mig lite som en lat och oduglig herre.

I söndags då? Jo, då hade jag allt så bra planerat: Sebbe var hos granngossarna medan jag var på möte (läs om det här) och därefter skulle jag ila vidare till gymmet. När jag väl kom dit, och ända ner till omklädningsrummet, så insåg jag att jag hade glömt mitt lås (till skåpet) hemma. Jag blev mycket, mycket tvär och irriterad och strosade vidare hem till Sebbe och granngossarna och drack världens smarrigaste kaffe. Fastän jag inte uppskattar sötsaker så slog jag till och fick i mig två fluffiga mums-mumsar (80×2 kalorier).

Det tar jag igen genom att äta min sedvanliga, slanka sallad till lunch på jobbet.
Fyra dagar av fem äter jag samma ljuva sallad (på fredagar brukar jag toka till det genom att äta medhavd varm matlåda).

Och så här ser det ut där jag sitter och sliter hela dagarna. Vecka ut och vecka in. Månad efter månad. År efter år. Jag sliter och jag njuter då jag drar in cash till både mig och staten.
På bordet har jag:
En PC och en Mac, tre mobiltelefoner + två fasta, ett glas vatten (mitt favoritglas är tungt, brett och högt), NiQuitin sugtabletter, Försvarets hudsalva (glömmer jag en av mina många salvor hemma så går jag och köper en ny – den är ett måste), anteckningsblock + (gärna fungerande) penna, servetter.
Detta var dagens högklassiga inlägg.
Varsågoda.
Höststros och pizzatips

Höststros.
Igår var Sebbe och jag ute på långstros och plötsligt stod vi utanför Dalens Pizzeria – ett legendariskt pizzahak.
”Efter en lång salladstät vecka”, sa jag, ”ska vi inte ta och dela på en pizza när vi kommer hem, Sebbe?”
Det var en bra idé, svarade han, så vi fick med oss en Mexicano (på alla andra ställen heter den dock Mexicana) minus kött, plus champinjoner, innan vi vandrade hemåt.
Sebbe njöt de knapriga kanterna plus lite smält ost och jag, jo, jag smällde i mig resten och jag ”mmm”:ade och ”ååh”:ade och jag måste säga att det var den godaste pizza jag någonsin ätit.
Helt perfekt.
Bättre än någonsin.
Därför: har ni en tradig bakissöndag i dag, så kila bort till Dalens Pizzeria och njut.

15 minuter från innerstadens stök, bök och bus.

Sebbe – en vän av hösten.
Läs även andra bloggares åsikter om pizza, Dalens Pizzeria, pizzerior i Stockholm
Middagstipset: quornfylld aubergine med färgglad sallad
Aha, ni undrar vad som hände med premiärauberginen (se förra inlägget)!
Det blev QUORNFYLLD AUBERGINE MED FÄRGGLAD SALLAD
Du behöver:
En aubergine
Två nävar quornfärs
En rödlök
En rejäl morot
Tre vitlöksklyftor
En hel chili
En burk krossad tomat
Lite riven ost
Gör så här:
Sätt ugnen på 200 grader
Dela auberginen och skär ett snitt i mitten av halvorna (vi snackar insidan)
Ringla på lite olivolja och salta och peppra
Grädda i 20 minuter
Under tiden:
Fräs rödlök, vitlök och quornfärs
Skär chilin i bitar och lägg i
Riv morot och lägg i
Krydda och salta efter smak
Häll över krossad tomat och låt puttra 5-10 minuter
Ta ut auberginen ur ugnen och placera varsamt den ganska fasta såsen över, gona gärna in den lite
På med ost
In i ugnen i 15-20 minuter
Under tiden gör du salladen!
FÄRGGLAD SALLAD
Skär och blanda följande ingredienser:
Lite salladskål (eller liknande)
En tomat
En halv zucchini
En gul paprika
En rödlök
Några färska champinjoner
En burk kidneybönor
En halv förpackning fetaost
Häll i lite olivolja och vrid några varv med pepparkvarnen och blanda runt.
Servera och njut!

Vackra Ägg-Liisa

I dag köpte jag mitt livs första aubergine. Har haft en kärleksfull relation till fru Ägg-Liisa ända sedan jag i mellanstadiet fick i uppgift att skriva om auberginen, och på den tiden hade jag ingen aning om vad detta var för grönsak.
För övrigt känns det konstigt att aubergine är en ”frukt som även definieras som grönsak”.
Jaha.
Hursomhelst så har jag trots den där skrivuppgiften aldrig tidigare köpt mig en äggplanta.
Vad jag ska göra med den vet jag ännu inte – men visst är den vacker! Och skön att hålla i. Vill liksom bara gosa loss med den.
När vi ändå snackar grönsaker – dagens lunch:
