Kollegorna glor som vanligt. De säger: ”Mmm, så smarrigt det ser ut” och ”Åh, vad du är nyttig!”
Själva ilar de runt med sina värdelösa färdigrätter och blir feta, finniga och sjuka.
”Men jag orkar inte fixa maten själv”, gnäller de.
”Men hur svårt ÄR det?”, replikerar jag rappt. ”Du trippar ner till butiken och handlar grönsaker för dagarna tre. Sedan skär du rappt upp en ny, fräsch och tasty lurre varje dag!”
Så här ser den ut, lunchen:
Någon typ av sallad. Just nu ruccola. Paprika, zucchini, någon typ av lök (sallads-), någon typ av tomat (cocktail-), champinjoner, någon typ av ost (mozzarella).
Oerhört fräsig lunch: god, nyttig och billig.
Etikett: vegetarisk mat
Middagstipset: italienska vegetariska bullar
Du behöver:
Ett paket vegefärs (soja) (400 g)
1 gul lök
4 glada vitlöksklyftor
1 dl vatten
1 dl ströbröd
5 msk tomatpuré
2 tsk oregano
1 dl persilja
Salt, peppar, chilikrydda
Du gör:
Blanda vatten, ströbröd och tomatpuré och låt svälla och gona till sig ett tag.
Rör ner färs, lök och vitlök.
Tillsätt oregano och hackad persilja + kryddor (överdriv gärna). Forma bullar och stek. Försök få dem runda – du kommer inte lyckas men det är okej. (Gör dem inte för stora – som jag gärna gör p.g.a. lättja.)
Servera med färsk spenatpasta, en skvätt olivolja och parmesan. Njut.
Originalreceptet (som jag piffat upp lite) finns på Hälsans Köks vegefärsförpackning.
Middagstipset: Kims suveräna vegetariska lasagne
Du behöver:
En påse quornfärs
En gul paprika
En lök
Vitlök efter smak
Riven ost
Krossad tomat
Grönsaksbuljongtärning
Fetaost
Lasagneplattor
Du gör:
Stek quorn, lök, paprika. Krydda rejält (mycket svartpeppar och chili). Häll över krossad tomat och smula ner en grönsaksbuljongtärning. Låt koka och gona till sig ett tag.
Leta reda på en ugnsform (ju äldre desto bättre). Varva såsen med lasagneplattor och dutta här och där i fetaost.
Toppa med riven ost, in i ugnen. Servera och njut. Garnera med lite persilja – den gör det hela ack så mycket fräsigare.
Och med vegetarisk menar jag lakto-ovo-vegetarisk och inget sånt där TV4-vegetariskt. ”Här kommer vegetarianen Madde som älskar fisk och fågel. Och inte minst skaldjur.”
Ett lunchinlägg som blev till något helt annat
Jag ska koka upp ett paket nudlar.
Det får mig att känna mig väldigt ungdomlig och bara det prassliga ljudet från förpackningen får mig att färdas tillbaka till mitten av 90-talet. Jag levde på nudlar då. Älskade dem. Jag bodde i andrahand i Aspudden och köpte tre paket kryddstarka nudlar för en tia.
Åt dem hemma. Åt dem på jobbet. Jag krossade dem medan de låg i paketet och därefter kokade jag upp dem.
Jag var 175 centimeter lång och vägde inte många kilo.
Håret var blekt (på bilden dock brunt) och de alltid så trendiga kläderna hängde och flängde på min arma lekamen.
Jag bar svarta byxor i något glansigt tyg. Köpte dem på Solo vid Norrmalmstorg. Köpte nog de flesta kläder där. Och så fanns det en liten, liten butik med t-shirts med fräcka tryck och slogans. Fäbodjäntan och liknande. En gång köpte jag en väldigt dyr jacka i den butiken. Jag minns att jag spenderade mina sista pengar och att jag tänkte ”äsch, jag har nudlar hemma så jag klarar mig resten av månaden”. En gång köpte jag en t-shirt som det stod ”Jesus Lever” på. Texten glittrade och den var väldigt fin. Dessvärre använde jag den bara en gång eftersom jag råkade få blonderingsvätska på den och t-shirten var därmed förstörd. Kanske var det en mening med det hela. ”Jesus” liksom.
Tillbaks till nudlarna – jag äter dem sällan nuförtiden. Föråt mig på dem och blir lite lätt äcklad bara jag tänker på dem. Jag ser hur de åker ner i vasken och så ligger de där och ser ut som små äckliga maskar.
Maskar skrämmer mig. När det gäller döden så är jag nog mest rädd för maskarna. Därför vill jag bli kremerad – illa kvickt.
Tillbaks till nudlarna igen – de kryddstarka kan vara riktigt goda och det blir faktiskt en riktigt smarrig lunch om man blandar i en skivad morot. Och ett par vitlöksklyftor.
Nej, när jag tänker på saken så skippar jag nog nudlarna idag. Känner mig lite för gammal för dem så jag går nog och köper mig en sallad istället.
Är lite hård mot mig själv
Jag har inte tränat på tre dagar (igår motionerade jag hem från jobbet, men det räknas inte). De två senaste nätterna har jag bara sovit ett par timmar – har därför inte orkat släpa mig upp extra tidigt för att pinna iväg till gymmet.
Ganska självklart, men ändå har jag dåligt samvete och jag känner mig lite som en lat och oduglig herre.
I söndags då? Jo, då hade jag allt så bra planerat: Sebbe var hos granngossarna medan jag var på möte (läs om det här) och därefter skulle jag ila vidare till gymmet. När jag väl kom dit, och ända ner till omklädningsrummet, så insåg jag att jag hade glömt mitt lås (till skåpet) hemma. Jag blev mycket, mycket tvär och irriterad och strosade vidare hem till Sebbe och granngossarna och drack världens smarrigaste kaffe. Fastän jag inte uppskattar sötsaker så slog jag till och fick i mig två fluffiga mums-mumsar (80×2 kalorier).
Det tar jag igen genom att äta min sedvanliga, slanka sallad till lunch på jobbet.
Fyra dagar av fem äter jag samma ljuva sallad (på fredagar brukar jag toka till det genom att äta medhavd varm matlåda).
Och så här ser det ut där jag sitter och sliter hela dagarna. Vecka ut och vecka in. Månad efter månad. År efter år. Jag sliter och jag njuter då jag drar in cash till både mig och staten.
På bordet har jag:
En PC och en Mac, tre mobiltelefoner + två fasta, ett glas vatten (mitt favoritglas är tungt, brett och högt), NiQuitin sugtabletter, Försvarets hudsalva (glömmer jag en av mina många salvor hemma så går jag och köper en ny – den är ett måste), anteckningsblock + (gärna fungerande) penna, servetter.
Detta var dagens högklassiga inlägg.
Varsågoda.