Privat: Äntligen 11


Äntligen är 10 över och 11 är här. Vi stod i den svarta natten, i den meterhöga snön, med en flaska champagne och jag sa ”låt oss ta en bild och skicka till SFI för att beskriva svensk kultur”.
Kvällen var fin med god mat och fina vänner (nya och gamla), sällskapsspel och de där nio nyårsskivorna jag hade med mig.
Nu är jag ensam vaken då jag arbetar, men från och med nästa vecka så jobbar jag bara måndag-fredag. Gott!

”Jul”: Afton

Så det blev ju en trivsam afton.
Efter lite jobb kom Dansken över och jag bjöd på lyckad middag… Buffé får man nog säga. En blandning av ”en vegetarians dröm”, lite finskt och lite Mellanöstern.
Vi såg Sarah Silvermans ”Jesus Is Magic” och skrattade högt och rått.
Och jag fick julklappar av Dansken – själv hade jag så klart inga att ge tillbaka eftersom vi ju inte skulle fira jul. Men han jobbar i modeindustrin och ville väl ge mig något som höjer mina aktier på den förhatliga singelmarknaden.
Trots både dödsbud (i min släkt står vi varandra så nära att vi hör på omvägar när någon ska dö) och ostädat, inte det minsta juligt hem, så hade vi en underbart trivsam afton och när Dansken började säga saker som ”jag är så tacksam över att du är min vän och jag älskar dig” så var det dags att bädda åt honom i soffan.
Men innan dess DJ:ade vi friskt på Facebook. Ni förstår; Dansken är en grabb som konstant levererar. Han har oneliners så det räcker och blir över. Jag bjuder på ett axplock:













Livet just nu

Lite allmänt om läget i livet just nu.
Jag insåg just att jag har endast en helledig dag i december. Och den var i söndags. Vilken tur att jag älskar att arbeta och håva in cash till både mig själv och till statskassan! DET ÄR KUL ATT BETALA SKATT.
I de så kallade mellandagarna träder jag in i min nya roll som Twitterredaktör. Är det inte flott, så säg! ”Du har ett så brett och bra uttryck”, sa uppdragsgivaren.
Armen mår bättre men är ännu inte helt bra. Jag har slarvat lite med pillren, får jag väl erkänna. En har ju så mycket att tänka på nuförtiden.
Julen, som jag som vanligt inte firar, ska jag tillbringa dels på jobbet, dels tillsammans med övergiven utländsk, långbent vän. Ja, hans ben är långa som styltor och smala som finska pinnar. Vi ska äta vegetariskt ”jul”bord med smarriga judiska inslag och dricka en massa sprit. Vi ska spela musik på hög volym (”I love the svensk schlager”, som grabben brukar säga) och skvallra om eländesåret 2010.
Nyår/eländig ålderdomsfödelsedag ska spenderas med Lyckliga Paret och ett gäng andra i luxuös stuga utanför stan. Ser fram emot det. Innerst inne hoppas jag att någon i det där gänget är fjolla och singel, ty jag har behov av både det ena och det andra och läget börjar bli akut.
För övrigt skiner solen lite blygsamt över huvudstaden.
Comments off.

En decembersöndag i bilder

Vintrig vilopaus.

Strax söder om stadsmuren finns allt.

Två jättelyckliga bögar som lever i en harmonisk men spännande kärleksrelation.

Alla ska vi tacka för kaffet.

Snö snö och snö.

Vad gör man inte för ett fint bloggfoto?

Snöälskaren är lyckligare än någonsin.

Kapell.

Snöigt Grekland.

Kristen konst.

Minneslund.

Söndagsmiddag hos Lyckliga Bögparet (aka Granngrabbarna).

Jag tog naturligtvis med mig chanukkian, ty det femte ljuset skulle tändas när solen gick ner.

Glögg och myspys innan det var dags att ila hem för några timmars arbete.

That’s what friends are for

Grekerna var inte sena att rycka in och hjälpa israelerna i släckningsarbetet; israelerna hjälpte ju dem när det brann så häftigt i Grekland för inte så länge sedan (ännu en nyhet för Svenne).
Det är så man gör här i livet – hjälps åt. Man ger och man tar.
På nätet byggs vackra vänskapsrelationer; israelerna tackar för hjälpen och de stiliga grekerna har svar på tal:

Under tiden sitter Svenne hemma och tittar på Idol och planerar nästa Shit To Gaza-provokation.
*Jag kunde inte låta bli; jag ÄR ju ordning och reda.
Läs också: Israel’s new Mediterranean best friend
Comments off.