Det är märkliga tider vi lever i. Ett virus härjar och det ställer till det. Minst sagt. Människor blir arbetslösa och kanske till och med hemlösa. En massa islamister ränner runt på gator och torg. I dessa moderna tider måste vi vara beredda på att bli halshuggna så fort vi går utanför dörren. Orimligt. De styrande politikerna bara sabbar och förstör och hela EU är ett gigantiskt skämt.
Ett pågående presidentval i ett fjärran land. Media och ”tyckare” hatar och föraktar den ena kandidaten. Dag ut och dag in matas vi med propaganda. Den andra kandidaten är mer eller mindre senil, men detta talas det om med mycket små bokstäver. Att han i tid och otid kallar sin motståndare för ”George” (vilket han ju inte heter) tigs ihjäl. När en amerikans tidskrift publicerar artiklar som inte är till den av media älskade kandidaten så svarar sociala medier med att helt sonika stänga ner tidskriftens twitterkonto. Förstår ni hur sinnessjukt detta är? Det går inte att tweeta länkarna till artiklarna, ty då blir det ”error” och ”något gick fel”. Orimligt, sinnessjukt och minst sagt odemokratiskt.
Jag förstår inte hur journalister (eller ”journalister”) står ut med sig själva, så som de förtiger, mörkar och ljuger. Det finns bra och riktiga Journalister också, men de är ta mig tusan inte många.
Ur led är tiden.
Och här sitter en enkel människa och försöker få rätsida på allting. Det är inte lätt att hålla humöret uppe år 2020.
Läste om den där mannen som fick hembesök av socialdemokraterna och mannen sa att han ”röstar höger” och sossarna ba’: ”Men du är ju invandrare!”
Så äckligt. Samma sak om man är fjolla. Då förväntas man rösta vänster. Ja, på 70-talet kanske det hade funnits en poäng med det, men som sagt: vänstern kastade oss HBT-personer under den islamistiska bussen som kom farande i rasande tempo. De struntade i oss när de insåg att det fanns fler röster att hämta bland dem som vill ta våra rättigheter ifrån oss – och ha ihjäl oss. Allt är till salu! Makten framför allt. Tillåt mig vomera. Jag är inte dum i huvudet! Det handlar om överlevnad, helt enkelt.
Mitt flöde på sociala medier är nedlusat med reklam för diverse villiga EU-kandidater. Jag lovar er att när jag på allvar ger mig in i politiken så kommer jag inte att spruta ur mig tomma floskler eller luddiga slogans som ”Europa är för alla” eller samma gamla joller som ALLA kan skriva under på, typ ”våra pensionärer ska inte behöva bo på bussar och parkbänkar” etc. etc. Ni ska få raka rör, det lovar jag.
Och jag ska inte bara gapa om VAD jag/vi vill åstadkomma, utan även HUR jag/vi ska göra det. Det är något som dagens politiker verkar ha problem med. Bara en massa ideologi men inga konkreta vägar till målet. Usch. Värdelösa är de. Men i morgon ska jag rösta på den som jag tycker verkar bäst lämpad. Och det helt oberoende av personens hudfärg, kön, emotionella/sexuella läggning, tro, etc. etc. eftersom den rådande identitetspolitiken och all jävla kvotering är av ondo.
Usch, jag blir så trött på dessa politiker som i tid och otid viftar med regnbågsflaggor och talar om HBTQ-människors rättigheter samtidigt som de så tvångsmässigt importerar människor som vill ta våra rättigheter ifrån oss, samt vill ha ihjäl oss. Er fina, goda politik går inte ihop. Kan ni inte förstå det? Sluta söla ner min regnbågsflagga, jävla kappvändande populister!
Söker svar. Ser på partiledarutfrågningarna varje kväll och söker svar. De mest fantasifulla förklaringar dyker upp till de omtalade löpande-band-våldtäkter som konstant äger rum, utförda av främmande asylsökande män mot våra egna kvinnor, barn, töser, gossar. Varför är dessa monster fortfarande kvar i vårt land? Varför daltas det med dem? Söker svar.
Hej från gruppterapin. Kan ni förstå att jag varje dag har minst ett ’aha moment’ (som husguden Oprah brukar säga). Jag har till och med förstått vad min extrema telefonskräck egentligen handlar om. Den har så klart ingenting med telefoner eller telefonerande att göra. Denna ologiska skräck handlar så klart om att jag inte känner mig värd att uppta någons tid. Jag vill inte ”störa” någon, ty jag förtjänar inte att ta plats, resurser, tid.
Jaha. Då vet jag det, så här 30 år senare. Nu kanske jag kan ta tag i detta problem.
Tack igen till Helsingfors stad för denna terapiform.
Idag i terapin har jag fått höra av både handledarna och mina ’medpatienter’ att jag är en väldigt ”kärleksfull” person som ”sprider kärlek omkring mig”. Samt att de beundrar mig för att jag läser på om de olika kandidaterna inför riksdagsvalet och sätter mig in i valet med hull och hår. ”Ditt politiska intresse lyser igenom väldigt väl.”
Ja, ni hör ju själva. De har verkligen förstått vem jag är. Jag är en så jäkla bra och reko och hyvens man, asså. Så känner jag idag.
Vad hände i gruppterapin idag då? Jo. Igår berättade jag att jag hörde i en (svensk) podd en enorm förvåning över att finländarna återigen blivit utsedda till ”världens lyckligaste folk” och jag sa då att jag skulle skriva ett mail till poddarna för att förklara läget.
Så idag frågade handledaren om jag skickat mailet, vilket jag så klart hade gjort, och vad jag hade skrivit. ”Det handlar om att i Finland existerar en sammanhållning som inte längre existerar i det splittrade Sverige”, svarade jag.
Sedan gick vi in på det här med att så många i Finland fortfarande tror att Sverige är som det var på 80-talet och jag hävdade då att den bilden är helt felaktig.
Vi får inte tala om politik i terapin, men jag blev ju eld och lågor (som ni kanske förstår) när de ändå ville att jag skulle utveckla en smula. Jag berättade då bl.a. om hur jag blev bortjagad ur den stockholmsförort som jag bodde i (REDAN) år 1997, eftersom jag inte var välkommen då jag var blond/nordisk/europé. Detta innan bilbränder, gängvåldtäkter på löpande band och ständigt vinande kulor.
”Vi ser ju samma utveckling här”, sa någon, ”men det har inte gått så långt ännu.” Vän av ordning (jag): ”Det är riksdagsval nästa månad. Rösta rätt. Rösta för att Finland INTE ska ta efter Sverige. Mitt födelseland är inte längre en förebild, utan ett skräckexempel på hur det går när man för en helt ogenomtänkt migrationspolitik. Ett land där brunsmetning av kritiker är regel. Ett land där de styrande jollrar i en sandlåda.”
Aha, ni undrar vad jag tycker om det finska valresultatet.
Det går utför.
För Finland, för Sverige, för Europa.
Hej 50-tal.
Hej trångsynthet.
Hej vi-är-alla-stöpta-i-samma-tradiga-form.
Jag bodde i min ungdom drygt tre år i Finland och jag kan kort konstatera att den snart sönderavlade befolkningen skulle må bra av lite friskt blod.
För övrigt tycker jag att en miljon uttråkade svenskar borde packa sina väskor och flytta till Finland för att på så vis boosta svenskan. Det var dagens tips.
Vi från de judiska församlingarna i Sverige ser med förfäran hur de muslimska och romska minoriteterna behandlas i Europa. Våra föräldrar eller mor- och farföräldrar som sattes i ghetton av nazisterna lever fortfarande när man i Europa bygger fysiska murar kring områden där romer lever i fattigdom. Den erfarenhet av förföljelse vi har ärvt erinrar oss att ta ställning närhelst vi ser hur en grupp diskrimineras. Alla människors lika värde och alla människors rätt att bli bemötta som individer gäller just alla – muslimer, judar, romer, homosexuella eller vilken religion, sexuell läggning eller ursprung man än har. Det är lätt att säga detta och att säga ”aldrig igen.” Men det är betydligt svårare att höja sin röst när man ser hetsjakten riktas mot andra grupper än dem man själv tillhör. Kanske är det, medvetet eller omedvetet, lätt att tänka att det är skönt att det inte är mig de är ute efter. Men detta tankesätt invaggar oss i en falsk och kortsiktig trygghet.
