Etikett: terror

471 dagar

Gårdagen var en psykiskt mycket påfrestande dag då tre kvinnor ur gisslan i Gaza skulle släppas (tack vare Trump och ingen annan). In i det sista visste vi inte om de tre damerna var vid liv eller inte.
En av dem, Doron, är mitt israeliska ex nära vän och jag har inkluderat henne i min kvällsbön ända sedan jag fick höra talas om henne i oktober 2023.
Nu är hon fri. På bilden ses hon omringad av dessa fruktansvärda, primitiva terrorister. Ja, ni vet de där terroristerna som galna västerlänningar (och ockuperande muslimer) har hyllat på våra gator och torg. Folk är verkligen skogstokiga.

Kolla på dessa ”civila” ”palestinier”. Primitiva bestar.
Och vad sägs det om den galna svenska vänsterledaren, som jämför oskyldiga kidnappade med mördare och terrorister.
Sämst rapportering här på hemmaplan står än en gång Hufvudstadsbladet för. Jag vet inte riktigt när HBL blev en sådan usel blaska. (Varannan artikel handlar för övrigt om Stockholm, som vore HBL en stockholmsk lokaltidning.)
Till och med Helsingin Sanomat är betydligt bättre – och det säger en hel del. (Det lönar sig att vara tvåspråkig.)

Tre damer fick komma hem men 90+ kidnappade personer (inklusive barn och minst en bebis) finns kvar i Gaza. Om de lever vet vi inte. Det är det som kallas terror. Vi ska alla plågas i vår ovetskap. Det är det Hamas vill. Det är detta skogstokiga västerlänningar (och andra) hyllar i våra städer och på olika universitet. Ur led är tiden.

Läs också:
Beaming, laughing, weeping, 3 freed hostages finally reunite with loved ones

”Vårt public service och de stora drakarna är ständigt fyllda till brädden av snyfthistorier, siffror och statistik som de fått sig till livs av terroristregimen och som de sväljer utan att reflektera. Pogromen 7/10 2023, och den islamistiska krigsförklaringen mot Israel och det judiska folket, undviker man i mesta möjliga mån att nämna.”
Offren som medierna struntar i

Foto från X.

Hon kidnappades av Hamas

Här hoppar vi som bekant mellan ämnena och efter ”personligt” och ”pop” så är det nu dags för ”politik”.

Jag såg klippet nedan och läste även en artikel i Jerusalem Post, så detta får bli dagens tips.

Sapir Cohen berättar hur hon och pojkvännen Alex Troufanov hälsade på familjen i kibbutzen Nir Oz, dit de monstruösa terroristerna tog sig den sjunde oktober 2023; slaktade alla som kom i deras väg och kidnappade en massa människor som de tog med sig till Gaza. Däribland Sapir och Alex (var för sig).

Sapir berättar om hur de gosiga (sarkasm) civila människorna i Gaza mottog henne genom att slå henne där hon satt livrädd på en motorcykel; hur hon togs till en tunnel och hur fasansfullt det var.

Efter 55 helvetiska dagar släpptes Sapir men Alex är kvar i Gaza – om han fortfarande lever är det ingen som vet.

Sapir hade också en religiös upplevelse, men den skriver jag inte om här, utan ni får helt enkelt kolla klippet. Det är väl värt er tid.

Foto: skärmdump, youtube

Då media inte gör sitt jobb så får väl jag göra det åt dem (som vanligt)


Ni kanske märker hur media helt har glömt bort gisslan som (förmodligen) sitter i tunnlar i Gaza sedan den sjunde oktober 2023. Gisslan är helt bortglömd.
Samtidigt snackar man i tid och otid om att man kräver vapenvila. Nämner man vapenvila men ignorerar gisslan så har man ingen rätt att överhuvudtaget yttra sig.

Det talas dessutom alldeles för lite om vittnesmålen som kommer från sådana som satt gisslan men som släpptes i slutet av förra året då Israel gick med på eld upphör. Hur de glorifierade palestinierna jublade när gisslan (de döda och de levande) släpades in i Gaza talas det också alldeles för lite om.
Därför får väl jag göra det. Som vanligt.

Detta berättar en kvinna vid namn Hagar Brodutch i en artikel i Jerusalem Post:

Brodutch beskrev de tusentals Gazabor som firade på gatan när terroristerna meddelade att de hade kidnappat en israelisk flicka.

”Terroristerna öppnade bildörrarna och släpade mig i håret hår för att visa upp mig för tusentals människor på gatorna. Sedan tog de tag i min dotters skjorta och visade upp henne för publiken. De skröt om att de hade stulit en liten israelisk flicka. Alla människor jublade.”

Familjen och treårige Idan hölls fångna i en palestinsk familjs hem. Brodutch sa att hon var inlåst i ett mörkt rum på 12 kvadratmeter tillsammans med en annan israelisk gisslan, där de knappt fick mat och tvingades sova på smutsiga madrasser längs golven.
(Fritt översatt.)

Det talas även för lite om de sexuella övergrepp som de kidnappade utsattes – och utsätts – för. Här är en länk till en artikel där en kvinna vid namn Amit Soussana berättar om sina erfarenheter. Och tänk att den patetiske terroristen sedan pep: ”I’m bad, I’m bad, please don’t tell Israel.”
’I was sexually assaulted in Hamas captivity,’ ex-hostage Amit Soussana goes public with her story

Läs även: I Rapport är det bara civila som dör i Gaza

Visst är det tragiskt att media mörkar, förvränger och ljuger stup i kvarten?

En blick med obeskrivlig värme

Ännu en dag läggs till handlingarna.
Igår hade vi kort dag på öppenvården och jag trodde att jag skulle komma hem väldigt tidigt och få vissa saker gjorda, men först gick vi och åt lunch (ljuvligt var det!) och därefter gick vi till ett ställe (som lite grann hänger ihop med öppenvården) och hinkade kaffe. Sedan glömde jag av någon anledning att hoppa av bussen där jag skulle byta, så jag kom hem senare än planerat. Och väl på plats så hade Fotbollsspelaren – som jag lärde känna på behandlingshemmet – flyttat in, så jag satt och snicksnackade med honom väldigt länge.

Nu en kommentar efter ännu ett terrordåd:
Dagens barn har nog svårt att förstå att när farbror var ung så kunde han gå på julmarknad utan att vara rädd för att nån galen islamist skulle dyka upp och börja skjuta ihjäl folk till höger och vänster.
Det var tider det. Ja, vad hände? Jo, de styrande bestämde sig för att allting var för tryggt och tråkigt, så de började importera problem. 
Nu får vi alla skörda frukterna. Grattis. Bra jobbat.

Till någonting helt annat nu. Att jag har börjat lyssna på musik igen betyder att jag mår bättre. Om man kollar lyssningshistoriken på Last-fm så ser man ju att det har gått ganska stabilt nedåt.
Jag får inte ut någonting av musik när jag är deppig. Eller så börjar jag lyssna på deppmusik och blir ännu deppigare.
Nu har jag till och med börjat spela pop i lurarna när jag är ute på vift – någonting som jag alltid, alltid gjorde förut men som jag inte har roat mig med på ett bra tag.
Idag sa en ny kvinna på öppenvården exakt samma sak gällande musiklyssnande och depressioner.

Det står ett namn, ”kärlek” och ”du är viktig” på arabiska. (Hoppas jag!)

Idag hade vi julfest. Det var gröt och purfinska jultårtor och skinka och stark Åbo-senap och det var julmusik och obligatoriskt pyssel.
Jag gjorde årets enda julkort och det var ju lite läckert att en JUDE satt och skapade ett JULkort åt en MUSLIM.

Jag och Blake åkte till Sockenbacka då jag skulle hämta några grejer i förrådet hos före detta grannen och när vi stod ute på gatan och bolmade så kom nämnda muslim gående. Han var så vacker i sina nya kläder. Och hans ögon! Hans blick! Han ser på mig med en sådan obeskrivlig värme. (Han tyckte om kortet.)

I kväll har jag premiärtvättat här där jag bor, samt snackat med en av dem jag bor med: finlandssvensken. Han är mycket trevlig och kommer från Åbo skärgård och han talar en så oerhört vacker svenska. Som språknazist bara sluter jag ögonen och njuter när han talar.

Apropå njutning. Idag upptäckte jag att vi har en massagestol på öppenvården. Jag blev riktigt rejält genomknådad av den och kände mig alldeles mör (men mycket levande) efteråt. Ska hoppa upp i sadeln i morgon också.

Jag satt och klottrade och det blev en logga. 🙂

Sömnlös, terror, dokumentärer, sommarfräsch grabb

Klockan är halv två på natten och jag låg och kollade på en dokumentär tills jag höll på att somna, så då gick jag till sängs.

Men så kom jag att tänka på att jag snart återigen svänger upp på ’hemgatan’ i Tel Aviv, och då blev jag så exalterad att jag plötsligt blev pigg. Så lika bra att skriva några rader.

Ja, jag åker om några dagar – om inte de där terroristerna [twitter] ställer till det [twitter] för mig igen (som för snart ett år sedan då flyget ställdes in p.g.a. palestinsk raketbeskjutning – jag kom dock iväg till slut).

Och fastän det ibland blir så att larmet går och en med hjärtat springer mot skyddsrummet [läs mitt inlägg Terror i Tel Aviv] så är Israel i allmänhet och Tel Aviv i synnerhet det enda stället på jorden (som jag hittills har besökt) där jag kan andas ordentligt. Andas friskt.

Kan vara svårt gemene hen att förstå, men så är det.

Dokumentärer förresten – jag slukar dokumentärer.
En god dokumentär kan handla om i stort sett vad som helst, så länge den är gjord väl och på ett intresseväckande vis.

Bland de senaste sedda hittar vi en om EU, en om Marine Le Pen, en om att rikt folk i London bygger till källarvåningar på sina hus då de varken får bygga ut eller bygga uppåt, samt en israelisk dokumentär om islamiseringen av Europa.

Under dagen som gick så hann jag även med att raka av mig mitt rekordlånga skägg samt snagga min skalle .

Avslutningsvis vill jag tacka mina många – och väldigt olika – vänner.

Tack för allt!