Berlinmurens fall till ära såg jag igår kväll den fantastiska filmen De andras liv (Das Leben der Anderen), som visades på SVT i lördags. Jag upprepar: den var fantastisk! Spännande och intressant!
Kortfattat: Stasikarl avlyssnar författare och dennes käresta, han blir fascinerad som skulle han betrakta en högklassig teaterföreställning och med tiden börjar han att, istället för att försöka få dem på fall, beskydda dem.
Se den. Åh, vad jag älskar historia. Åh!
Jag tycker för övrigt att det är väldigt härligt att se tyskspråkig film; det dammar verkligen av min tyska. Tänk att språket sitter kvar så hårt i bakhuvudet fastän jag inte använt det sedan skolåren. Ljuvligt.
Jag var mycket flitig när det gällde tyskan, men dessvärre fick läraren – den onde Harry – mig att darra som ett asplöv så fort han uppenbarade sig. Därför fick jag nöja mig med en tvåa i betyg. När jag sedan bytte skola hade jag en parant dam som tysklärare. Hon gav mig en välförtjänt full femma. Så det så, Harry.
Etikett: språk
Dagens mail
Söndagsblabla
Hej!
Den här helgen går till historien som en av de mer händelserika, och ännu är den inte över.
Dansken var en raring som umgicks med Sebbe medan jag cocktailade med Ofir på favoritkrogen. Mycket trevlig, stilig man för övrigt och vi hade mycket att prata om. Inte ett ord politik, eftersom vi ju är lite trötta på’t*. Däremot vegetarianism, kabbalah, musik, hans italienske man och inte minst judiska högtider, som jag älskar att lära mig om. En mycket aktiv elev är vad jag är.
Språkstudier blev det självklart också och mitt nya favoritord är balagan (בלגן), vilket betyder oreda/kaos.
Dessvärre kunde inte Ofir förklara den extremt förvirrande bokstaven א (alef). Ingen kan berätta hur denna fungerar och den känns mest som ett fruktansvärt oregelbundet verb. Eller nåt. Men jag ger mig inte.
*Lite som när Y hälsade på mig. Under mellanlandningen i Tyskland frågade passmannen: “Jaha, du är från Israel. Vad tycker du om det som sker i Gaza just nu?”
“Som du ser så är jag inte där. Vad tycker du förresten om vad de dina gjorde under andra världskriget?”
(Tystnad.)
Mannen på bilden har ingenting med texten att göra. Han var helt enkelt bara en puma värd att förevigas under kvällens hemfärd.
שותה קוקטיילים עם אחד מהמעריצים הישראלים הרבים שלי
Repeat after me
Men gud vad det är svårt.
Jag sitter hemma och studerar (hebreiska, för nytillkomna läsare) med hjälp av en av mina fräsiga böcker med tillhörande CD.
Först ska jag lära mig att uttala denna mening: “jag har någon att presentera för dig” och den låter så här: Yesh li mishehu lehakirir lach.
Säg den meningen snabbt, tre gånger på raken.
När jag väl lärt mig uttalet kommer det allra svåraste: att skriva meningen på hebreiska. Jag hoppas och tror att den ser ut så här (från höger till vänster alltså):
יש לי מישהו להכיר לך
Det är tyvärr inte lättare att säga rader som “do me good, mister. Do me now! I’m in heat!”
Men jag ska klara’t! Jag ska!
Ju
Ju är ett roligt litet ord.
Jag vet att jag använder det på tok för ofta. Men jag jobbar på det. Tro mig.
Hur förklarar man egentligen hur ju används?
Wictionary säger:
Used to indicate an expectation of common understanding, or that what is said is an obvious fact.
Bussen går ju klockan tre.
The bus leaves at three o’ clock. (with an expectation that the second party in the conversation is aware of the fact)
It could also be used in a sentence to replace the first “the”.
“Ju större, desto bättre”
“The larger, the better”
Jag gillar ju, men ska försöka att inte missbruka det.