En trött och en sjuk

Nu har Sebbe kommit hem igen. Han är trött och jag är sjuk. Vi ligger huller om buller i soffan och ser på Schindler’s List varvat med israeliska ESC-låtar (annars blir det ju för tungt). Ja, vi har en så kallad judisk afton. Varför inte, liksom!?
Imorgon kör vi arabiska pophits från förr och nu.
Men först ska jag försöka sova så jag orkar arbeta sjunde och sista dagen. Ingen sjukskrivning och alla är glada. Inte minst Fredde & Fiffi.

God men krasslig fredag

Nypromenerad till jobbet sitter jag och sippar på en kopp kaffe och ser på nyheterna. Har känt mig krasslig ett tag och när jag slog upp mina blå denna morgon sved det ordentligt i halsen. Febern är nära nu, men jag är inne på arbetsdag 5/7 så jag ska kämpa förtvivlat för att inte bli sjuk förrän på söndag. Jag vill ju inte göra Fredrik & Filippa upprörda!

Igår fick jag besök av mr Britain. Det blev middag (min specialare; fullkornspasta + het vegfärs) och glass och Kylieintervju på DVD och en massa Ofra Haza. Sedan kände jag mig sjuk och gick och lade mig.

Eviga elände

Jag är bortom deprimerad och förtvivlad just nu.

Den femte juni började detta eländiga drama som nu äntligen – tack vare min fantastiske tandläkare – börjar nystas upp.
Då hade jag extremt ont i käften och ringde Folktandvården som pga lång kö skickade mig till en (värdelös) tandläkare jag aldrig tidigare besökt. Hon tittade i min mun i 30 sekunder, knäppte en röntgenbild och sa; “Du har en inflammation i tandköttet. Ring och boka en tid hos en tandhygienist. 600 kr, tack.”
Jag gjorde som hon sa och mådde lite bättre. Ett tag. Sedan började allt bli sämre igen och för en månad sedan nådde dramat nya höjder då jag fick en enorm svullnad inne i kinden + i tandköttet. Fortsatte extremborsta tänderna och gurgla bakteriedödande som enbart givit mig missfärgade tänder.
Förra veckan ringde jag Folktandvården. “Det låter som en bihåleinflammation”, sa de. “Gå till din husläkare”.
Jag gjorde som de sa.
“Nej, du har ingen inflammation”, sa han, “men använd denna nässpray så ska nog svullnaden lägga sig”.
Jag var skeptisk.
Igår ringde jag återigen Folktandvården och sa att nu måste jag få komma och kolla upp den enorma bölden jag har i käften/kinden. Ett par timmar senare ringde min (underbare) tandläkare upp mig och jag fick en akuttid redan dagen därpå (idag alltså). Några snabba röntgenbilder och så sa han att det var just så som jag misstänkt (efter att ha googlat intensivt. När man söker vård i detta annars så ljuva land måste man ju ha diagnosen i handen när man väl får träffa en läkare). Tandroten är inflammerad och tanden ska gröpas ur, putsas och rotfyllas. Hur kunde de inte se det redan i juni? Jag hade ju extremt ont. Det måste ha synts på röntgenbilderna.
Inte nog med detta eländiga rännande hos tandläkaren – man blir ju ruinerad av att gå dit. Jag har helt klart Universum mot mig. Om jag, som nu, jobbar sju dagar i veckan för att samla cash till resan i december ska naturligtvis något komma i vägen – något som äter upp varenda liten fucking krona. Jag är sååå trött på det hela att jag vill lägga mig ner och vakna i nästa liv. BLÄ!

Vårdkaos

Jag har sagt det förr och jag säger det igen; VÅRDEN SUGER FUCKING FETT! Vad är det för skämt? Ringde vårdcentralen för att kolla upp min eventuella bihåleinflammation.

“Våra akuttider är slut”, sa hon.
“Men kan jag inte boka en tid?”
“Då får du återkomma imorgon klockan 8.”
Jaha.