Här sitter vi, nylunchade och nöjda, och ser på Project Runway (vi älskar programmet och vi älskar Mondo Guerra).
Oj oj, nu måste vi strax fräscha till oss för den där dejten – ja, den där ”höstpromenaden” ni vet. Vis av erfarenhet har jag inga förväntningar (icke att förväxla med förhoppningar) men går det riktigt fint så kanske jag sjunger denna sång för honom:
Apropå dating:
Exakt vad tror denne karl att han har som kan fånga min uppmärksamhet och locka mig in i hans kammare?
Bildlös och medelålders och allt han har att komma med är ”hej”.
Etikett: Sebbe
Snökaoset är nära nu
Smygande och tyst landade vinterns första snö på gator och torg.
Morgontrötta hundar kom ut ur stadens portar; stannade upp ett tag, nosade och glodde. Därefter ilade de iväg med ivriga tassar i den blöta och kalla men mjuka snön. De smakade och de nosade. Och de harklade sig.
Välkommen du ljuva vinter. Hoppas du är lika vit och vacker som förra gången våra vägar korsades (några bilder här och många vackra här).
Torsdag
Hej.
Jag sitter här, glåmig och oborstad, och glor och väntar på att kollegorna ska dyka upp.
Detta blir en hektisk dag (jag har en arbetsrelaterad roman att skriva!) så nu är det färdigbloggat för idag. Efter gårdagens bloggfrenzy så trycker jag på paus och rekommenderar följande läsning:
– Det bor en ung man i mina krokar
– Ett lunchinlägg som blev till något helt annat
– Flera nya kontakter idag. Bra och mindre bra.
– De små betydelselösa dagarna som inte alls är särskilt betydelselösa
Men en sak kan jag berätta! Igår gick jag till sängs extra tidigt då jag var fruktansvärt trött (så där så att jag hade ont i kroppen). Låg och läste ett tag och sedan lade jag Joyce Carol Oates bredvid mig i sängen och somnade. Just när jag kom in i drömmarnas värld så väcktes jag av ett hysteriskt skällande, och låt mig inflika att hur mycket du än älskar din hund så hat-hat-hatar du att bli väckt av ett jädrans oväsen. (Det visade sig i morse att vi hade fått post så där sent på kvällen. Inte bra! Det är därför jag inte har någon morgontidning – Sebbe goes bananas när någon pillar på ytterdörren, och det är ju så klart bra att han vaktar!)
Därefter kunde jag naturligtvis inte somna om så i morse missade jag gymmet IGEN eftersom jag knappt kunde ta mig upp och iväg till jobbet.
Det var det.
Tack och hej. Njut dagen!
Simpel kvällstur blev polisdrama
Vi skulle bara gå ut. En snabbis.
Det visade sig att huset var omringat av blinkande polisbilar.
Nåväl, vi började gå vår lilla kvällsrunda och snart började även polisbilarna cirkulera.
Jag kände mig liten och illa till mods där jag smög runt i oktobermörkret.
”Äh, det är bara en fjolla som rastar sin hund”, sa säkert konstaplarna.
Vi gick vidare och bilarna strök runt i mörkret. Som iglar.
I mitt huvud gick jag snabbt igenom allt olagligt jag någonsin gjort. Allt preskriberat.
Något snattat örhänge i tonåren.
Lite röka i London.
Inget att uppröras över.
Snart satte sig Sebbe på sitt håriga arsle för att gå på herrarnas.
Just då dök en polisbil upp. ”Åh nej”, tänkte jag. ”Nu tycker de att jag är skum som står här mitt i mörkret.” Jag ställde mig så att Sebbe verkligen syntes där han satt och krystade.
”Tänk om de hojtar ’hallå där, du plockar väl upp efter din hund!'”, tänkte jag. ”Ja, konstapel. Skippar endast hundbajan när jag är en smula anarkistisk och plockar upp krossat glas, plast och metalldelar istället, som jag sedan noga sorterar i miljöstugan.”
Jag kunde inte undgå att beundra Sebbe som lyckades gå på herrarnas med ett par strålkastare riktade mot sig medan de blåa ljusen så aggressivt lyste upp i mörkret.
Jag kom att tänka på den där gången då konstaplarna haffade mig och påstod att jag hade knarkat – jag klarade inte av att lämna urintest då en stor, stark polisman stod bakom mig inne i toalettbåset.
Huvaligen. Hemska minnen. Jag är ingen ränna-man heller för den delen. Rännor är både perversa och dekadenta.
Ja, ja. Nu är vi hemma i tryggheten och det har slutat blinka utanför. Förhoppningsvis fick poliserna tag i huliganen de letade efter.
Uppdatering: Det visade sig så småningom att ett ungdomsgäng rånat en kiosk i närheten. Idioter. Uppfostra gärna era barn!
Lördagsaktig måndag
Det är ju livet det här.
Jag är inte längre så bra på att ha hellediga dagar. Tidigare älskade jag dem men numera vet jag inte riktigt vad jag ska sysselsätta mig med.
Sebbe och jag har just tagit en lång, lång promenad. Vi premiärbesökte bland annat Slakthusområdet (jag tror att det kommer ett inlägg om det inom kort, så nu pratar vi inte mer om det) och nu ugglar vi i soffan. Jag läser dagens tidningar (för första gången idag – vilket är anmärkningsvärt med tanke på att jag är nyhetsnarkoman) och Sebbe ligger bredvid mig och knaprar på sitt mumsiga tuggben. (Oj, nu började han pippa kudde istället. Det är ju kul att någon i familjen får pippa, så jag låter honom hållas (han har en egen kudde som han får göra vad han vill med.))
Vi åkte lite tunnelbana idag och det var en sån där dag då alla, ALLA, glodde på mig. Jag speglade mig i fönster och skyltfönster men jag såg inget anmärkningsvärt. Inga matrester i fejset. Inget snor som hängde och flängde. Jag vet inte vad de glodde på, men varsågoda då.
En av kamraterna som var med på Hurts-konserten i lördags mailade några bilder från kvällen. VILKA NÄRBILDER! Jag såg inte klok ut. Journalistkamraten har en superkamera och man ser varenda por i mitt arma anlete; jag kommer hålla hårt i min halvbra, fem år gamla kamera.
Bjuder friskt på den enda bilden som går att publicera.
