När bomberna börjar smälla även här så kommer Svenne förhoppningsvis inte ha så mycket tid över till att lägga sig i, och fördöma, de metoder andra länder tar till för att skydda medborgarna.
Alltid något.
Kommer Svenne sluta gulla med terroristerna när det är hans egen familj som sprängs i bitar?
Kommer Svenne fortsätta skicka så kallade ”hjälpkonvojer” (här tar vi alla en kort paus och skrattar högt) som endast stärker diverse terrororganisationer?
Spänningen är olidlig.
Dagens läsvärda: Al-Qaeda Attacks on Europe Are Imminent
Länkar: SvD, DN, DN, AB, AB, Exp, Exp, AB
Comments off.
Etikett: samhälle
You tell ’em, Monika!
Bananmonarki
Ni vet hur Svenne älskar att blanda sig in i och ha åsikter om andra länders angelägenheter (ett specifikt land i synnerhet).
Jag anser ödmjukt att Svenne bör ta sig en titt på sin egen bakgård och sopa rent framför den egna legendariska dörren.
Det ljuva åttiotalet är sedan länge förbi och det mesta allt går åt helvete.
Några konkreta exempel:
Vi har nazister i kommunfullmäktige.
För att inte tala om nassar, rassar och kommunister i riksdagen…
Valet har varit ett stort skämt: Valsedlar hanteras inte korrekt. Var är de danska valövervakarna?
Polisen kallar medborgarna ”apejävlar” och ”blattajävlar”.
Vi har helt sjuka sjukregler.
Låt oss inte ens gå in på Quick-dramat.
Låt oss heller inte gå in på pressen. Ja, pressen som förvränger allt som har med Israel att göra.
Och alla dessa muthärvor som ploppar upp som små svampar ur den sura jorden!
Medborgarna är förslappade och inget lär sig ungdomarna i ”skolan” heller.
Judar jagas ut ur landets tredje största stad. Fatta.
Det sjukaste av allt är att det talas om ”den nya främlingsfientligheten”. Det finns inget nytt med den – den har alltid blommat friskt. Oerhört stötande.
Farbror suckar och konstaterar att listan är lång.
Point taken.
Bananrepublikmonarki. (<– Bara en sån sak.)
Comments off.
Dagens läsvärda
Vi från de judiska församlingarna i Sverige ser med förfäran hur de muslimska och romska minoriteterna behandlas i Europa. Våra föräldrar eller mor- och farföräldrar som sattes i ghetton av nazisterna lever fortfarande när man i Europa bygger fysiska murar kring områden där romer lever i fattigdom.
Den erfarenhet av förföljelse vi har ärvt erinrar oss att ta ställning närhelst vi ser hur en grupp diskrimineras. Alla människors lika värde och alla människors rätt att bli bemötta som individer gäller just alla – muslimer, judar, romer, homosexuella eller vilken religion, sexuell läggning eller ursprung man än har. Det är lätt att säga detta och att säga ”aldrig igen.” Men det är betydligt svårare att höja sin röst när man ser hetsjakten riktas mot andra grupper än dem man själv tillhör. Kanske är det, medvetet eller omedvetet, lätt att tänka att det är skönt att det inte är mig de är ute efter. Men detta tankesätt invaggar oss i en falsk och kortsiktig trygghet.
