Jag har inte tränat på tre dagar (igår motionerade jag hem från jobbet, men det räknas inte). De två senaste nätterna har jag bara sovit ett par timmar – har därför inte orkat släpa mig upp extra tidigt för att pinna iväg till gymmet.
Ganska självklart, men ändå har jag dåligt samvete och jag känner mig lite som en lat och oduglig herre.
I söndags då? Jo, då hade jag allt så bra planerat: Sebbe var hos granngossarna medan jag var på möte (läs om det här) och därefter skulle jag ila vidare till gymmet. När jag väl kom dit, och ända ner till omklädningsrummet, så insåg jag att jag hade glömt mitt lås (till skåpet) hemma. Jag blev mycket, mycket tvär och irriterad och strosade vidare hem till Sebbe och granngossarna och drack världens smarrigaste kaffe. Fastän jag inte uppskattar sötsaker så slog jag till och fick i mig två fluffiga mums-mumsar (80×2 kalorier).
Det tar jag igen genom att äta min sedvanliga, slanka sallad till lunch på jobbet.
Fyra dagar av fem äter jag samma ljuva sallad (på fredagar brukar jag toka till det genom att äta medhavd varm matlåda).
Och så här ser det ut där jag sitter och sliter hela dagarna. Vecka ut och vecka in. Månad efter månad. År efter år. Jag sliter och jag njuter då jag drar in cash till både mig och staten.
På bordet har jag:
En PC och en Mac, tre mobiltelefoner + två fasta, ett glas vatten (mitt favoritglas är tungt, brett och högt), NiQuitin sugtabletter, Försvarets hudsalva (glömmer jag en av mina många salvor hemma så går jag och köper en ny – den är ett måste), anteckningsblock + (gärna fungerande) penna, servetter.
Detta var dagens högklassiga inlägg.
Varsågoda.
Etikett: motion
Två gympass och två vackra prylar
Dagen började i den här maskinen.
Och den slutade i exakt samma maskin.
Som den farbror jag är så svettades jag en hel sjö, men skönt var det (efteråt).
Tramp, tramp.
Eller slutade och slutade… Den slutar nu – med att jag ligger här och synkroniserar iPoden Blackie och iPhonen Moshe.
De är så vackra; det är sådant man tänker på när man är ensamstående.
Sebbe sover – eller oj, just nu kvällstvättar han sig visst – men tidigare var han och hälsade på granngossarna, så att jag kunde stormgymma. (Två gympass samma dag innebär att morgondagen inleds med en liten, liten sovmorgon – fatta!)
Ladderi, laddera.
Hälso-oktober är här
Jag förklarar härmed hälsans månad inledd.
Nu ställer vi undan chipsskålen och trycker ner korken i vinflaskan.
Vi ställer klockan en timme tidigare än vanligt så att vi hinner morgonmotionera innan vi arbetar ännu flitigare än förr.
Vi skapar uppfriskande spellistor i musikspelaren så att vi känner oss extra inspirerade när vi drar ut på kvällsrundan i skogen.
Slut på gnäll.
Slut på jämmer.
Vi väger oss och mäter det enorma bukomfånget och när oktober är över kommer vi att se förändringar. Hör ni mig? FÖRÄNDRINGAR.
Livet och kroppen blir vad vi gör dem till. Det är vi som bestämmer. Det är vi som låter näven glida ner i den där slemmiga chipspåsen och det är våra nävar som häller i oss den kaloristinna ölen.
Vi spottar ut snusprillorna och fimpar cigarillerna.
Nu!
Uppdatering.
Och så här ser dag 1 ut:
* Morgongym
* Proteinshake till frukost
* Råkost och ost till lunch
Uppdatering 2:
* Tänkte ha fruktstund på jobbet, men fruktkorgen försvann (en timme efter att jag släppt in fruktmannen). Jag blev sur och drack ett glas vatten istället.
* Extra lång eftermiddagspromenad med Sebbe.
* Extra lång kvällspromenad med Sebbe (trots skrämmande höstvindar).
* Middag: en proteinshake (chokladsmak).
Koffein och skogsrundor
Hej.
Efter en välbehövlig sovmorgon (ända till 06:11!) och lite tunnelbanedrama sitter jag på kontoret och suger i mig kaffe. Kroppen njuter; såväl fysiskt som psykiskt.
Det urvidriga morgonhumöret vänder i takt med att drogen vispar runt i kroppen; aaah.
Igår kväll gav jag och Sebbe oss ut på joggingrunda i Nackareservatet (se karta här). Okej, jogging och jogging – det är ju inte det lättaste att springa när man har en nosig hund med sig, men jag gör mitt bästa och ibland joggar jag framåt och vänder sedan tillbaka till Sebbe som står och njuter av dofterna i någon buske.
På kvällarna är det lite spooky ute i skogen, och eftersom vi lever i ett samhälle fullt av huliganer så håller jag hårt i min överfallsspray (kan snart lämna den hemma, i och med att musklerna sväller som tusan tack vare mina hundratusentals besök på gymmet).
Ja ja, nu ska jag hämta mer kaffe; är fortfarande en smula irritabel.
