Ibland när jag läser något riktigt bra så blixtrar det till framför mina ögon och jag börjar nästan hyperventilera. Det hände idag när jag av en slump läste Lawen Mohtadis svar på en insändare i den feministiska tidskriften Bang, med titeln ”Bojkotta Israel, Bang!” (Den tuggade samma gamla vanliga tugg ett extra varv i den drypande käften.)
Två väldigt fina utdrag ur svaret:
Min invändning mot en bojkott baseras på den här frågan: Varför just Israel och varför bara Israel?
Jag hyser en skepsis mot den lätthet med vilken vissa ansluter sig till bojkottkraven och undrar: Hur är det möjligt att mobilisera de känslorna för Israel när det inte finns motsvarande initiativ mot något annat land i världen? Medan det övervägande engagemanget för palestiniernas rätt till självbestämmande baseras på en sammansatt analys av situationen och på solidaritet ser jag samtidigt med obehag på hur vissa inom både vänstern och högern njuter av att få straffa Israel. Jag anser att de impulserna, som har en djupt rotad historia i Europa, måste tas på allvar.
Ja, det är ju lite det jag bullrat om hela vintern. Speciellt det här med att Svenne gärna åker och semestrar i en massa diktaturer – så länge spriten är billig – men när det kommer till det fria, liberala, demokratiska Israel så säger Svenne bestämt NEJ.
Helt galet i min bok.
Jag lade upp länken på Facebook och det blev så klart ett himla liv. Jag är ledsen, men jag vägrar använda FB till att förmedla budskap som ”♥♥♥ Jag älskar alla barn i världen och åh, alla blommor är så vackra och puss puss, ha en underbar dag alla fina människor! ♥♥♥”
Läs hela här.
Det kan vara på sin plats att reprisera detta klipp:
