Etikett: kaffe
Är lite hård mot mig själv
Jag har inte tränat på tre dagar (igår motionerade jag hem från jobbet, men det räknas inte). De två senaste nätterna har jag bara sovit ett par timmar – har därför inte orkat släpa mig upp extra tidigt för att pinna iväg till gymmet.
Ganska självklart, men ändå har jag dåligt samvete och jag känner mig lite som en lat och oduglig herre.
I söndags då? Jo, då hade jag allt så bra planerat: Sebbe var hos granngossarna medan jag var på möte (läs om det här) och därefter skulle jag ila vidare till gymmet. När jag väl kom dit, och ända ner till omklädningsrummet, så insåg jag att jag hade glömt mitt lås (till skåpet) hemma. Jag blev mycket, mycket tvär och irriterad och strosade vidare hem till Sebbe och granngossarna och drack världens smarrigaste kaffe. Fastän jag inte uppskattar sötsaker så slog jag till och fick i mig två fluffiga mums-mumsar (80×2 kalorier).
Det tar jag igen genom att äta min sedvanliga, slanka sallad till lunch på jobbet.
Fyra dagar av fem äter jag samma ljuva sallad (på fredagar brukar jag toka till det genom att äta medhavd varm matlåda).
Och så här ser det ut där jag sitter och sliter hela dagarna. Vecka ut och vecka in. Månad efter månad. År efter år. Jag sliter och jag njuter då jag drar in cash till både mig och staten.
På bordet har jag:
En PC och en Mac, tre mobiltelefoner + två fasta, ett glas vatten (mitt favoritglas är tungt, brett och högt), NiQuitin sugtabletter, Försvarets hudsalva (glömmer jag en av mina många salvor hemma så går jag och köper en ny – den är ett måste), anteckningsblock + (gärna fungerande) penna, servetter.
Detta var dagens högklassiga inlägg.
Varsågoda.
Koffein och skogsrundor
Hej.
Efter en välbehövlig sovmorgon (ända till 06:11!) och lite tunnelbanedrama sitter jag på kontoret och suger i mig kaffe. Kroppen njuter; såväl fysiskt som psykiskt.
Det urvidriga morgonhumöret vänder i takt med att drogen vispar runt i kroppen; aaah.
Igår kväll gav jag och Sebbe oss ut på joggingrunda i Nackareservatet (se karta här). Okej, jogging och jogging – det är ju inte det lättaste att springa när man har en nosig hund med sig, men jag gör mitt bästa och ibland joggar jag framåt och vänder sedan tillbaka till Sebbe som står och njuter av dofterna i någon buske.
På kvällarna är det lite spooky ute i skogen, och eftersom vi lever i ett samhälle fullt av huliganer så håller jag hårt i min överfallsspray (kan snart lämna den hemma, i och med att musklerna sväller som tusan tack vare mina hundratusentals besök på gymmet).
Ja ja, nu ska jag hämta mer kaffe; är fortfarande en smula irritabel.
Drama
I morse när jag som vanligt var på dåligt humör då jag ännu inte fått kaffe i kroppen så brusade jag plötsligt upp.
En lastbil stod (precis som alla andra dagar) och lastade på/av någonting på gatan utanför mitt fönster. Ett himla oväsen. Motorn igång i en kvart eller så och då, bara så där, så reste jag mig upp och skrek ”MEN STÄNG AV MOTORN NÅN GÅNG DÅ!” medan jag sträckte mig mot fönstret för att stänga det.
Naturligtvis, för att göra morgonen ännu jobbigare, så välte jag en köppa kaffe över tangentbordet och efter att datorn legat på tork ett bra tag så beter sig tangentbordet ändå underligt… Så nu sitter jag med ett externt ovanpå det ordinarie. Verkligen jättebekvämt.
Alltid. Är. Det. Nåt.
Så onödigt
Dagen höll på att börja med dramatik; tack och lov insåg jag mitt enorma misstag i tid. Förresten så trotsade jag både feber och regn i morse och trampade iväg till jobbet. Cyklade *svisch, svisch* på tjugo små minuter så jag var både glad och trött när jag stod i jobbköket och var på vippen att hälla vatten i kaffeburken.
Nu har vi en bra ny vecka va? Ja, det har vi.