Etikett: jobbrelaterat

Det var då ett splittrat inlägg

Arbetsdag 6/14 är här och jag och Sebbe har det gott på ett folktomt kontor. Solen skiner som tusan utanför fönstret och vi har vårkänslor innanför herrblusen. Mmmh!
Det var inte det vi skulle prata om. Nej, vi ska prata om att det är ju nästan lite, lite komiskt hur den gyllene regeln aldrig slår fel; det vill säga att såna där människor vi dejtat, som drog sig ur eller liknande, hör av sig så fort en storhelg är här. Då duger vi. Ja. När de sitter ensamma och olyckliga, då duger vi.
Men se – vi nöjer oss inte med att duga endast då. Vi ska duga varje dag. Vi ska duga till vardag och till fest. Vi ska alltid vara prio 1. Annars får det vara.
As.
Nu till något helt annat. Jag kom just på att den briljanta versionen av Frozen – så som den framfördes på Sticky & Sweet Tour – varken finns med på cd:n eller dvd:n. Galet, säger jag. Galet. Den är ju SÅ bra.

Vad gör en liten popfjolla då? Förmodligen laddar han ner videoklippet illegalt och rippar ljudet från det och skapar sin egen lilla mp3. Så går det.
madonna frozen sticky & sweet
Naturligtvis skapar han även ett vackert omslag.

Klädd för succé

Mina röda skor gör succé på jobbet.
Så pass att en chefsperson vill köpa likadana till sin sambo. ”Men inte röda”, sa hon, ”eftersom han vill kunna ha dem på jobbet.”
Så är jag då opassande klädd för min arbetsplats?
Nej. De röda horiga skorna passar mycket bra i den här branschen.
Nåväl. Nu blir det positiva veckan här. Allt gnäll och jämmer ska ut i det höstlika (nu trillade jag nästan dit) vädret.
Vet ni hur många hunkar det är som passerar på gatan utanför? Jättemånga! I tid och otid, när jag tittar ut, så flämtar jag ”ööh!” eller ”aah!” eller ”mmmmmhm!”
Fantastiskt är det att fylla på the wank bank medan jag arbetar och håvar in cash till både min egen och samhällets skattkista.

Allt detta för att nåt ljushuvud fick för sig att trixa med tiden

Ju mer jag tänker på det desto mer tvär och ilsk blir jag.
Tid är tid och inget man kan förhandla om.
Här sitter jag och väntar på tuben, ja, jag missade ju just mitt tåg eftersom jag på grund av klockvrideriet är fullständigt ur balans. Jag ser ut som ett vrak och är på dåligt humör eftersom jag inte klarar av stressiga morgnar. Vad händer när jag är på dåligt humör? Jo, jag är småotrevlig och sprider inga positiva energier omkring mig. Jag slarvar i mitt yrke. Jag hoppar av min hälsosamma livsstil då jag känner sug efter tröst och flott och följderna ser vi framför oss: fetma och hjärt- och kärlsjukdomar och inte minst arbetslöshet.
För vad?
En lousy liten timme som nån fick för sig att mixtra med.
Jag ser fru Samhälle sitta där och med bakåtböjt huvud skratta vulgärt så de läppstiftsindränkta (hugg)tänderna syns. ”Grabben har det har det lite för gott just nu”, väser hon.
När man, som jag, har sömnproblem och äntligen har kommit i fas och funnit en rytm som är långt ifrån idealisk men som ändå funkar, så är det helt åt helvete att behöva ställa om sig. Igen. Och igen. Och igen.
Vad kostar detta sattyg samhället i både rena pengar (sjukdom, sena ankomster, urspårade tåg (pga trött, ouppmärksam personal)) och allmänt sureri? Och tänk så fula och trötta alla är idag! Ogifta blir de vi, och därmed olyckliga suputer som kommer att kosta oss alla enorma mängder pengar och resurser.
Och vad händer med grabbar som är för fula för att få komma till? De blir huliganer och vandaler. De sabbar, klottrar och förstör.
FÖR EN LITEN TIMJÄVEL!
Läs mer om detta onödiga fenomen, som ej används överallt i världen, på Wikipedia.
Läs även andra bloggares åsikter om
SvD DN Syd Exp AB

Ibland säger jag saker

Jag: Har du sett den där ENORMA hunden som går omkring här utanför, med en karl?
Chef: Ja! Den är såå stor! Som en häst! Och ägaren är gay.
Jag: Hur vet du det?
Chef: Han bor ju här i huset, tillsammans med sin kille!
Jag: Men… Varför har han kille? Han är ju ganska ful!
Chef: :-O
…
Chef: Men han är väldigt trevlig! Det är ju det, Kim!
Jag: Pffft!