Eftersom jag kände mig aggressiv när jag vaknade (bara så där, halv fyra) så gick jag först en långis med Sebbe och därefter gymmade jag och efter den pärsen motionerade jag till jobbet.
Jag kan kort konstatera att kalorierna jag smällde i mig under söndagens ångestfrossa nu har lämnat min kropp.
Det känns skönt.
När jag kom fram till kontoret så mötte jag den sprudlande Favoritflatan och hon gjorde sitt bästa för att bota mina aggressioner. Det gick väl sisådär så nu ska jag ta tag i dagens arbete och så säger jag högt för mig själv: bring it on.
Etikett: gym
Är lite hård mot mig själv
Jag har inte tränat på tre dagar (igår motionerade jag hem från jobbet, men det räknas inte). De två senaste nätterna har jag bara sovit ett par timmar – har därför inte orkat släpa mig upp extra tidigt för att pinna iväg till gymmet.
Ganska självklart, men ändå har jag dåligt samvete och jag känner mig lite som en lat och oduglig herre.
I söndags då? Jo, då hade jag allt så bra planerat: Sebbe var hos granngossarna medan jag var på möte (läs om det här) och därefter skulle jag ila vidare till gymmet. När jag väl kom dit, och ända ner till omklädningsrummet, så insåg jag att jag hade glömt mitt lås (till skåpet) hemma. Jag blev mycket, mycket tvär och irriterad och strosade vidare hem till Sebbe och granngossarna och drack världens smarrigaste kaffe. Fastän jag inte uppskattar sötsaker så slog jag till och fick i mig två fluffiga mums-mumsar (80×2 kalorier).
Det tar jag igen genom att äta min sedvanliga, slanka sallad till lunch på jobbet.
Fyra dagar av fem äter jag samma ljuva sallad (på fredagar brukar jag toka till det genom att äta medhavd varm matlåda).
Och så här ser det ut där jag sitter och sliter hela dagarna. Vecka ut och vecka in. Månad efter månad. År efter år. Jag sliter och jag njuter då jag drar in cash till både mig och staten.
På bordet har jag:
En PC och en Mac, tre mobiltelefoner + två fasta, ett glas vatten (mitt favoritglas är tungt, brett och högt), NiQuitin sugtabletter, Försvarets hudsalva (glömmer jag en av mina många salvor hemma så går jag och köper en ny – den är ett måste), anteckningsblock + (gärna fungerande) penna, servetter.
Detta var dagens högklassiga inlägg.
Varsågoda.
Två gympass och två vackra prylar
Dagen började i den här maskinen.
Och den slutade i exakt samma maskin.
Som den farbror jag är så svettades jag en hel sjö, men skönt var det (efteråt).
Tramp, tramp.
Eller slutade och slutade… Den slutar nu – med att jag ligger här och synkroniserar iPoden Blackie och iPhonen Moshe.
De är så vackra; det är sådant man tänker på när man är ensamstående.
Sebbe sover – eller oj, just nu kvällstvättar han sig visst – men tidigare var han och hälsade på granngossarna, så att jag kunde stormgymma. (Två gympass samma dag innebär att morgondagen inleds med en liten, liten sovmorgon – fatta!)
Ladderi, laddera.
Blandat om gym, höst och människor
Onsdag morgon och efter ett svettigt besök på gymmet sitter jag som en sol på arbetsplatsen.
Apropå sol så var gårdagen årets vackraste dag; det är bara att acceptera. Nu blir det grått och brunt och förhoppningsvis så småningom vitt.
Så jag satt och trampade på gymmet och bredvid mig satt en supermuskulös man iklädd slyniga, tighta trikåer och han flåsade och stönade på ett sätt jag aldrig tidigare hört en man flåsa och stöna (mycket intressant). När jag lite senare gick upp en våning för att lyfta skrot så satt en annan lika flåsig och stönig man bredvid mig. Oj oj oj.
Jag avslutade med att ro mig i hamn och duschade och åkte till jobbet.
Extra tidig var jag då jag ville hinna chittchatta med kollegan (”favoritflatan”) innan dagens hets och stress satte igång.
Häromsistens sa jag till henne: ”det är så härligt att komma hit på värdelöst morgonhumör och se dig sitta här; genast blir jag på bättre humör. Ja, du vet, du är en av de få människor som jag faktiskt gillar”.
Människan är ju i regel ett as (look around you), men de få homo sapiens som förtjänar att höra att de är reko och hyvens får ofta höra det från mig.
I förrgår – efter den där shoppingrundan med Africa – så sms:ade jag: ”vi borde verkligen ses oftare. Jag gillar ju dig!”
Sån är jag – full av kärlek och känslosamma uttryck för dem som förtjänar det! De övriga ignorerar jag så gott jag kan.
Jag glömde glasögonen hemma och kontorsbelysningen är fortfarande inte fixad, så jag ser knappt vad jag skriver. Hoppas det viktiga framgår ändå.
Den vackra, vackra gårdagen.
Gårdagens vackra, vackra post.
