Sluta vara så neggo

Angående dramat kring Dislike-knappen (som fortfarande inte existerar) på Facebook så förstår jag inte besattheten vid att få till en sådan knapp.
Är inte världen negativ nog?
Varför ogilla något istället för att helt sonika ignorera det och lägga ner kraft och energi (som en knapptryckning) på något man uppskattar och gillar istället?
Det är dagens fråga det.

Fuck celibatet – på tredagarssemestern måste jag (minst) få hångla lite

Så här ser jag ut dagen efter - snipiga lips och allt.

Jag skulle kunna starta en Facebook-grupp med titeln ”Vi som säger ’men-herrrrre-gud'” när vi ser en tiopoängare.
Apropå den där Gud så spelar han/hon/den/det mig ett fett spratt just nu.
Bara jag går från jobbet och ut på lunch så, när jag är på väg tillbaka, så möter jag bakom husknuten en man som får mig att tappa hakan (och utbrista just den där potentiella Facebook-raden). Ni vet… när man ser någon som är 100% ens våta fantasi.
Från topp till tå.
Klädstilen.
Attityden.
Ja, alles.
Herrrregud, jag måste få till ’et.
Det har gått för lång tid sedan den där svettiga natten med ”Shimon från Jerusalem” i Tel Aviv.
Den där natten då jag skulle sova hos mitt ex (vilket ledde till drama mellan honom och hans nuvarande) och han ringde mig klockan fem på morgonen och undrade var jag höll hus. ”Jag är hos Shimon.”
”Jaha.”
Ah, livet är smärtsamt!