I en värld som brinner orkar människor gnälla över ett glatt gäng paraderande fjollor

Tog del av en länk tillhörande en av mig mycket uppskattad Facebook-grupp. De skrev:

Israelis march every year to show their continued support for gay rights and to send a message that every Jew, Muslim, and Christian in Israel should feel comfortable with their sexual identity. This year was biggest, with 100,000 people showing up to wave rainbow and Israeli flags.

Det var många som ”gillade” detta, men naturligtvis dök det snabbt upp ett par människor som ”ogillade”. ”Unlike”, skrev den ena och ”sorry not good” skrev den andra. Jag kollade så klart upp dessa as och här har vi dem:

Jag måste säga att jag unlike att dessa skönheter får yngla av sig hur som helst – som om världen inte vore vacker nog redan nu. Det är verkligen sorry not good.
Nej, hörni. Människor som aktivt sitter och ”ogillar” saker och ting, istället för att koncentrera sig på att ”gilla” sådant de faktiskt uppskattar ger jag inte mycket för.
(Jag kommenterade självfallet inlägget och snart rasslade det till i Friend Request-potten. ”I like what you wrote”, skrev de och väckte återigen hoppet om att det finns reko, bra människor där ute.)
(Vad jag skrev? Jag skrev: ”Yes, tolerance, respect and human rights = good things.” Admin replikerade ”(…) Any comments calling to burn or to hurt in any way the LGBT community, or any other groups in Israel society will be deleted.” Slutade följa tråden när någon skrev: ”This act will make God angry”. Herregud.)

Kära Sverige… Vad håller du på med? Del 2

Jag snubblar – tack vare att en ”vän” gått med i ”Moské i Sverige – nej tack” – över denna klubb på Facebook och jag vill säga två saker.
1. Vad som är på väg att utrotas är det svenska språket. Lär dig stava, värdelösa människa.
2. Det finns en – och endast en – judisk stat i världen och där råder total religionsfrihet. Förutom en miljard synagogor finns där således även en massa kyrkor och moskéer, så oroa dig ej. Åker du till Israel så finns där ”svenska kyrkor” (ha ha ha) som du kan besöka (vilket du säkerligen gör regelbundet).
As.

Slyniga par

Åh, vad jag stör mig på såna där människor som flirtar med en och sedan träffar en partner som de blir seriösa med (tänk: flyttar ihop) och så fortsätter de ändå flirta och jiddra om hur de ska göra både det ena och det andra med en när man ses.
Nej, nej, nej, säger jag. Du är UPPTAGEN och jag UMGÅS INTE INTIMT MED UPPTAGNA MÄNNISKOR.
Sedan börjar det likna det där Sex and the City-avsnittet där en man säger till Charlotte (som inte vill blåsa hans magiska horn): will you at least lick my balls?
MEN NEJ, säger jag ju.
Jag skriker i vredesmod (låter bättre och härligt filmiskt på engelska):
Why should I waste my time getting blown by you when I could be out there falling in love?
(Visst var det fint!?)
Därefter säger jag nej några gånger till och sedan får jag höra följande:
Kan jag åtminstone få slicka din heta kropp? Varför är du så anti-sex?
DÄRFÖR ATT DU ÄR UPPTAGEN, ditt jävla as! Vad är det du inte f-ö-r-s-t-å-r? Jag är en romantiker!
Efter ett tag:
Men det är ju en fantasi och du sabbade den just.
Jag: Men jag vill inte vara nån jävla fantasi! Varför ska jag sitta här och egga (fruktansvärt ord) upp dig? Det är din sambos jobb.
Jag säger ja till romantik och nej till sex. (Men sedan ser jag allt puttinuttande och alla vidriga hjärtan på Facebook och då vill jag bara skrika: ”Ska vi knulla?”)

Harel Skaat gjorde mig till vinnare

Förr i tiden vann jag aldrig någonting. Någonsin. Plötsligt – i och med mitt olyckliga så kallade kärleksliv – vände det och jag vinner numera tävlingar och saker till höger och vänster. Här kommer den senaste bildserien:
1.

2.

3.

4.

Jag ska naturligtvis kampanja hårt för Harel Skaat när vi närmar oss Eurovision.
Vi är trots allt vänner på Facebook. :-O

Läs även andra bloggares åsikter om