Livets jävliga jävlighet

Mitt ex, Y, dök upp på Facebook och han skickade en vänförfrågan.
Jag fick lite ont i magen, så klart, men svarade till slut ja.
Nästa gång jag loggade in såg jag denna lilla ruta i högerkolumnen.

Höjdpunkt liksom. Att min stora kärlek inte längre är min. Herregud vilket hån. HÅN.

Intresseklubben antecknar febrilt

Ibland glömmer jag att blogga och det beror på att jag uppdaterar min Facebookstatus så fort jag har något VIKTIGT på hjärtat.
Jag bloggar ju för att u t t r y c k a mig och om jag redan har fått göra det så behöver jag ju inte uttrycka mig på nytt.
Därför bjuder jag nu på mina senaste statusar (är det ett ord?).








En gammal flamma dök upp

För ett drygt år sedan skrev jag lite kort om min spanska flamma från 1994. Idag fann jag honom på Facebook. Hahaha. Älska Facebook. Man blir aldrig av med sitt förflutna (på gott och ont).
Jag skrev och frågade om han var han och det var han. Jag förklarade vem jag var och han svarade på oväntat kass engelska: “jag har tänkt mycket på dig under åren som gått”.
Vi snackar femton år. FEMTON!
Inte undra på att jag känner mig gammal och trött, men så himla gammal är jag ju inte – jag måste helt enkelt ha varit väldigt tidigt ute.
Det är la gött.
Och ja, han är lika stilig som då. Lite äldre, lite rultigare – men vem är inte det.

FB-drama

Jag tycker det är rätt gosigt att småhänga på Facebook och titta på vänners vänner och vänners bilder och annat mysigt, men några saker är ju rent ut sagt förskräckliga!

Vi börjar med den där Compare-applikationen. Ni vet, Gittan kan få frågan: “vem skulle du helst mysa med – Kim eller Barbro”, och så svarar hon “Kim” och jag får veta att “någon jämförde dig med någon annan och skulle hellre mysa med dig än den andra personen”.
Ja, det var ju trevligt så här i januarimörkret.
Men. Om Gittan hade valt Barbro hade jag fått veta att “någon jämförde dig med någon annan”. Punkt. Alltså tyckte Gittan att Barbro var roligare/snyggare/bättre/någonting annat än jag. Fantasin skenar iväg. Vem tyckte vad? Och varför? Ååh, så frustrerande.

Ännu värre är applikationen ovan. Man får veta vad folk tror om en. Det är frustrerande att se att någon tror något om en som verkligen inte stämmer. Jag vill skrika: Du har fel!! Tack och lov har jag en blogg där jag kan dementera/bekräfta.
Så här ligger det till:
Fråga 1. Fel svar. Jag stal en tia av mor en gång (jag var väl 12 ungefär), och köpte gula blend. Jag har bett om förlåtelse.
Fråga 2. Fel svar. Jag är mycket religiös på mitt eget envisa sätt.
Fråga 3. Rätt svar! Jag har ett oerhört porrigt psyke (tänk det finska uttrycket siitä puhe mistä puute – ungefär “man snackar om vad man saknar”.
Fråga 4. Fel svar! Skärpning. Jag hade chansen att gifta mig med miljonären men jag tackade nej då jag vill ha kärlek och passion.
Fråga 5. Fel svar. Det beror så klart på vilken insekt vi talar om här, men jag skulle definitivt svara ja på frågan.
Fråga 6. Fel svar. Men jag duger uppenbarligen som “vän” på Facebook!
Fråga 7. Förmodligen fel svar. Fysiskt skulle jag ju inte våga (jag är klen), men verbalt skulle jag göra mitt yttersta.
Fråga 8. Rätt svar. Haha.