Skedad?

En väldigt lustig sak inträffade.
Jag tog en middagslur på tio minuter i soffan och jag drömde om Y. Jag drömde att han låg bakom mig och skedade mig med båda armarna. Det var underbart. När jag var på väg tillbaka till verkligheten kände jag fortfarande hur han höll om mig och lite senare, när jag faktiskt vaknade, tänkte jag “kära nån, han l i g g e r faktiskt bakom mig”. Jag öppnade till slut ögonen och var tvungen att titta.
Nej, det fanns ingen Y i min soffa, men jag kände “honom” fortfarande i flera minuter i vaket tillstånd.
Underbart var det.
Fatta vad jag saknar honom.
Att bli skedad är det enklaste men bästa som finns i hela världen. Det är då jag känner: “om jag dör nu så är det helt okej” (minns mitt tidigare (lösenordsskyddade) inlägg).

Det är så här livet BORDE vara

Min dröm, som jag burit i både huvud och hjärta i många år, ser ut så här:
Jag bor någonstans strax utanför stan, där det finns vatten, tillsammans med en stilig karl med svart hår och några tidiga grå strån ovanför öronen. Han är en väldigt rar typ; bestämd men flexibel. Mogen men kul. Seriös men rolig. Stark men inte rädd att visa sina svagheter. Han tycker om mig som jag är och försöker inte ändra på någonting i min personlighet eller i mitt utseende.
Vi har två glada hundar.
Jag jobbar hemifrån – förmodligen med att webbdesigna och skriva kärleksfulla romaner – medan karln har sitt arbete i city (och därför har jag mycket ensamtid på dagarna så jag orkar vara fin och rar på kvällar och nätter).
Jag har på mig en stickad grå tröja med hög krage och under min gubbkeps fladdrar mitt mjuka, vackra hår i den bestämda men inte alltför kyliga vinden.
Jag är ute och tar en eftermiddagspromenad med hundarna. De nosar och stojar och det enda som hörs är vinden och havet. Kanske kraxar en fågel någonstans. Inga människor syns till.
Vi går och går i ett par timmar och när vi kommer hem (där inga irriterande, oartiga grannar finns) har det redan mörknat. Den mustiga vegetariska, kryddiga grytan jag låtit puttra på spisen är färdig och jag dukar i den färgglatt men sobert inredda matsalen. Jag noterar att karlns miljövänliga bil svänger in på gården och snart står han i hallen. “Hej du vackre, smarte man”, säger han och kramar mig hårt och länge. Hans näsa är kall mot min varma kind. Hans läppar är varma och fylliga mot mina. Hundarna hälsar honom välkommen hem och därefter går de ut i köket och äter. Karln och jag äter middag och dricker rött och småpratar om dagen som varit.
Åh! Det gick ack så bra för honom på jobbet idag.
Åh! Jag fick en spännande beställning av en ny hemsida + en fet royaltycheck för min senaste bok.
Vi kastar oss i soffan och släcker lamporna. Brasan fräser men slocknar snart och hundarna har lyckliga somnat framför den. Sebbe har sitt huvud på lillebror Cliffords högra tass och snart sover vi alla gott. Ingen snarkar.

Mardrömmar och Dagens mail

Här är det Eurovisionfeber. Mardrömmarna avlöser varandra. Den senaste säger att Norge ej går till final ikväll, vilket kommer göra oss ännu mer nervösa.
Sedan kommer det visa sig att det enda nordiska landet i final är… Finland.
Hjälp!
Morgonen började med att en bil stannade och en man skrek: Tjena grabben! Var ligger xxx-gatan?
Jag svarade: Det är nästa gata till höger.
Jag och Sebbe svängde in på den och där stod mannens bil parkerad. Jag såg honom smyga ut i skogsdungen och jag tänkte: åh, nej! En skummis!
Strax kom han tillbaka och sa på dalmål: Det är inte ofta man hittar en skog mitt i Stockholm.
Nej, men det händer, svarade jag och gick hem.
Imorgon kommer jag bjuda på ett klassiskt Kim Milrell-inlägg. Vänta och se. Ni kommer dra på mungiporna.
Dagens mail:
Jag har kommit på en grej…
Och det är inte bara att vi är lika långa, utan att du är FIN! 😀 ja som nypolerad koppar, fast du är värd mer;-) *ler* Hoppas Kimpan mår bra 🙂
Önskar det kommer fram lite vacker sol över stockholm idag, och en egen stråle över dig hela dagen :-)!
Kram

/Gosse, 22, Jönköping

Jag vaknade av att jag skrattade

Detta kommer bara mina arbetskamrater förstå med ändå; jag drömde att jag en ledig dag skickade ett SMS till kollegan F, som för övrigt verkligen inte förtjänar ett sådant meddelande. “Glöm nu inte att ringa numren!”, skrev jag. Hahaha. Förstår ni nu att jag tar mitt jobb på största allvar!?
Om igår: Det var trevligt, trevligt. Lite dramatiskt dock då jag brände maten då jag talade i telefon med min mor. Tack och lov hade jag bunkrat upp inför helgen så jag hade nog med mat för att börja om från början.
Och gott var det så klart.
Sedan var det prat om det mesta (även lite ekivokt), Kylie och Madonna på DVD, Sebbe överallt…
Slutligen klubbade vi.
När jag gick hem regnade det sååå mycket så jag stannade vid ett arabiskt matställe jag ej sett förr och åt mig nykter.
Nu är det Hejsan söndag-känsla.