Mardrömmar och Dagens mail

Här är det Eurovisionfeber. Mardrömmarna avlöser varandra. Den senaste säger att Norge ej går till final ikväll, vilket kommer göra oss ännu mer nervösa.
Sedan kommer det visa sig att det enda nordiska landet i final är… Finland.
Hjälp!
Morgonen började med att en bil stannade och en man skrek: Tjena grabben! Var ligger xxx-gatan?
Jag svarade: Det är nästa gata till höger.
Jag och Sebbe svängde in på den och där stod mannens bil parkerad. Jag såg honom smyga ut i skogsdungen och jag tänkte: åh, nej! En skummis!
Strax kom han tillbaka och sa på dalmål: Det är inte ofta man hittar en skog mitt i Stockholm.
Nej, men det händer, svarade jag och gick hem.
Imorgon kommer jag bjuda på ett klassiskt Kim Milrell-inlägg. Vänta och se. Ni kommer dra på mungiporna.
Dagens mail:
Jag har kommit på en grej…
Och det är inte bara att vi är lika långa, utan att du är FIN! 😀 ja som nypolerad koppar, fast du är värd mer;-) *ler* Hoppas Kimpan mår bra 🙂
Önskar det kommer fram lite vacker sol över stockholm idag, och en egen stråle över dig hela dagen :-)!
Kram

/Gosse, 22, Jönköping

Jag vaknade av att jag skrattade

Detta kommer bara mina arbetskamrater förstå med ändå; jag drömde att jag en ledig dag skickade ett SMS till kollegan F, som för övrigt verkligen inte förtjänar ett sådant meddelande. “Glöm nu inte att ringa numren!”, skrev jag. Hahaha. Förstår ni nu att jag tar mitt jobb på största allvar!?
Om igår: Det var trevligt, trevligt. Lite dramatiskt dock då jag brände maten då jag talade i telefon med min mor. Tack och lov hade jag bunkrat upp inför helgen så jag hade nog med mat för att börja om från början.
Och gott var det så klart.
Sedan var det prat om det mesta (även lite ekivokt), Kylie och Madonna på DVD, Sebbe överallt…
Slutligen klubbade vi.
När jag gick hem regnade det sååå mycket så jag stannade vid ett arabiskt matställe jag ej sett förr och åt mig nykter.
Nu är det Hejsan söndag-känsla.

Men jag har i alla fall inte ont i käften

Ni vet när man vaknar och ligger och halvsover och drömmarna blandas med verkligheten (man kan styra dem) och man kanske “drömmer” något och blir arg för att sedan vakna och inse att det bara var en halvdröm – fatta så sur man blir när man sedan inser att det man trodde man halvdrömde faktiskt är sant. Så var det i morse.
Jag är arg och sur och tvär och irriterad. Och lite kränkt faktiskt. Ja, detta uttjatade ord; kränkt. I am so kränkt.

Mördaren i mig

Mina konstiga drömmar fortsätter. I natt drömde jag att jag hjälpte en oidentifierad väninna att mörda sin odåga till make. Hon var den undergivna kvinnan som blev slagen, förnedrad och våldtagen av sin man. Jag var den bestämda, världsvana som kom till den lilla byn och sa; “vi måste göra oss av med honom”.
Drömmen gick baklänges, eller lite som om vi satt vid himlens portar och gick igenom våra liv. Vi hade dödat mannen och ingen hade någonsin fått reda på att vi var de skyldiga.
Absurt. Vi använde oss av en kniv och en bläckpenna!
Jag och väninnan satt nervösa i köket då vi hörde dörren slå igen. Mannen var hemma. Det var bara det att porten i huset (i verkligheten) slog igen och väckte mig. Jag fick aldrig uppleva själva mordet.
Konstigt.