När jag ser klippet med den lilla kalven på hal is, som fick hjälp av en helikopter att ta sig i land, så känner jag att det kanske finns hopp för människan. Alla är inte as.
Titta och njut:
Etikett: djur
Att leva livet i en (inte särskilt gyllene) bur
Det kom ett mail från Tel Aviv, som innehöll några fina rader.
You are known for being very active in the animal rights area, and also a reliable person to post this without making it seem like an anti Israel thing.
Alla rätt. Och självklart sprider jag detta vidare.
”Anonymous for Animal Rights” activists have installed a hidden camera inside a battery cage in an egg facility in Israel. It shows – live, 24 hours a day – the extremely crowded life of three egg-laying hens in the Israeli egg industry.
Japp, skulle kunna vara vilken hönsgård som helst. Gör mig en tjänst – klicka här och tryck på play. Titta i några minuter. Detta är livet för dessa underbara varelser. Tänk. Bara tänk. Om så bara i en sekund eller två. Sätt dig in i situationen.
Därefter klickar du på ”gilla” på denna Facebook-sida (så att detta fantastiska initiativ får den uppmärksamhet det förtjänar).
Just do it – det kostar dig ingenting och du gör både mig och fjäderfäna lite, lite lyckligare.
Comments off.
Människoaset härjar vidare
Jag har sagt det förr och jag säger det igen:
Det går inte att äta kött om man inte hatar och föraktar djur. Det gäller kycklingar och grisar och kor och renar och fiskar och så vidare och så vidare och så vidare.
Det enda rätta är: ÄT INTE KÖTT och BÄR INTE PÄLS.
Fatta nån gång då!
Länk.
Klicka här och skriv under.
Människoaset härjar vidare
Vi låser in spriten tills Svenne kan uppföra sig
Jag kryssade mellan spyorna på väg till kontoret denna morgon.
Såg till att Sebbe inte trampade på de tusentals krossade flaskorna, som nu likt otrevliga, isiga snöflingor täcker stadens trottoarer och torg.
Vissa medborgare var på väg hem från festen. Nu stod de bittra och sura och påverkade och muckade med alla som passerade.
Jag känner mig inte trygg i min egen stad.
Jag kom till kontoret; fixade kaffe; gav Sebbe mat och vatten; snöt min febriga kran; slog på datorn och satte mig ner för att ta del av dagens tidningar.
Elände och stök.
Larm och brus.
Bus och bök.
Jag jobbar alltid när Svenne super.
Samtliga så kallade storhelger; midsommar och jul och allt däremellan. På senare år har även den patetiska Halloween blivit en suparfest. Vi ska ju tänka på de avlidna på Alla helgons dag, och besöka gravar och så vidare. Sebbe och jag tycker bättre om djur än om människor (go figure) så vi besöker istället djurkyrkogården i Björkhagen. Vi är båda nyktra och reko.
Nyårsafton firar jag (inklusive Rosh Hashana) – men i hemmet – och då handlar det sällan om några spritorgier.
Snarare ilar jag runt och sippar på mitt röda vin medan vännerna kommer med eleganta födelsedagspresenter. Jag tackar och tar emot. Och bjuder på en shot. Senast en timme efter tolvslaget måste alla gå hem. Det står skrivet på inbjudan.
Jag yrar nu; feberyrar. Men det går snart över.
Jag sitter här och håvar in cash till statskassan medan ni sover ruset av er.
Alla har vi vår roll i samhället.
Här finns ett par bilder från förra årets besök på den berömda djurkyrkogården.
