Kategori: Media

Popcorn

Kväll med popcorn och glass (mycket) i min röda smala, men snygga soffa. Ser På spaning med Bridget Jones för jag vet inte vilken tur i ordningen. Den är trevlig men inte på långa vägar lika härlig som ettan. Kul scen: när de sjunger Like A Virgin i det thailändska fängelset och de övriga flickorna envisas med att sjunga “Like a virgin, fucked for the very first time”. När jag var en sisådär elva skrev jag i min dagbok: “Jag lyssnar på en underbar låt som heter Like A Virgin. Det betyder “gillar oskuld””. Hysteriskt kul.
Filmen är slut nu och jag ska se lite på Absolutely Fabulous. Hmm.. jag vill pjuka. Har jag ätit för mycket glass?

Jobbiga TV-människor

Eftersom jag är allmänt grinig just nu måste jag klaga på något som stört mig länge. HUR kan det finnas så många TV-profiler med så jobbig röst?
– Carita som leverarar trafikrapporten på TV4 Stockholms morgonsändningar. Man hör ju inte vad hon säger. Volymen går upp och ner och hon sluddrar och viskar och väser.
– Tone Bekkestad. Måste hon ALLTID säga “en RIKTIGT, RIKTIGT god morgon/eftermiddag/kväll” med sin knarriga stämma?!
– Helen Johansson, meteorolog på SVT. “Hej, jag heter Helen, men kalla mig Hellen”. Gnällig, GNÄLLIG stämma har hon.
Och all skräpig reklam! Skulle aldrig någonsin få för mig att handla Riesen exempelvis. Eller alla dessa snuttar som bara måste anspela på sex. Är vi inte lite trötta på det nu?
Bra reklam just nu: Konsums kampanj i t-banan, den om grönsaker. Den är konsekvent och informativ. Hurra.
Och all denna sport! Det är ju patetiskt. Vuxna karlar talar som vore det fråga om något annat än fånig lek.
Tvi, säger jag, tvi.

TV4 Fakta

På jobbet, TV:n står på. Jag hör fel och har man hört en fras fel en gång gör man det konstant varje gång man hör meningen eller ordet i fråga. I detta fall: reklam för nya kanalen TV4 Fakta. Jag hör: TV4 fucked up. Hahahahahahahaaaaaaaaaaaa!! Hjälp mig! Seriös dov röst: “Bla blaa, bara i nya kanalen TV4 fucked up”.
Nu ska jag läsa DN, Metro, Stockholm City. Och hämta mer kaffe.

Ang Lee

Jag läser i DN om filmen Brokeback Mountain, regisserad av Ang Lee, och jag ser så fram emot att få se denna film om homokärlek i vilda västernmiljö med Heath Ledger och Jake Gyllenhaal. Ang Lee pratar om det kontroversiella i att två cowboys får till det (låter för övrigt som vilken gayporrfilm som helst) och han säger: “Jag har levt i USA länge, men jag har aldrig upplevt en liknande konservatism som under de senaste åren. Det känns mycket obehagligt. Kanske har jag gjort fel genom att göra denna film men för mig är det en väldigt ömsint kärlekshistoria. Jag kan inte förstå hur någon kan tacka nej till att känna kärlek. Om man gör det så är det väldigt skrämmande”.
Å, det är så jag bara vill gråta loss. Tänk dig själv, konservativa heteromänniska, hur det känns när du är så där himlastormande förälskad och får veta att det är något som borde botas. Är det inte förfärligt, så säg.
Jag har så mycket att säga i ämnet men jag vet inte var jag ska börja. Orden bara väller ur mig och då blir det noll struktur och allt förvandlas till ett virrvarr av känsloyttringar snarare än fakta och åsikter. Så punkt nu.
Love is a force of nature.