Måndagsfluff

Idag talar vi hår på kontoret.
Chefen klev in och utbrast: ”Vad söt du är!” Hon pekade med sitt välmanikyrerade, åttiotalsbrunbrända finger mot mitt måndagsfluff.
”Ska du ha långt hår nu?”, fortsatte hon.
”Jag vet inte vad jag ska ha”, svarade jag.
”Page kanske?”
”Hahaha”, skrattade jag rått. ”Nej! Det är så väldigt nittiotal!”
Sedan gick hon.

Bränder, vandalisering och matematik

Det var då ett jävla gnäll på dessa ungdomar som sätter städer i både brand och skräck.
När jag var både arbetslös och bostadslös var jag inte ute och härjade. Nej, jag tog mig i paljettkragen och skaffade mig både ett pissigt, underbetalt jobb och en ful lägenhet i en riktigt sugig förort (och ja, detta var under den beryktade 90-talskrisen).
Så lägg ner gnället och kavla upp ärmarna.
Idag talas det även om att det storsatsas på matematik runt om i landet – ett ämne jag alltid var värdelös i under skolåren. Idag klarar jag med nöd och näppe av att addera, subtrahera och multiplicera och jag räknar fortfarande på fingrarna. Jag vet även hur jag räknar ut min lön minus skatt. That’s it.
Jag klarade aldrig av skolämnen där, när man frågade varför någonting var som det var fick svaret: ”det bara är så, bry dig inte om det du”.
Ändå fick jag en fyra i matte*. Hahaha. Läraren Sture var nämligen mycket förtjust i mig.
*På stenåldern var ju betygskalan 1-5.

En glädjens dag

Ja, det är en en glädjens dag för Sebbe varje gång jag kasserar ett par strumpor.
Hahaha. Han är så söt. Och avmaskning pågår. Tabletterna göms i köttbullar. Mycket populärt. Det där med att gömma dem i ostskivor fungerar inte längre.

Ytterligare en bra sak med den beryktade bloggkraschen är att jag tack vare uppdateringen av WordPress kan publicera fler än en bild när jag bloggar från iPhonen. Bara en sån sak.