Månad: oktober 2008

Nymassad

Massagen idag var nog den bästa någonsin.

B började med att påtala att mitt vänstra ben var 1½ cm kortare än det högra pga. en ihoptryckt muskel. Efter ett himla knådande på ett visst ställe var äntligen benen mina jämnlånga igen. Kanske kan det ha att göra med min helveteshäl (den vänstra!). Vi får väl se.
Kanske lättar min huvudvärk också. Jag hoppas det. Jag flög hur som helst hem efteråt. Fjäderlätt! Jag andades lättare också.
Det blir massage en gång i veckan för min del. Precis som i våras.

En samling fina höstlåtar

Det damp ner en skiva på hallgolvet och det visade sig vara Ulrika Ölunds EP Memorylane (släppt 19 juli). Pressreleasen skvallrar om “singer/songwriterpop med countryinfluenser” och det är en mycket träffande beskrivning. Jag tycker soundet och inte minst den lågmälda, eftertänksamma känslan påminner lite om Lene Marlin (som jag tycker mycket bra om).

De fem låtarna har Ölund producerat tillsammans med Petrus Wessman och jag har glatt lyssnat på dem i iPoden medan jag med gula och röda löv under skorna strosat längs Stockholms blåsiga gator.
Den inledande Crust Of The Icy River är den poppigaste på EP:n och också en av mina favoriter. Den andra: Life Is A Trial är en lågmäld och vacker sak som jag gärna spelar om och om igen. Min personliga favorit är Waiting. Det beror säkert delvis på att när jag hörde låten första gången beskrev texten ganska exakt situationen jag befann mig i just då: I was hoping that that strong drink would knock me off my feet and help me say something that’s true/I heard about the break up/Can’t say that I am sad. Ljuvligt!
Unforgettable är även den väldigt vacker och jag får små vibbar av Robyns tidiga låtar.
Den avslutande Leap Of Faith är en lite poppigare bit och en fin avrundning på en EP som får mig att se fram emot ett helt album.
KKKKK

Rätt man på rätt plats

Det är mycket stress och press just nu.

Jag drunknar i html-koder och annat jobbrelaterat och jag har haft (spännings-?) huvudvärk i en vecka men inget känns motigt.
Ni vet.
Gårdagskvällen tillbringade jag och Sebbe hos Prag och det var underbart. Jag mådde bättre än på många, många år.
Ibland när man dejtar någon så känner man att man är på fel plats. Man ligger sömnlös och hör världen utanför och vet att man borde vara någon annanstans. Mycket jobbigt. Man reser sig upp och går.
Ibland (väldigt sällan) är det tvärtom – man vet att man är exakt där man bör vara. Av alla ställen i hela världen.
Jag testar mig själv: skulle jag hellre sitta tillsammans med Madonna i hennes kök och diskutera hennes skilsmässa eller skulle jag hellre sitta i denna förortssoffa tillsammans med XX? När jag helt ärligt kan säga att jag utan tvekan skulle välja soffan så vet jag att jag har hamnat rätt. En underbar känsla.