Semester är gott.
Det är allt jag kan säga.
Igår kväll kom Dansken över och jag lagade middag och han, smal som en sticka (men inte länge till om han fortsätter hänga här), sa att maten var lika smarrig som vanligt och att jag verkligen borde “öppna den där restaurangen”. “Tsss!”, svarade jag.
Han har iaf insett att man kan äta mycket god mat som vegetarian och efter flera veckor på “min” diet åt han kyckling för ett tag sedan, men han fick inte riktigt ner maten så han beslutade sig för att hålla sig till den ljuva vegetariska kosten.
Dansken fick ett ex av min bok (tidig födelsedagspresent) och han blev mycket glad. Jag sa: “Om du läser den och fortfarande vill träffas så är ju det kul.. men om du slutar svara när jag ringer så vet jag varför” (det lät betydligt roligare på engelska för övrigt).
På kvällen såg vi Shortbus, som N19 på jobbet lånade mig med orden “det är en film för dig”. Jag såg den redan på morgonen men såg gärna om den med Dansken. Underbar film! Väldigt mycket min smak. Dansken sa: “du kan verkligen dessa konstiga filmer”. Förra gången såg vi nämligen Kärlekens språk. Jag älskar den för den är såå bedrövlig och… märklig. En annan gång såg vi Another Gay Movie – galen, galen, galen!
Och vad de än säger så är film bäst hemma i soffan!
Månad: augusti 2008
Äntligen etta
Ett glädjeämne så här på höstkanten är att min samling, Greatest Hits, just nu är den mest sålda bloggboken på Vulkan.se.
På listan över samtliga typer av böcker ligger den på plats nummer 20.
Underbart.
Nu kan jag luta mig tillbaka och njuta av livet.
Jag kanske ska säga upp mig från jobbet… Och köpa en villa åt alla mina familjemedlemmar… Och resa jorden runt…
Eller helt enkelt ta en öl.
Skål!
Shhh!
Jag är nog en aning slutsocialiserad just nu så det känns skönt att sitta ensam framför datorn. Sebbe är lite trött han också så han ligger och sover, ihopslingrad som en kanelbulle.
Jag blir lite trött på att le ibland. Jag kan vara jätteglad men helt slut i ansiktsmusklerna och någon frågar varför jag är sur/ledsen och jag svarar alltid uppriktigt att jag ler på insidan.
Så nu sitter jag här med trumpen min.
Inte mycket kvar
Årets stora händelser prickas av i rasande fart.
– Besök av herr Grön
– Mello i Globen
– Kylie i samma glob
– Europride
– Besök av mor, far, hund
Kvar att se fram emot:
– Israel
Hmm.. That’s it so far.
Jag blir alltid så låg när föräldrarna varit på besök. Se förra året.
Det gick bra med hundarna till slut. Jag tror att det blev bättre efter att jag tagit ut dem tillsammans ett par gånger – de insåg kanske att de hörde till samma flock (eller nåt). De har inte lekt eller umgåtts idag, men de har iaf inte bråkat.
Varje gång jag träffar föräldrarna ser jag så tydligt varifrån jag fått min oroliga ådra. De kan knappt njuta av vistelsen då de är oroliga att inte lyckas köra till hamnen. Det slutar dock alltid på samma vis: de åker från mig två timmar innan båten lämnar Sthlm och så ringer de efter 20 minuter och säger att de redan hittat fram.
Det är rätt skönt att se varför en är som en är och lättare att acceptera ens egenheter och/eller göra något åt dem.
Hunddrama
Just nu är det lugnt och fint i mitt hem, men nog har det blixtrat till. Sebbe + föräldrarnas hund har nämligen inte riktigt dragit jämnt – båda bestämda herrar som de är – men det funkar bättre och bättre.
Nyss satt de till och med i soffan samtidigt – som ni ser så långt ifrån varann de bara kunde. 😀
Söta är de hur som helst.