Jag har räddat 3080 liv

Gör Petas How green is my diet-test. Som vegetarian har jag räddat 3080 lyckliga liv. Jag har dessutom sparat rejält på miljön. Inte illa.
Nu syns helgen bakom knuten och jag hoppas ni njuter rejält medan jag arbetar vidare.
Glöm inte att man får vad man ber om!
Jag tycker ni ska:
sova
flirta
sova
hångla
äta gott
dricka måttligt men gott
sova
slappa
ligga
göra nån okänd glad
reflektera
sova
Själv ska jag:
sova till 05:00
arbeta
umgås med Dansken som är hundvakt hela helgen
äta nåt kryddigt
dricka två glas rött
prata om livet och lyckan med kollegan
flirta med bruden på Ica
Glöm nu inte att även grisen viftar på den knorriga svansen när hon är glad.

Musik är män och män är musik

Nu har jag hämtat mig efter alla mina utbrott. Det är ack så skönt att avreagera sig (därav denna blogg).
Jag är på osedvanligt bra humör trots mina tre timmars sömn så nu ska jag berätta något trevligare (?).
Häromnatten drömde jag om mitt ex. Det var oroväckande vackert.
Igår spelade jag Maddes Get Together och vips var jag tillbaka med mitt ex. Ni vet hur musik väcker minnen till liv. Inte bara minnen förresten, utan känslor.
Jag måste försöka se till att inte ha pojkvän när nån av mina favoriter släpper nytt material för om när det går åt skogen vill jag inte förknippa musiken med männen. Även om det är vackert av och till.

Igno igno igno

Trots att jag är på ett kvittrande bra tisdagshumör kör vi ytterligare ett ilsket inlägg.
Det handlar om subban jag har till granne. Jag vet inte varför hon och hennes familj är rädda för mig men de är verkligen, verkligen tokrädda.
Det var hon som en gång med lidande min tvingade fram ett “tack” när jag höll upp porten för henne och hennes miljarder barn när de kom med barnvagnen, för att dagen därpå snabbt titta bort.
Igår, mina vänner, när jag med andan i halsen och svettfläckar under knävecken hade hunnit nästan ända hem från jobbet mötte jag henne + glinen på trottoaren. Hon såg mig och vad gjorde hon då? Blixtsnabbt plockade hon fram mobiltelefonen och låtsades knappa runt på den. Själv hade jag sänkt volymen i min iPod för att verkligen inte missa ett eventuellt “hej”. Men nej. Ingen ögonkontakt fastän vi stod 2 cm från varann på den trånga trottoaren.
Varför är hon så rädd för mig?
Jag känner mig lite som Miranda i Sex and the City, när hon trodde att hon blivit dumpad av sin date innan de ens setts (han hade dött).
Lär känna mig innan du ignorerar mig, tråkhåriga subba.