Månad: maj 2008

Bilden som fick mig att raka av mig håret


Igår stod jag inte ut. Jag plockade fram rakmaskinen och lät mina vackra lockar falla. Allt tack vare den hemska, hemska bilden nedan. Så vill jag inte se ut! Kan ingen säga åt grabben att han ser bedrövlig ut?
Det hänger på håret (eller avsaknaden av det). Jag är ju rätt desperat nu när sommaren står för dörren och jag gör allt för att attrahera en partner.
Åh, så skönt det var att kliva upp i morse och inte behöva göra något med håret.

Mardrömmar och Dagens mail

Här är det Eurovisionfeber. Mardrömmarna avlöser varandra. Den senaste säger att Norge ej går till final ikväll, vilket kommer göra oss ännu mer nervösa.
Sedan kommer det visa sig att det enda nordiska landet i final är… Finland.
Hjälp!
Morgonen började med att en bil stannade och en man skrek: Tjena grabben! Var ligger xxx-gatan?
Jag svarade: Det är nästa gata till höger.
Jag och Sebbe svängde in på den och där stod mannens bil parkerad. Jag såg honom smyga ut i skogsdungen och jag tänkte: åh, nej! En skummis!
Strax kom han tillbaka och sa på dalmål: Det är inte ofta man hittar en skog mitt i Stockholm.
Nej, men det händer, svarade jag och gick hem.
Imorgon kommer jag bjuda på ett klassiskt Kim Milrell-inlägg. Vänta och se. Ni kommer dra på mungiporna.
Dagens mail:
Jag har kommit på en grej…
Och det är inte bara att vi är lika långa, utan att du är FIN! 😀 ja som nypolerad koppar, fast du är värd mer;-) *ler* Hoppas Kimpan mår bra 🙂
Önskar det kommer fram lite vacker sol över stockholm idag, och en egen stråle över dig hela dagen :-)!
Kram
/Gosse, 22, Jönköping

Ödet, eller vad handlar det om?

Jag satt och gick igenom min telefonbok i mobilen och fann fler än ett namn jag inte kunde placera. Ett av dem mindes jag efter ett tag hur det hamnade i min telefon: förra sommaren var jag på väg ut från den där klubben i Gamla stan och i kön – på väg in – stod en yngling som började prata med mig. Några dagar senare hittade jag hans nummer och en vän påminde mig om vem han var. En vecka eller så senare skrev jag ett sms. Han svarade. Sedan hände inget mer.
Idag kollade jag upp hans nummer och insåg till min stora glädje att han bor i huset bredvid en god vän. Fick även se att namnet hans är en förkortning av ett väldigt ovanligt namn (utländskt så klart).
Så långt inga direkta konstigheter men en halvtimme senare satt jag och klickade runt på en sån där site som publicerar bilder från nattlivet. Något sa mig: klicka på sista bilden. Upp ploppade bilden av en yngling och namnet nedanför… var det där konstiga utländska namnet. Det är samme grabb. Jag fick en flashback när jag såg hans ansikte.
Visst är det lustigt!?
Kul!
Men mest lustigt.
Vad vill universum säga med det här?
Om något.

Power

Ni vet hur man ibland känner att man bara måste göra något. Det är lite som på film. Man har inget val. Man måste göra en viss grej för att kunna se sig i spegeln igen. Det behöver inte vara något stort, inget skulle hända om man inte gjorde det men man känner att man för sitt samvetes skull, för sitt eget bästa och för sin personliga utveckling helt enkelt måste.
När man sedan berättar för någon vad man gjort är det kanske inget stort i deras tycke men man vet i själen att man gjort något enormt. Ett jättekliv i det egna huvudet.
Det är skönt.
Happy fredag.
I am growing as I’m writing.