Jodå, det kunde bli värre ändå

Lördagskvällen går ju inte till historien som den trevligaste av dem. Efter att jag publicerat inlägget kom det att bli än värre. Jag skulle synkronisera Blackie – min iPod – och sedan gå och lägga mig. Men tji fick jag. Blackie hängde sig och jag fick panik och gick upp i bögfalsett. Efter (väldigt) många om och men lyckades jag återställa den men klockan hann bli 5 innan den fört över alla 6605 låtar och jag ville så klart inte gå och lägga mig ovetande om allt skulle fungera som vanligt eller ej.
Tack och lov gjorde det det.
Ni vet – utan musik är mitt liv inte mycket att hänga i den berömda granen.
Nu ska jag och Sebbe strax ta tuben till den alternativa påskmiddagen. Återkommer med rapport.

Lördag? Påskafton?

Detta har varit en ovanligt tråkig dag. Trist! Torr! Jag har haft så tråkigt att jag till och med haft socker i mitt te! Det ni. Jag har också, trots att jag sovit ut, varit på dåligt humör och när jag är det märker Sebbe det direkt och blir extra krävande (eller så är det bara något jag inbillar mig). Då kräver han min uppmärksamhet hela tiden och jag vill bara dra något gammalt över mig. Nu sover han i alla fall och han är mycket söt där han ligger med sin långa nos på den röda finkudden på golvet.
Det är dessutom så kallt i min lägenhet att jag huttrar fastän jag har yllesockor och stickad tröja på mig. Snart åker halsduken fram.
Gårdagskvällen var inte mycket roligare den. Jag gick igenom inspelade dvd:s och gamla vhs-band och skrev ner vad som finns på dem. Idag har jag raderat dubbletter i iTunes och gjort nya spellistor.
Nu ska jag spela lite pop och dricka ännu mer te – det kanske gör mig gladare.
Morgondagen blir nog bättre. Sebbe och jag ska bort på alternativ påskmiddag och bacardi: god mat i magen, lite sprit i kroppen och trevligt sällskap gör ju underverk!

Och så kom vintern på allvar

Ni kan ju gissa vem som är lycklig. Ja, Sebbe skuttar runt som en tok i snön. Själv muttrar jag om att jag längtade efter snö och kyla hela hösten och så kom den när jag såg fram emot våren. Blommorna hade ju redan börjat blomma och fåglarna sjöng sommarsånger!
Ordning!
Jag sov till halv ett idag – underbart var det – och jag drömde två underhållande drömmar: Den ena innehöll allt jag vill ha. Den andra var absurd men verklig. Vaknade av ljudet av ett SMS. En inbjudan till fest. Det blir dock hemmakväll för mig ikväll igen. Kanske kan jag drömma vidare på mina drömmar.
Jag har inga planer för dagen och det känns både bra och mindre bra. Känner mig lätt onyttig onödig. Inte bra. Och kaffet är slut så jag försöker komma igång med hjälp av te. Det funkar inte.
kim milrell ligger i snön

Nystart

Åh, mina vänner!
Jag har bott vid datorn de senaste dygnen. Först på jobbet och sedan hemma. Jag drömmer html-koder och drömmarna skulle så klart ha kunnat vara betydligt värre.
Nu öppnar siten på nytt och som ni ser är det en helt ny layout den här gången.
I och med mitt stillastående privatliv känns det lite som att jag inte har så mycket att komma med och på något sätt är de tre bloggböckerna ett bokslut (höhö). Får jag inte skriva kan jag gå och hänga mig – därav denna nya blogg/site.
En vill ju utvecklas också.
Överst kommer alltid det senaste inlägget ligga och det kommer oftast vara ett vanligt blogginlägg.
Nedanför finns något jag valt att kalla artiklar. De kan handla om något specifikt ämne eller vara längre blogginlägg som jag av en eller annan anledning tycker förtjänar lite extra uppmärksamhet.
Längst ner hittar ni notiser. Där dyker korta inlägg upp (läs: vredesutbrott, glädjeyttringar).
Jag ber om ursäkt för barnsjukdomarna som finns på siten än så länge – säg gärna till om ni upptäcker något konstigt.
Nu ser vi framåt och möter en ny, härlig era.

Ge dem inte lillfingret

Jag gjorde ett misstag!
Trots att alla mina klockor ringde och alarmet blinkade brandbilsrött bestämde jag mig för att vara lite vågad.
Tji fick jag. Tillbaks till verkligheten.
Jag försökte med vänlig ton förklara för honom att han skrämmer iväg människor genom att bete sig som han gör.
Han var ett plåster. Vi vet vad vi tycker om plåster. Han var ett jätteplåster – ett bandage!
Och vi vet vad vi tycker om sådana som efter att ha nobbats tar kontakt med ens vänner (som de på egen hand luskar reda på vilka de är) och ställer till med drama.
Om du tycker att någon verkar konstig (på ett dåligt sätt) så är personen ifråga konstig (på ett dåligt sätt).
Säg nej!