Läste en himla bra krönika om ett ämne Linda Skugge tagit upp tidigare (och jag grät floder).
Varför ska det vara så svårt för lärare att veta hur de ska bemöta de blyga eleverna? Varför är de så himla opedagogiska? Tror de att de gör de blyga mindre blyga genom att ständigt försöka få dem att säga saker högt i klassen?
Jag blev ständigt attackerad på detta sätt, mina lärare gjorde liksom “nedslag” mot oss blyga genom att plötsligt säga ens namn: “Linda! Låt oss se vad Linda tycker om det här.” Det leder enbart till att man rycker till, får panik och blir pionröd och piper tyst: “Eeh, jag vet inte.”
Och så får man kassa betyg trots att man ofta skrev högsta poäng på proven.
Vad tror lärarna, att man genom chockterapi blir av med sin extrema blyghet över en dag?
Det tar ju ett helt liv att lära sig att våga prata inför folk. Vissa blir aldrig av med blygheten.
Att vara blyg är ett personlighetsdrag som jag tror är medfött.
Det lärare istället ska göra är att dela in klasserna i mindre grupper så att de blyga vågar öppna munnen.
Snälla, se de blyga, hör dem, förvåna dem genom att göra deras skolgång till nåt de trodde var omöjligt på grund av deras blyghet. Gör så att de växer, inte krymper. Genera dem inte genom att ständigt vara på dem och försöka tvinga dem att prata inför klassen.
