Y saknar mig.
Han SMS:ade just från gymmet. Han lyssnar på de svenska schlagers jag gav honom och nu saknar han mig.
Jag vill inte att han ska säga så eftersom jag inte saknar honom längre.
Faktiskt. Det tog sju månader men häromdagen insåg jag att jag inte saknade honom längre. Jag kollade inte ens hans Facebook-sida fastän jag såg att han var inloggad och i färd med att ladda upp nya bilder. Bara en sån sak!
Nej, nu ska han inte komma här och messa upp mitt huvud igen för jag orkar inte vara sorgsen en enda dag till.
Jo, jag svarade på hans SMS men jag kommenterade inte hans saknad.
Han svarade: Minshalle tilde. Japp, ur Shirley Clamps Min kärlek. ”Min kärlek till dig” alltså.
Ja, han älskar mig hårt och det är ju härligt, men han måste inte säga det till mig.
Ty jag tyar inte mer!
Etikett: Y-hjärtat
Det där SMS:et
Eftersom det är helg och läsarna är färre än vanligt så passar jag som vanligt på att komma med ett avslöjande.
Ni vet det där SMS:et jag hade ångest över för en vecka sedan… Det var egentligen två stycken. Det första skickade jag till Y och det andra till Italienaren. Hahaha så patetiskt.
Y svarade dagen därpå. ”Du får SMS:a mig när du vill – och jag menar det. Jag saknar dig också”, skrev han när jag bad om ursäkt för mitt tonårsaktiga beteende.
Även Italienaren hörde av sig och vi SMS:ade fram och tillbaka ett tag. Väldigt kryptiska meddelanden blev det (som så ofta).
Sedan var det tyst fram till igår då han ville tipsa om en film. ”Den är judisk och gay”. Jag kände redan till den (såklart) men tackade ödmjukt och önskade honom en fin helg.
Jag är en hyvens grabb men då och då skickar jag konstiga och oväntade SMS. Det är faktiskt inte så illa i det stora hela.
Musikalisk orgasm nu igen
Varför i helvete har jag inte tänkt på det tidigare?
Som ni vet så har jag slutat snusa en miljard gånger. Jag ska inte plåga er med det igen. Men! Jag kom på någonting idag.
Jag satt och terapipratade med mitt ex, för första gången på mycket länge.
Ja, jag blev glad när han sa att han saknade att laga mat i mitt kök.
Ja, jag blev glad när han sa att han saknade den där ”perfekta dagen”. Den var helt enkelt perfekt. Besök i Stockholmska kyrkor, judiska museet och stadsbiblioteket. Han handlade lite second hand-skivor och vi fikade på Ritorno.
Perfekt dag.
Ja, jag blev glad när han sa att den ”magiska tiden” är ett minne för livet och jag svarade hela tiden vuxna, mogna saker, som: ”Ja, man måste vara glad och tacksam över fina saker man fått uppleva istället för att sura när de förvandlas till ”bara” minnen”. Samtidigt som det skar i mitt inre. Det skar så hårt och grovt att jag nästan kunde höra det med örona mina.
Det var inte det inlägget skulle handla om.
Det skulle handla om nikotin.
Tidigare har jag tänkt på hur många album jag kan köpa för pengarna. Eller hur många nya, vackra blusar jag kan investera i. Men nej, det har inte funkat.
Idag, mitt i vår konversation, slog det mig: 100 snusdosor = en israelresa!
There is my answer.
Nu slutar jag slusa. På riktigt. Och när jag tjänat in 100 dosor packar jag min väska och belönar mig med en resa till mitt adopterade tredje hemland.
Jag ska inte tjata mer om snus nu. Oroa er ej. Nej, jag ska skriva ett långt ångestfyllt och smärtsamt inlägg som jag publicerar när jag är fri från detta vidriga beroende.
BARN: börja inte röka eller snusa! Det är ett helvete. Tar man sig inte ur det sitter man snart med en spruta i armvecket och en pipa i käften.
Dagens mail
Dagens mail kommer från mitt ex.
Vi har lekt en rolig liten lek ända sedan vi träffades. Kortfattat går den ut på att vi fotograferar (och mailar) allt vi ser som har något att göra med den andres hemland.
Vi är ju sådana fans av varandras länder.
Vissa knarkar, super, boxas, samlar på frimärken eller nåt annat knäppt – vi fotograferar. Inget konstigt med det.
Här ser vi således Sveriges generalkonsulat i Jerusalem.
