Blixtar och dunder

Oj, vilket aggressivt åskväder det var i natt.
Jag hade just gått till sängs och det var helt tyst ute men plötsligt sken himlen upp av en jätteblixt som följdes av många många fler. Därefter började det spöregna och först sedan kom mullrandet. Och oj, vad det mullrade – huset skakade och jag darrade.

Jag är faktiskt lite rädd för åskan. Denna egenhet har jag ärvt efter min mor som var extremt åskrädd när jag var barn. När det åskade slängde föräldrarna in alla barn i bilen och så körde vi runt, runt i flera timmar – även mitt i natten.
Det har förresten åskat alldeles ovanligt mycket här i Helsingfors denna sommar. Det kanske är fler som har märkt det?

Hur som helst. I morse (efter en nästan helt sömnlös natt) var allting som vanligt igen. Sommaren kanske inte är helt över ännu, eller vad tror ni?

Jag började denna torsdag med att gå till Tripla i Böle för att handla nya läsglasögon. Tänk att så här på ålderns höst måste man först skaffa nya (normala) glasögon och sedan, ett år senare, måste man börja använda läsglasögon, för att sedan ytterligare ett år senare gå från styrka 1.5 till 2.0.
Ja, jistanes ändå! Denna ålderdom! (Men jag är tacksam över att jag får vara med. Min storebror fick inte bli så här gammal. Han blev bara 43.)

Ni glasögonormar vet nog hur otroligt skönt det är när man läser och får på sig glasögon med exakt rätt styrka. Ögonen och hela huvudet slappnar av och man simmar liksom runt bland moln. En underbar känsla.

Så här såg vi ut i morse, efter en skräcknatt.

Illustration: ChatGPT

Heja Helsingforsregionens trafik. Heja Finland.

Jag har många gånger berömt HRT (Helsingforsregionens trafik) och nu är det dags igen. (Som sagt: Storstockholms lokaltrafik har SÅ mycket att lära.)
Värsta snöstormen pågår och bussar och tåg gick idag som de skulle. Jag kom i tid till jobbet och jag kom hem utan några som helst problem. Mycket imponerande. Dessutom välplogade vägar.
Ja, det är nåt med detta fantastiska land – allting liksom bara fungerar som det ska. Fantastiska Finland.

Blixtar och dunder

Vi sitter på verandan och det SPÖregnar och TOKåskar och jag minns min barndoms åskoväder på landet där jag levde mina första 15 år, i Tärby utanför Fristad utanför Borås i Västergötlands skogar. Det åskade ofta och brutalt och ibland – även mitt i natten – packade föräldrarna in oss barn i bilen och vi åkte runt, runt i trakterna eftersom blixten inte skulle komma att slå ner på oss i bilen, men kanske i vår vackra röda villa med idylliska vita knutar.
Barndomsminnena sköljer över mig här där jag sitter med Blake i famnen i Västra Baggböle i norra Helsingfors, Nyland, Finland.
Tiderna förändras men vädret och naturens heliga krafter består. 

Spel och snö

Om du undrar hur jag spenderade lördagskvällen så kan jag avslöja att jag spenderade den med barn och spel.

Vilket trevligt gammalt spel. När hade jag senast spelat det? För 25 år sedan?

Och så kom äntligen snön till södra Finland. Som jag har väntat! (Ej ironisk!)

Saturday night fun!

A photo posted by Kim M. da Costa (@kim_m_da_costa) on

More #snow. #winter #Finland

A photo posted by Kim M. da Costa (@kim_m_da_costa) on

Uppdatering torsdag: bostaden såld!

Så där ja.

Bostaden är såld och nu har jag fullt upp med att rensa och sortera bland prylar och kläder.
Försöker vara ärlig mot mig själv – kommer jag någonsin att komma i detta plagg igen? Kommer jag ens att vilja göra det?

Nej, så till insamlingen med dig!

Böcker rensas bort. Böcker som jag aldrig kommer att vilja läsa igen.
Vi har en liten ”boklåda” vid tunnelbanan, där man kan lämna böcker och magasin, och mina bortbytingar har gjort stor succé.

Det tokregnar i Stockholm i dag. Detta opålitliga väder går mig på nerverna – hundarna ska ju ändå tas ut.

Hundarna ja. Clifford har lite ont i magen i dag.
I morse kurrade och brummade hans lilla mage så högt att han satt och tittade på den och undrade vad som stod på.

Annars jobbar jag mycket denna torsdag.
Mellan pack-attackerna.