Men jag är sur över att texten i vykortet – ”Anna sydämesi sykkiä” – endast kom i finsk version.
Finland är, som vi alla vet, än så länge tvåspråkigt och med tanke på att årets artist är finlandssvensk så… Ja, ni hajar.
Alltid är det nåt.
Men fin är den. Låten.
Stort jubel på finsk bar:
Jag bara älskar denna tävling!
Etikett: TV
Privat: Avkopplande arbete och många goda grannar [Uppdaterad]
Aha, ni undrar varför jag sitter här och ugglar klockan 01:12 denna natt mot lördag. Kan avslöja att jag sitter på jobbet och anledningen till det är att jag i måndags sa till fru Chef: ”Jag behöver en lugn och harmonisk helg – det bästa vore att jobba!”
Så blev det. Det är ju så mycket fart och fläng när man är ledig; socialt umgänge, sena kvällar, sprit och så vidare och när måndagen kommer är man inte direkt utvilad. Bättre då att sitta och uggla på arbetsplatsen – alldeles ensam. Med kabel-tv och allt (fatta).
Det var sus, dus, stim och stoj när jag tog mig hit. Svenne var nämligen på väg till krogen och vi vet alla hur han/hon beter sig med lite alkohol i blodet. Gap och skrik på tunnelbanan; den hotfulla stämningen ligger som ett lock över staden. (Och eftersom Svenne inte kommer få ligga i natt heller så pryder snart ett bittert lager krossat glas stadens gator och torg.)
På Malmskillnadsgatan stod människor från Svenska Kyrkan och serverade de prostituerade kaffe. (De verkade måttligt intresserade, men vad vet väl jag.)
Innan jag anlände tog jag en kvällspromenad med min finlandssvenska Greta Garbo-liknande granntös. Parant donna. När jag kom hem telefonerade de berömda granngrabbarna: ”Vi bakar pizza. Vill du att vi göra en vegetarisk hörna åt dig?” ”Åh, så härligt. Lägg gärna på lite spicy kryddor”, svarade jag. ”Ska bli”, avslutade de och vips satt jag med en smarrig middag innanför finblusen.
Ja ja. Nu ska jag jobba lite.
Uppdatering: 15:30 vaknade jag av fru Telefon. Sebbe sover fortfarande (haha) medan jag hinkar kaffe och lyssnar på Club88FM (hyllning till Dana). Klicka på bilden till vänster och njut av en massa svängig musik (Förutom Danor även Brittor, Rihannor, hebredamer, hunkiga herrar… ah). (Plötsligt spelade de Eric Saades ”Populär” (ca 45 min. in i prog.) – sluta genast! Det var inte därför jag ”kom hit”.)
Extrajobbandet som ”nattvakt” gick fint men jag minns varför jag en gång för två hundra år sedan slutade jobba andra tider än kontorstider – det om något är onaturligt. Men en natt till ska jag klara av.
Privat: Säg hej till en av mina festliga vänner
Min vän Ron (som jag bor hos i Tel Aviv, när jag inte huserar hos ex-maken) sjöng i ett bås på en nattklubb och eftersom han var berusad och sjöng… väldigt bra (och tog sig en liten tuppis), så hamnade han på israelisk TV.
Jag vill bara visa hur söt han är. Och naturligtvis måste hans vackra sångröst spridas över världen (inte minst när han sjunger ”Cotton Eye Joe”).
Åh, Ron! Ett sånt charmtroll. Och en av de roligaste människorna jag någonsin träffat.
Vad lär vi oss av detta? Att vi ska dricka mindre alkohol.
Och att jag har väldigt, väldigt festliga vänner.
Hundar: Sebbe och det där TV-programmet
Sebbe är hemma idag och jag saknar hans nos. Och leende. 🙂
Såg Huset fullt av hundar medan jag lunchade och precis som förra veckan så tårades ögonen. Känslomässig tortyr för hundälskaren. Inte kan man välja bort någon!
Hundar är bäst.
Om vi läser om Sebbe i ras(usch vilket ord)beskrivningen så lär vi oss att han är ”utpräglat elegant med lätta livliga rörelser”. Vidare läser vi på wikipedia: ”Papillonen och phalènen är en tillgiven, livlig liten hund. Den är mycket spänstig och uthållig, och kan med fördel tränas i agility och lydnad (något som inte så många vet om är att Sveriges allra första lydnadschampion faktiskt var en papillon). Den behöver en hel del motion och trivs i alla klimat*. Dess graciösa och eleganta yttre och mycket vänliga inre gör den till en bra familjehund. Den är ytterst lojal mot sin ägare och är dessutom, trots sitt ringa format, en ypperlig vakthund**.”
*Nix. Det får inte vara för kallt och absolut inte särskilt varmt!
**Yes, we know…
TV: Är Siwan landets torraste torrboll?
Är Siewert Öholm landets torraste, tradigaste herre?
Så torr att det sprakar och knakar.
På allvar sitter han och analyserar festliga melodifestivallåttexter och sedan sätter han sig på sin knarrande stol och skriver en krönika om vad han kommit fram till.
Melodifestivalen är ingen public service.