Ingen vanlig dag på jobbet

Snacket går.
TV och radio står på i alla rum. Svenska nyhetssändningar blandas med utländska.
”Men du som varit mycket i Israel”, säger någon, ”där är man ju rädd hela tiden.”
”Nej, det är det man inte är. Jag känner mig alltid väldigt trygg när jag är där, ty myndigheterna är vana och har stenkoll och när inget annat hjälper, efter år av terrorattacker, så bygger man helt sonika ett stängsel/en mur för att skydda medborgarna. Under tiden sitter Svenne i sin, tror han, trygga lilla nordiska bubbla och fördömer och bojkottar. Han skickar ”fredliga” skepp fulla med terrorister och ryter och stormar. Snacket blir lite annorlunda när det är hans egna barn som riskerar att sprängas i bitar.”
Frågor på det? Nej, jag tänkte väl inte det.
I PK-Sverige måste ännu en rad läggas till: nej, jag hatar inte muslimer och nej, jag tror inte att varje muslim är en potentiell terrorist.
Vi måste kunna prata om saker utan att någon ropar ”rasse”.
Comments off.

Förbannad, sur och trött

”How are you, darling?”
Det har rasslat till i inkorgen under det senaste dygnet – de är omtänksamma, de där terrorvana israelerna.
För övrigt störde jag mig enormt på att efter att en självmordsbombare sprängt sig själv i Stockholm så visade TV sedvanliga lekprogram och patetiska såpor.
Och från myndigheterna hördes bara ett långt, utdraget ”schhh”.
Allt var som vanligt; medborgarna facebookade och twittrade om hur gullefjuttmyspysigt de hade det med glögg och pepparkakor.
Comments off.

’Positiva veckan’ får en helt ny innebörd

Varje dag jag kommer fram till jobbet utan att ha mött en självmordsbombare på vägen är en bra dag.
God morgon, Lilla Bagdad.
Jag är så jävvla förbannad.
Mycket konstig stämning i Stockholms tunnelbana denna morgon. Tyst. Eftersom jag är 30+ så uppskattar jag tystnad – men inte den här typen av tystnad.
Fatta att kliva in i denna stämning iklädd slöja.
Horribelt.
Sov superdåligt. Så klart. Varje gång fru Sömn knackade på dörren så såg jag medborgarna fly i panik.
Jävla as.
Comments off.