Idag Malmö, i morgon Stockholm

Personer med judisk bakgrund vill fly Malmö, de känner sig helt enkelt inte säkra att bo kvar. Hur har detta kunnat hända? Och varför? När jag flyttade var det för framtidsstudier, nu flyr judar för att de är rädda för framtiden. Det är fruktansvärt. Från vänner och bekanta får jag höra att unga familjer sålt av sina bohag för att flytta till Israel. Några har valt att bosätta sig i Stockholm. Och fler står på tur. De vill inte att deras barn ska växa upp med antisemitism som vardagsmat.

Läs hela artikeln.
Tipstack till fru Ingrid.
Uppdatering:
Antisemitiskt överfall i Norrköping – pro-israelisk bloggare misshandlad.
Comments off.

Vi låser in spriten tills Svenne kan uppföra sig

Jag kryssade mellan spyorna på väg till kontoret denna morgon.
Såg till att Sebbe inte trampade på de tusentals krossade flaskorna, som nu likt otrevliga, isiga snöflingor täcker stadens trottoarer och torg.
Vissa medborgare var på väg hem från festen. Nu stod de bittra och sura och påverkade och muckade med alla som passerade.
Jag känner mig inte trygg i min egen stad.
Jag kom till kontoret; fixade kaffe; gav Sebbe mat och vatten; snöt min febriga kran; slog på datorn och satte mig ner för att ta del av dagens tidningar.
Elände och stök.
Larm och brus.
Bus och bök.
Jag jobbar alltid när Svenne super.
Samtliga så kallade storhelger; midsommar och jul och allt däremellan. På senare år har även den patetiska Halloween blivit en suparfest. Vi ska ju tänka på de avlidna på Alla helgons dag, och besöka gravar och så vidare. Sebbe och jag tycker bättre om djur än om människor (go figure) så vi besöker istället djurkyrkogården i Björkhagen. Vi är båda nyktra och reko.
Nyårsafton firar jag (inklusive Rosh Hashana) – men i hemmet – och då handlar det sällan om några spritorgier.
Snarare ilar jag runt och sippar på mitt röda vin medan vännerna kommer med eleganta födelsedagspresenter. Jag tackar och tar emot. Och bjuder på en shot. Senast en timme efter tolvslaget måste alla gå hem. Det står skrivet på inbjudan.
Jag yrar nu; feberyrar. Men det går snart över.
Jag sitter här och håvar in cash till statskassan medan ni sover ruset av er.
Alla har vi vår roll i samhället.
Här finns ett par bilder från förra årets besök på den berömda djurkyrkogården.

Sebbe och jag var där en eftermiddag för ett tag sedan. Han kryssade mellan gravstenarna och tänkte varma tankar om sina fina djursläktingar. Notera gärna Sebbes vackra tungspets.

Stockholmspärlor: Blattekirren i Hötorgets tunnelbana

Den ganska nyöppnade kiosken i Hötorgets tunnelbana, alldeles intill spärrarna vid den södra uppgången, är guld värd.
Eller man kanske inte säger ”kiosk” längre, utan ”butik” – man går ju trots allt in i dem och regelrätta kiosker har jag då inte sett på många herrans år (tyvärr, säger hundägaren).
Varför handla på Pressbyrån mittemot när blattekirren har både lägre priser och trevligare personal?
Generellt sett så gillar jag så kallade blattebutiker (tidigare kända som turkbutiker), kanske inte främst på grund av de lägre priserna, utan framförallt för att personalen är rapp och vill sälja – och därmed är trevlig och tillmötesgående. I blattebutiker arbetar sällan aldrig sådana där tuggummituggande ungdomar som varken säger bu eller bä och som ”jobbar” fastän de inte måste (och därmed är helt oengagerade). De ”jobbar” bara för att kunna festa loss kommande helg och i övrigt så lever de på föräldrarna eller på staten. Jag ogillar dem starkt.
Lata ungdomar*. Tvi.
*Har haft många sådana på mitt jobb och det kommer nog ett inlägg i ämnet inom en snar framtid.

Snökaoset är nära nu

Smygande och tyst landade vinterns första snö på gator och torg.
Morgontrötta hundar kom ut ur stadens portar; stannade upp ett tag, nosade och glodde. Därefter ilade de iväg med ivriga tassar i den blöta och kalla men mjuka snön. De smakade och de nosade. Och de harklade sig.
Välkommen du ljuva vinter. Hoppas du är lika vit och vacker som förra gången våra vägar korsades (några bilder här och många vackra här).
snökaossnökaos
snowloving dog