Hej måndag!
Ja, äntligen vardag och äntligen måndag. Att återgå till rutinerna efter en slapp helg känns kalas! Och jag är inte ironisk.
Helgen var underbar och det känns lite sorgligt att jag redan nu kan konstatera att lördagen förmodligen var sommarens bästa dag. Det var det, liksom.
Sebbe och jag lämnade bostaden och mötte upp herr A på Mälarpaviljongen. Medborgarna vallfärdade till vattenhålet och som alltid på MP bestod de av en galen mix av fullfjädrade fjollor, dramatiska drugor samt pimpinetta medelklassdamer med hundratals glin i släptåg.
Halloumiburgaren slank ner (bild i förra inlägget) och de ljuvliga rödbetschipsen likaså. Bira efter bira beställdes och timmarna gick och snart anslöt sig fru J. Sebbe förresten, han låg mest och sov i skuggan. Tuggan fladdrade då och då.
Herr A gav upp och drog och efter ytterligare lite lajbans så lämnade vi övriga MP och tog oss hem till den eleganta stadsdelen vi alla bor i. Lämnade en trött, trött Sebbe i bostaden och ilade över till fru J.
Vi pimplade glatt rosévin på balkongen och samtalade om livet och bostadskarriärer och barndomen och religion (i synnerhet påtvingad sådan) och allt var härligt, somrigt och intressant.
Framåt natten tog vi oss till favoritbaren i Gamla stan och även herr A och hans unga förmåga dök upp.
Vid det här laget var jag väldigt trött efter denna långa, långa dag (och all frisk luft) så mina ögon höll på att fladdra igen. Därmed tackade jag snart för mig och gick hem och somnade som en västgötsk stock.
Heta pumor på Mälarpaviljongen:
Snöälskaren Sebbe:
1. Lyckliga och somriga. 2. Efter lördagens sus, dus, stim och larm krävdes igår ro och tid för eftertanke. Sebbe och jag besökte Skogskyrkogården.
1. Vi vandrade längs Åkervägen i Enskededalen – en fantastisk liten väg genom ett idylliskt villaområde. 2. Alltid är det nåt.
1. Kan ni bära med er prylarna ut så kan ni även bära med er prylarna hem, slöa as. 2. Veckan avslutades med gröna oliver med chili och filmmaraton på Headweb; såg bl.a. The King’s Speech och Please Give och jag rekommenderar dem bägge. Konstaterade för övrigt att söndagsfrossan på Headweb är för oss singlar vad det oundvikliga söndagsligget är för er lyckliga par.
God ny vecka! Möjligheternas måndag! Allt som gick fel förra veckan kan vi åtgärda under denna pinfärska supervecka och så vidare och så vidare.
Etikett: Stockholm
Äntligen vardag, äntligen fredag
Hej ungdomar.
Ja, äntligen vardag och äntligen fredag!
Dagen kommer bli strålande; ni ser ju hur vackert det var när jag kom till jobbet i morse. Jämför med den horribla bilden från i söndags.
Gårdagskvällen tillbringade jag framför klagomuren (aka väggen) och jag fick gjort vad jag hade planerat.
Plötsligt ringde det på dörren och där stod granngrabbarna (i arbetskläder och allt) redo att rycka ut. En hel del blev gjort i bostaden – fullmatade kartonger åkte ner i källaren och soprummet fylldes snabbt. Jag gluttade igenom ett gäng skokartonger – ni vet sådana där som innehåller ”smått och gott och det mesta” och mogen som jag var så slängde jag en massa, massa prylar och krimskrams. Och jag är trots allt en hamstrande, sprudlande person!
Saker jag hittade: en bärbar cd-spelare. Kommer ni ihåg när vi gick omkring med sådana? Enorma! Ofantliga mängder kondomer (är ju kysk och from men har dock hopp om en mer ekivok morgondag). Flygbiljetter och utländska kvitton som jag alltid tyckt om att spara. Jag slängde dem. Extrema (nåja) mängder solglasögon av varierande kvalitet, inkl. ett par svetsarglasögon som jag, i min ungdom som club kid, tyckte om att bära på huvudet – i det då så moderna superspretiga svarta håret – när jag klubbade loss. Inramat fotografi på mig och ett ex – fy farao så snygga vi var. Sparade det då vi faktiskt var väldigt attraktiva båda två på just det fotot. Ljus. Ljus. Ljus. Hittade mängder av ljus i regnbågens alla färger. Vykort och kärleksbrev. Javisst!
Det var det.
Uppdatering: Granngrabbarna som har sån där svennig klämdag idag sliter redan hårt hemma i bostaden min. Den här bilden kom just.
Bostadsrätten och jag
Nu är det klappat och klart: bostaden är ombildad och jag är bostadsrättsinnehavare. Det känns flott. Tänk att den krokiga bostadskarriären skulle sluta (nåja) i den ljuva stadsdel som jag en gång drömde om. Via Vasastan och Aspudden, Södermalm, Vällingby och slummen (jo!) så kom jag till den förlovade ”vita staden” (så kallas ju som av en händelse även favoritstaden Tel Aviv).
Ja, jag flyttade till min bostad den första november 2004 och jag grät av lycka.
Så här såg det ut då:
Jag var mycket späd. Och på den tiden hade jag både cd-spelare och blomster…
Igår kväll satt jag hos granngrabbarna och planerade och jag vet inte vad jag skulle göra utan dessa kunniga gossar.
Snart börjar renoveringsbloggen här på KM.se! Vänta bara.
Eleganta kvarter:
Språk: Ingenting undgår mig
Igår kväll när Sebbe och jag strosat Götgatan fram och hunnit ned till Hilton vid Slussen så sög ett galleris skyltfönster min blick till sig. Ja, den hebreiska texten skrek efter mig (den har sådan inverkan på mig) och jag gick fram och försökte läsa. Eftersom det var lördag kväll och hundratusentals människoas var ute och besökte vattenhålen (efter en lång, svår vandring genom öknen) och uteserveringarna var som överpackade små djurparker (några bufflar och kossor var dock dessvärre utsläppta på grönbete) så bestämde jag mig för att sluta läsa och knäppa ett foto istället.
När jag senare tittade på det så noterade jag bums att något inte stämde, ty första ordet (från höger till vänster) började med ett ם , vilket ju inte fungerar eftersom מ är motsvarigheten till bokstaven ”M”, men avslutas ett ord med denna bokstav så skrivs den ם .
Jämför mitt namn:
קים מילרל
M-ljuden ser ju olika ut i KiM och Milrell.
Ja, det visade sig att hela texten var skriven åt fel håll och det ska egentligen stå:
שישים שנים
Vilket betyder 60 år.
Den andra hebreisk-looking raden lyckades jag inte tyda och det visade sig bero på att det är fråga om jiddisch.
*Puh* sa jag när jag fick veta det.
Sakta men säkert lär jag mig detta fantastiska språk. Väldigt sakta. Men väldigt säkert.
Stockholm: Nyförälskad varje vår
Tillåt mig citera mig själv:
Dagar som denna påminner mig om vad jag förälskade mig i den där vårdagen 1994 då jag bestämde mig för att stanna i Sthlm. Och då menar jag staden och inte hunken i Vasastan.
Efter jobbet strosade Sebbe och jag hemåt. När vi gick längs södra delen (antar jag, jag och väderstreck är inte direkt som ler och långhalm) av Regeringsgatan så fylldes jag av en abnormt stor kärlek till huvudstaden. Det var faktiskt varmt i luften, solen sken, människor log mot Sebbe men ignorerade mig och inte minst – de fantastiska uteserveringarna var på plats. Underbart. Älskar sommar-Stockholm.
Ska se om jag kan hitta en riktigt gammal (nåja) bild från den där tiden då jag var nyinflyttad och fortfarande talade västgötska. Nu ska jag cykla iväg och hämta ut två paket; det ena innehåller en svensk 80-talsserie och det andra mina egna bloggböcker (jag tycker ju om att ha ett exemplar av varje hemma i bokhyllan men tycker också om att ge bort dem till folk som tycker att jag är underbar).
Hej så länge.