Sliten men vid liv

Så, arbetsveckan började med att jag hällde ut en hel kopp kaffe över mig själv.
Inte så konstigt med tanke på att jag är helt slut – ni vet när man är så trött att man inte kan somna. Kollade på klockan 01 och 03 och när hon visade 05 fick det räcka och jag klev upp och gick ut på morgonpromenad.
Tog mig till jobbet och här är jag nu. Ska ta mig igenom denna dag och därefter supersova.
Tänk att man aldrig lär sig att efter Priden måste man ha några lediga dagar…
Men tack, det var en fantastisk vecka med både nya och gamla vänner och bekanta.

Ännu en paradbild, knäppt av min fantastiska kollega och väninna Lotta.

Heta men rastlösa ben leder till blixtrande huvudvärk

Hör upp.
Det blev återigen så som jag beskrev i mitt förra inlägg: strax efter 04 hade jag fortfarande inte somnat på grund av de rastlösa (snart fotbollsspelarheta) benen. Idag har jag således blixtrande huvudvärk och jobbar därför hemifrån.
Nu tänker vi (som vanligt) positivt: snart semester. Det är inte ofta jag är ledig i två hela veckor på raken!
I kväll, då huvudvärken är ett minne blott, ska jag gå och se underbara Nour El-Refai. Se nu detta klipp om fittslickeri så kommer ni i fredagsform. HA HA HA.

Jag älskar fitta! Jag skulle kunna käka fitta till frukost. Kom med fittan bara, kom med fittan!

Morning!

Visst blir detta en underbar dag!?
Uppdatering: Ovanstående skrev jag för att inte somna om… Vilket jag gjorde ändå.
Nu är jag på jobbet och jag kan konstatera att sommartiden gjort mig så förvirrad att jag i tunnelbanespärren glömmer att plocka fram access-kortet. Jag bara går. Vilket slutar med en duns och en förvånad svordom.
Uppdatering 2: Favoritflatan är hemma efter två veckor i New York. Hon sken upp som en sol och gallskrek: ”Ge mig en kram!” Hon är så fin och jag är så lättad över att hennes resa gått bra. Jag knaprade på naglarna i ren oro!
Sedan sa hon: ”Har du gått ner i vikt?” Puss på henne.

Dirty dog

Igår var Sebbe och jag ute på en två och en halv timme lång cityvandring. Det blev en rejäl dusch när vi kom hem, kan jag avslöja (ni skulle sett det så kallade underredet!). Därefter fick trollet extra mumsig mat (vi hade nämligen promenerat till och från en djurbutik – där vi är stolta medlemmar – för att handla lite smaskens). Sedan sov han gott tills jag tvingade honom ut på kvällstoalett.
Det är ack så gott att motionera i solskenet. Sebbe är dock inget fan av alla småstenar som nu dyker upp – de känns inte bra mellan tårna.
För övrigt så har jag drabbats av den så kallade vårtröttheten. Jag kommer nästan inte upp ur bingen på morgnarna – fastän jag sovit som en redig stock.
När vi ändå snackar hundar så tycker jag att ni ska säga hej till syrrans nya familjemedlem: Vilma!

Rädsla, hår och kärlek

Ämne 1: Rädsla.
Jag uppmärksammar inte ofta nog det faktum att jag har en vakthund hemma. I natt sov han borta och jag var mörkrädd och låg sömnlös och darrade som det berömda asplövet. Jag hörde ljud och jag var tvungen att ligga åt andra hållet i sängen för att jag skulle kunna se om någon klev in i rummet. Jag kunde heller inte ha armen dinglande utanför sängkanten eftersom jag ”såg framför mig hur någon skulle greppa tag i den”. Usch och fy. Och jag kunde inte heller köra in öronpropparna eftersom jag inte ville riskera att plötsligt slå upp ögonen och se en huligan med lyft yxa intill min säng. Huvaligen.
Jo, Sebbe har sovit borta många, många gånger men oftast på grund av att jag varit på ungdomligt partaj. Jag har således varit lite rund under fötterna (och därmed tuff och kaxig) när jag kommit hem. Nu var det inte så. Nykter och rädd låg jag i bingen.
Idag kommer Sebbe hem igen. Ser fram emot det.
Ämne 2: Hår.
Lesbianen på jobbet säger att min nya frisyr (eg. en repris från 2007 – se här) får mig att se ut som vore jag 22. Det känns skönt när det kommer från en 21-åring! Skönt är det också att dubbel trippelhakan så här års kan döljas under en halsduk.

Ämne 3: Kärlek. Läs om det i det förra inlägget, tack.