Blandat morgoninlägg

Jistanes, vilket busväder. Stormen Jari är här och det blåser som tusan. Speciellt här uppe på Mejlans klippor. Balkongmöblerna flyttar sig och det är blött och slaskigt. Tror ni att bilisterna stannar och låter folk gå över gatan? Så klart inte. De bara sitter ensamma och dundrar på i sina fula vrålåk. Dessutom har de fortfarande inte lärt sig att undvika vattenpölarna så de tvångsduschar oss alla. Stan är inte skapt för bilar, utan för människor. Bilar hör inte hemma i större städer med ypperlig kollektivtrafik och DET ÄR MIN BESTÄMDA UPPFATTNING. Jag ogillar bilar och det har jag alltid gjort och därför är jag körkortsFRI. (Brasklapp: gäller inte såna som inte kan ta sig fram utan bil.)

För första gången på många månader tittar jag på morgon-tv och det är samma gamla hets mot den minimala remsan som heter Israel. Tänk att lilla – pyttelilla – Israel får så mycket uppmärksamhet. Bara lägg av! De tjatar om Israel för att slippa tala om de inhemska problemen. Som ex. den växande fattigdomen. (Samtidigt som vi skickar pengar till terrorister som vill utplåna nämnda ministat. Otroligt!)
Min bestämda åsikt är att så länge de egna medborgarna letar efter burkar att panta så ska inget ”bistånd” skickas utomlands. En självklarhet för oss normalbegåvade.

Dessutom sitter de i sin kommunistfärgade, superfula studio, iklädda sina kommunistfärgade fula kläder och dumförklarar de 76 705 154 amerikaner som röstade på Trump. Get over it och hoppa ner från era alldeles för höga hästar.

Åh, förresten. Igår lyssnade jag på ett debattprogram (Svenska Yle) och det satt tre gäster i studion. Samtliga dumförklarade nämnda amerikaner och tävlade i att spy ut sitt hat mot Trump. Säg vad du vill om honom, men VAD ÄR DET FÖR ”DEBATT”PROGRAM? Var var DEBATTEN?

FÖRSÖK HA EN BRA DAG.
Själv är jag på dåligt humör pga bilister och ’public service’.

Heja Helsingforsregionens trafik. Heja Finland.

Jag har många gånger berömt HRT (Helsingforsregionens trafik) och nu är det dags igen. (Som sagt: Storstockholms lokaltrafik har SÅ mycket att lära.)
Värsta snöstormen pågår och bussar och tåg gick idag som de skulle. Jag kom i tid till jobbet och jag kom hem utan några som helst problem. Mycket imponerande. Dessutom välplogade vägar.
Ja, det är nåt med detta fantastiska land – allting liksom bara fungerar som det ska. Fantastiska Finland.

Snökaoset är nära nu

Smygande och tyst landade vinterns första snö på gator och torg.
Morgontrötta hundar kom ut ur stadens portar; stannade upp ett tag, nosade och glodde. Därefter ilade de iväg med ivriga tassar i den blöta och kalla men mjuka snön. De smakade och de nosade. Och de harklade sig.
Välkommen du ljuva vinter. Hoppas du är lika vit och vacker som förra gången våra vägar korsades (några bilder här och många vackra här).
snökaossnökaos
snowloving dog

Hemlige gästen har lämnat mig



Min hemlige gäst kom från fjärran land. Jag och Sebbe mötte upp honom vid tuben och det värmde i hjärtat att återigen få se hans svarta lockar (ja, även ett gäng eleganta grå strån). ”Här var det hemtrevligt som vanligt”, sa han när han klev in i det Milrellska hemmet och jag var inte sen att hälla upp ett avkopplande glas rött. Han var trött; han hade rest hela dagen. Lite mat serverade jag honom medan Sebbe åt torrbacon och vi samtalade om livets stora frågor.
Att man, ju äldre man blir, snabbare kommer över sina ex – beror det på att man lärt sig hur man gör, eller beror det på att man faktiskt inte släpper dem lika nära? Att man inte är lika naiv? Att man väljer att hela tiden hålla dem lite, lite utanför den där innersta hjärteroten?
Stora frågor som sagt och vi kom väl inte riktigt fram till något slutgiltigt svar.
Båda hade vi haft en lång dag och det röda mustiga koshervinet fick sakteliga ögonlocken att hänga så vi bestämde oss för att gå och knyta oss.
Jag sov, mina vänner. Jag sov! Som jag sov! Som en stock. Som ett barn. Jag vet nu att lösningen på allt är en man i hemmet.
Jag vaknade utvilad och glad. På med kläderna och ut i snöyran. Är på jobbet nu och den hemlige gästen är på väg till Arlanda. Vi ses snart igen – om ganska exakt en månad.
Bild 1: Gott vin.
Bild 2: Gästens resväska plogade vägen för Sebbe.
Bild 3: Gästen.
Bild 4-5: Familjen Milrell.