Ungefär så lät det när en väninna brusade upp då jag ansåg det vara osmakligt att någon (al-Qaida, eller vem det nu kan vara som sörjer, då familjen uppenbarligen tagit avstånd från wannabe-mördaren) tänt ett par ljus i korsningen Drottninggatan/Bryggargatan . Det vill säga där självmordsbombaren sprängde sig själv till döds.
Det vill säga platsen där han önskade spränga dig, mig, våra föräldrar, barn och ’otrogna’ husdjur till döds.
Japp, skitäckligt av mig. Verkligen. Förmodligen även rasistiskt och islamofobiskt.
Låt oss lalla vidare; gulla vidare.
Låt oss smälla upp (dvs ’resa’ i detta fredliga fall) ett minnesmonument som asets sörjande (återigen: al-Qaida) kan besöka när de vill sörja och beklaga att så många av oss ännu lever.
Nej, vet ni vad. Som reko och hyvens medborgare, som går runt på Stockholms gator och är skraj, så behöver jag inte ännu en påminnelse om vad jag är skraj för.
Självmordsbombarasets sörjande får helt enkelt komma i andra hand, och om det gör mig till ett svin så kan jag väl bara säga nöff.
Comments off.
Etikett: samhälle
Köp inte en massa skräp, medborgare
När ni nu ska ge er ut och julshoppa så har farbror ett tips: skippa’t. Skriv en dikt istället. Skapa ett vackert kollage. Rama in det där glada fotot från den där ljuva sommarkvällen. Bring back the spirit! Köp inte en massa skräp.
Under tiden jobbar jag. Jädrans hårt jobbar jag dessutom.
Och så sitter jag här och undrar vad som har hänt i Hötorgets tunnelbana. Där finns mängder med blod. Jättemycket. När stockholmarna stannar, tittar och funderar så vet man att det är väldigt mycket blod de ser.
Jag undrar lite om blodägaren lever idag. Mycket dramatiskt.
Men vår nya vardagsmat, i och med att ingen ordning längre råder. Drama, död, bråk, stim och stoj.
Jag är oroad.
Ni lallar väl vidare.
Comments off.
Vi var så konstiga
Bra krönika om sverigefinnar i tidningen Stockholm City:
Den som inte förstår, som säger att sverigefinländare väl är som svenskar, har ett kort minne. När hundratusentals människor i 20-årsåldern kom till Sverige inom loppet av ett par år på 60- och 70-talen lät det annorlunda. Enligt diskrimineringsombudsman Katri Linna talades det då om sverigefinnar som i dag om muslimer.
Jo tack, jag minns. Och jag minns de hotfulla telefonsamtal som kom.
Många som i dag är i 30årsåldern minns hur det kunde vara skämmigt när mamma pratade finska på tunnelbanan. De raljanta ”yksi kaksi”-kommentarerna. Hur man kröp ihop av kollektiv skam om en full finne härjade på stan.
Jo tack, jag hatade det. Och jag minns.
Och när Palme mördades sades det i hemmet: ”Jesus Kristus! Bara det inte var en finne som sköt!”
Läs hela krönikan här.
Comments off.
Jag bär samhället på mina (tyvärr väldigt späda) axlar
Så här beter sig Svenne just nu:
Så här beter jag mig:
Under tiden cashar Jimppa in och SD går från 4,5% till 45%.
Och då är det tack och godnatt.
Det var la härligt att Oslobilderna kom till användning.
Comments off.
Judar varnas
Judar som reser till Sverige varnas.
När ska medborgarna sluta lalla och börja agera?
När ska folket få yttra sig utan att reflexmässigt få ”rasse” kastat i ansiktet?
”The travel advisory urges extreme caution when visiting southern Sweden.”
Smaka på den meningen och säg HEJ SVERIGE 2010.
I denna artikel slår herr Ranstorp huvudet på spiken när han citeras:
The problem with the Swedish debate is that there’s always been a fallback position that people are extremely sensitive and extremely concerned about even talking about that. And an event like this sort of throws everything up in the air.
Uppdatering: Oj, oj, oj, Expressen skriver om det.
Uppdatering: Och 24 timmar senare vaknade även DN.
Comments off.