Melodifestivalen – Sida 2

Tack! Cha Cha Cha till Liverpool!

Vilken kväll det blev! Som Eurovision-fanatiker blev jag så lycklig över att rätt låt äntligen fick vinna den finländska uttagningen. Trots mitt enorma intresse för denna tävling – och trots mina finländska gener – så har mitt intresse för UMK (och tidigare versioner av uttagningen här i Finland) varit minst sagt svalt. De senaste åren har UMK verkligen kammat till sig, men först i år fick min favorit vinna. Och som han vann! Underbara Käärijä med den briljanta biten ”Cha Cha Cha”.

Direkt när låten släpptes i slutet av januari så blev ”Cha Cha Cha” en enorm favorit i ESC-kretsar runt om i Europa, och ja, i hela världen! Jag skrev om detta i ett tidigare inlägg. (Kolla in skärmdumparna från kommentarsfältet på YouTube – och i natt har de ju blivit ännu fler, så klart.)

Vad tyckte jag då om kvällens hela startfält?

Robin Packalen ”Girls Like You”
Låten är mycket bättre när man ser den charmerande unge mannen. Studioversionen känns platt. Lite ”desperat” nummer. Lite rörigt, så att säga. Generisk låt som hade kunnat framföras av vilken pop-kis som helst.
Placering: 4
Min placering: 6
KUUMAA ”Ylivoimanen”
En väldigt bra låt, som doftar lite Kent. Helt trevligt framförande men killarna känns rätt trista. Och torra. Och verkligen inte torra bakom öronen.
Placering: 5
Min placering: 2
Käärijä ”Cha Cha Cha”
Se texten ovan. Finlands bästa låt någonsin i ESC! Jag överdriver INTE!
Placering: 1
Min placering: 1
Keira ”No Business On The Dancefloor”
Till skillnad från Packalen så är Keiras låt bättre när man bara hör henne. Hon känns som en kompetent tös, men hon saknar DET. Hon saknar charmen. Hon är ingen stjärna, helt enkelt. Men med tiden – och med lite mer erfarenhet – så kanske hon kan bli en superstar.
Placering: 3
Min placering: 5
Benjamin ”Hoida mut”
Homoerotisk åttiotalsdoftande pop. Bra. Ingen stor vokalist, men snyggt nummer. Härligt sensuell text.
Placering: 7
Min placering: 3
Lxandra ”Nothing To Lose”
Kompetent ballad framförd av kompetent vokalist, men låten bara pågår och pågår och jag finner den så oerhört sömnig.
Placering: 6
Min placering: 7
Portion Boys ”Samaa taivasta katsotaan”
Rednex-fast-rockigare, skulle jag säga. En feelgood-låt med fiffig text om européernas olikheter. Fin melodi och bra drag, men jag tröttnade efter fem-sex lyssningar.
Placering: 2
Min placering: 4

Här bjuder jag på mitt filmade klipp av vinnarögonblicket.

Gårdagskvällen bjöd ju dessutom på Melodifestivalens fjärde deltävling – och äntligen bjöds vi på flera mycket bra låtar!
Tack, älskade Födelseland, för att ni skickade Loreen direkt till finalen. ”Tattoo” är helt enkelt toppen!
Jag gillade ytterligare några låtar i denna delfinal, vilket var kul med tanke på att MF har varit ett sådant dåligt kaos i år, vilket jag skrev om här.

Jag återkommer med en grundlig genomgång av årets Melodifestivalen i samband med finalen om två veckor.

Dubbla skärmar. Bråda tider för oss ESC-fanatiker!

CHA CHA CHA & TATTOO

I afton smäller det äntligen.
Som vi har väntat på UMK – Finlands uttagning till Eurovision Song Contest!
Jag har inte gjort någon hemlighet av att jag stormälskar Käärijä och hans fantastiska bit ”Cha Cha Cha”. Folk och fä tror ju lätt att låten bara handlar om att supa, men om man verkligen lyssnar och tar in texten på riktigt så inser man snabbt att låten har ett mycket djupare budskap än så.

Nu, efter att Melodifestivalen helt har förvandlats till ett barnprogram med outhärdlig musik (vilket jag skrev om här) och extremt tradiga och töntiga sketcher, så dyker nu äntligen en smula KVALITET upp på scen.
Det är Loreen som är tillbaka med ”Tattoo”. Hittills har jag ju bara hört det lilla klippet på Svt Play, men jag älskar vad jag hör. Vilken superdänga!

Jag återkommer med fullständiga rapporter efter såväl UMK- som MF-finalen.

Här kan du se min video om de tävlande låtarna i UMK.

Uppmaning!

Suomi! Tänä iltana äänestämme Käärijää. ”Cha Cha Cha” voi voittaa koko Euroviisut. Luottakaa minuun – minä osaan nämä asiat!
Finland! I afton röstar vi på Käärijä. ”Cha Cha Cha” kan vinna hela Eurovision. Lita på mig – jag kan det här!

— — — — — — — — — — — — — —

Sverige! I afton röstar vi på Loreen. ”Tattoo” kan vinna hela Eurovision. Lita på mig – jag kan det här!
Ruotsi! Tänä iltana äänestämme Loreenia. ”Tattoo” voi voittaa koko Euroviisut. Luottakaa minuun – minä osaan nämä asiat!

Osorterade tankar och far död i två år

Osorterade tankar, torsdag kväll.

Två år utan min fantastiske far. Det känns fortfarande overkligt att han är borta (men bara fysiskt). Det var mitt livs värsta dag och största chock. Sorgbearbetningskursen i nov-dec hjälpte som sagt. Rekommenderas.

Annars då?
Jag tar min läkemedelscocktail och den hjälper en aning mot smärtorna men mest blir jag bara så fruktansvärt trött. Ungefär en och en halv timme efter intag så kan jag inte hålla ögonen öppna och måste sova ett par timmar. Det gör ju ingenting (snarare tvärtom) när jag tar kvällsdosen, men det är okul att bli så vansinnigt trött efter morgondosen. Men jag klagar inte. Jag bara konstaterar. Jag blir även yr och sluddrig. Inga piller hjälper dock gällande benen som domnar. Idag var jag SÅ HÄR nära att ramla rakt in i en livsfarlig stolpe då benet gav vika när jag försökte ta mig över en snöhög (väldigt galet plogat då samtliga portar in på gården är blockerade av snö, upplogad från gatan). Ser fram emot operationen och just nu har jag nästa läkartid i augusti (jistanes, vilka köer).

På lördag blir det dubbla melodifestivaler, med finländska finalen och svenska deltävlingen nummer 4, som plötsligt känns lite upphetsande efter att jag hört Loreens fantastiska bit ”Tattoo”.
”Cha Cha Cha” – framförd av den konstnärlige Käärijä – måste vinna här i Finland. Måste, måste, måste.

Jag har fått dille på nåt så simpelt som vita bönor i tomatsås. 85 cent per burk på S-Market. Gott, nytt, förmånligt. Det hela började med att vi åt denna delikata rätt i Spanien under årsskiftet och jag kom inte ihåg när jag senast hade ätit detta. Kanske i skolbespisningen? Eller på nåt hotell i London för många år sedan. Gott är det i alla fall.

Nu säger jag god natt. Ögonlocken börjar kännas väldigt tunga efter medicinerna.

Sopiga barnprogrammet Melodifestivalen

Jag sörjer Melodifestivalen.
Denna min ventil, sedan 1982. Jag har varit trogen. Jag har försvarat och jag har blivit bespottad.
Nu har ”de” sabbat Melodifestivalen.

Det hela började med att de började använda det fruktansvärda ordet ”Mello”. Usch.

Kommer ni ihåg åren 2002-2010, ungefär? Fantastisk musik. Nya vokalister som kom fram. Etablerade som visade var skåpet ska stå.
Fina tider.
Och nu? Ingenting att hänga i den berömda julgranen.

MF satsar inte längre på bra dängor, utan på ”mångfald”. Allt ska med. Rap och revy och annat skräp, som ingen MF-människa vill höra.
De blir således av med sina trogna fanatiker.

Och vilket barnprogram MF har blivit! Rena rama barnprogrammet! Med socialistiska inslag. Sånt som vi som var barn på 70-talet blev serverade. Usch. (Eller indoktrinerade med.)

Nu har vi hört tre fjärdedelar av låtarna och allt är bara skräp.

Tänk att här i Finland har vi (endast) sju låtar i finalen, och samtliga (minus en tradig ballad) är bättre än allt som vi hört i MF. (Se min video om UMK här!)

Finland går om storebror Sverige på alla tänkbara plan. VAD HÅLLER NI PÅ MED OVER THERE?

Vi gnällde på Christer Björkman och hans nepotism, men nu när den där jäntan har tagit över MF-skutan och sabbat allting, så säger vi: Chrille, kom tillbaka. Allt är förlåtet.
Det har aldrig hänt tidigare, att jag som den schlagerfjolla jag är, inte har gillat en enda låt, med hela mitt arma hjärta. Men nu är det så. Allt är så urvattnat och grå-brunt. Liksom beiget.

Om en vecka vinner förhoppningsvis ”Cha Cha Cha” den finländska uttagningen, så vi får hurra på/för den. Medan vi sörjer mitt födelseland Sverige – där allt går åt helvete. Numera även Melodifestivalen. Då är det ILLA! Förstår ni hur ILLA det är när till och med MF går åt helvete?

Jag blir så deprimerad.

Vad finns att se fram emot?

Vilken osedvanligt tråkig helg.
När jag väl är ledig från jobbet… Så trist och innehållslöst.
Jag vet inte.
Jag har lite grann tappat intresset för det mesta, eftersom det mesta känns så meningslöst.
Existentiell ångest och så vidare.
Tror att jag alltid har jobbat så mycket på grund av att jag när jag arbetar slipper tänka så mycket. Eller alls.

Så jag klär mig färgglatt eftersom jag inbillar att det piggar upp.
Delvis fungerar det väl också.

Det är en lyx att få känna sig uttråkad.
Jag vet.

Jag behöver någonting att se fram emot. Vad skulle det kunna vara?
Jo, jag ser fram emot våren och sommaren och jag ser fram emot den dag då coronahelvetet är överstökat och vi slipper lalla runt i käftskydd och visir (eller hjälm, som jag brukar säga).
Tänk när allt är öppet som vanligt, och vi kan röra oss bland folk som normala människor igen.

Det ser jag fram emot.

Jag klär mig alltid jättemanligt, macho som jag är.

Igår kväll kollade jag på UMK-finalen (alltså Finlands uttagning till Eurovision) men jag visste ju att min favorit inte skulle vinna (den kom trea till slut) så jag var inte så jätteengagerad. Nån risig rocklåt vann istället för ”min” fantastiska vokalist som sjöng så vackert och plinkade på ett ESC-värdigt piano.

Samtidigt visades Melodifestivalens tredje semifinal och är det nåt som jag verkligen har börjat tappa intresset för så är det just MF. Jag började tappa intresset ungefär samtidigt som folk (och fä) började kalla tävlingen ”mello”. Jag hat-hat-hatar detta vidriga ord.
Det nya ”mello” (vomerar lite i munnen) har blivit som ett politiskt jättekorrekt barnprogram och låtarna är slätstrukna och trista och de allra flesta ”artister” gör inte bättre ifrån sig än jag på valfri karaokescen.
Gu’, jag längtar efter karaoke.

Trogna läsare vet vilket stort MF- och ESC-fan jag är, så att jag säger att jag börjat tappa intresset för MF bör få en och annan klocka att plinga riktigt högt!

Med det sagt. Charlotte Perrelli var bäst i går (och hittills i år). Bra låt (dock ej en full femma) och ett så oerhört snyggt nummer. Vilket proffs hon är, Perrelli.
Jag gillar att iaktta människor som är bra på det de gör.
Oavsett om de sitter i kassan på S-market eller står på scen. Folk som KAN gör mig glad.
En fröjd för ögat och för själen.

Vi hörs i veckan.
Om gud vill.