Jag ska koka upp ett paket nudlar.
Det får mig att känna mig väldigt ungdomlig och bara det prassliga ljudet från förpackningen får mig att färdas tillbaka till mitten av 90-talet. Jag levde på nudlar då. Älskade dem. Jag bodde i andrahand i Aspudden och köpte tre paket kryddstarka nudlar för en tia.
Åt dem hemma. Åt dem på jobbet. Jag krossade dem medan de låg i paketet och därefter kokade jag upp dem.
Jag var 175 centimeter lång och vägde inte många kilo.
Håret var blekt (på bilden dock brunt) och de alltid så trendiga kläderna hängde och flängde på min arma lekamen.
Jag bar svarta byxor i något glansigt tyg. Köpte dem på Solo vid Norrmalmstorg. Köpte nog de flesta kläder där. Och så fanns det en liten, liten butik med t-shirts med fräcka tryck och slogans. Fäbodjäntan och liknande. En gång köpte jag en väldigt dyr jacka i den butiken. Jag minns att jag spenderade mina sista pengar och att jag tänkte ”äsch, jag har nudlar hemma så jag klarar mig resten av månaden”. En gång köpte jag en t-shirt som det stod ”Jesus Lever” på. Texten glittrade och den var väldigt fin. Dessvärre använde jag den bara en gång eftersom jag råkade få blonderingsvätska på den och t-shirten var därmed förstörd. Kanske var det en mening med det hela. ”Jesus” liksom.
Tillbaks till nudlarna – jag äter dem sällan nuförtiden. Föråt mig på dem och blir lite lätt äcklad bara jag tänker på dem. Jag ser hur de åker ner i vasken och så ligger de där och ser ut som små äckliga maskar.
Maskar skrämmer mig. När det gäller döden så är jag nog mest rädd för maskarna. Därför vill jag bli kremerad – illa kvickt.
Tillbaks till nudlarna igen – de kryddstarka kan vara riktigt goda och det blir faktiskt en riktigt smarrig lunch om man blandar i en skivad morot. Och ett par vitlöksklyftor.
Nej, när jag tänker på saken så skippar jag nog nudlarna idag. Känner mig lite för gammal för dem så jag går nog och köper mig en sallad istället.
Etikett: mat
Dagens TV-tips
Ni har väl inte missat den fantastiska tv-serien Jamies matrevolution?
Jamie Oliver åker till USA:s fetaste stad – där skolbarnen äter pizza till frukost och burgare till lunch och inte vet hur en tomat eller potatis ser ut – för att försöka få invånarna att förändra sina matvanor.
Fantastiskt och upprörande.
Aha, ni undrar vad jag åt till lunch och middag igår! Se här:
Ännu en underbar kväll i livet
I går var vi återigen på Mälarpaviljongen. Sebbe njöt som vanligt av hundrasextiofemkronorsburgaren och ja, jag gjorde detsamma.
”Livet borde alltid vara så här”, sa min vän.
Jag kunde bara hålla med.
När livet är bra så är det väldigt bra.
Fantastisk serie för oss över 25
Dags för dagens tips!
Ni har väl inte missat den fantastiska serien Det goda livet som går på SVT på måndagar?
Hugh Fearnley har valt att leva nära naturen, av egenodlade grönsaker och kött från grannarna. Han njuter av lantgårdsarbete, trevligt sällskap och god mat. Hugh vill skapa förståelse för hur vi väljer vår mat, att vi tänker på vad det är säsong för just nu, odlar det lilla vi kan och köper resten så nära råvarornas ursprung som möjligt. En serie som ger inspiration, handfasta tips och rikliga exempel på vad var och en av oss kan göra. Och så massor av goda recept förstås.
Att det viktiga – för såväl djur som människa – i djurens välbefinnande får stor plats i programmet gör det hela naturligtvis ännu bättre.
Se första delen här. Och andra. Och tredje. Och fjärde.
Städerskan och jag
Jag stod i köket och ”lagade” min sedvanliga grönsallad. ”Så avanciirad mat”, sa den engelske kollegan. ”Hmm”, svarade jag.
Medan jag ilade ut med tallriken ur köket skred städerskan till verket – när jag kom tillbaka stod hon där och städade bort grönsaksbitarna som låg i vasken. ”Nej, inte ska du!” hojtade jag och tog över. ”Nej, nej, nej”, pep städerskan och bokstavligt talat SLET grönsakerna ur mina manliga men välvårdade händer!
Därefter satte jag mig ner och åt. Och mådde lite dåligt. ”Du hade ju redan städat köket”, muttrade jag med min manliga men sensuella stämma.