Etikett: män
Heterobrudarna tar för givet att jag vill ligga med dem
Jag kräks på töntiga rubriker som “Gaykillar vill ligga med mig” (artikel om BWO i gårdagens Expressen).
Martin säger: “Gaykillarna tar för givet att jag vill ligga med dem”.
Jaha.
Jag vill det inte. Du är ju söt men på tok för valpig och blek.
Eller förresten; att du är just “söt” säger ju allt. Söta ligger man inte med. Söta gullar man med i soffan. Eller spelar sällskapsspel tillsammans med.
Och igår när jag åkte t-bana hem från jobbet satt en heterobrud en bit bort och hon släppte mig inte med blicken. I en kvart satt hon och log ekivokt. Kanske slickade hon sig till och med om läpparna. Det syntes tydligt hur hon fantiserade om hur hon skulle kasta mig raklång över golvet och hur hon skulle mata mig med sin… och sedan…
Så nu skanderar jag; heterobrudar vill ligga med mig!
…Som av en händelse
Jag kan skriva en kul grej här i alla fall (mitt sinne för humor kan ju ingen ta ifrån mig).
Min kollega (”jag har inga lökar, jag har meloner”) frågade mig; “Känner du XX? Vi jobbade tillsammans på mitt förra jobb och jag tror han är gay. Det förra jobbet ligger ju tvärs över gatan så håll utkik efter honom och återkom med en rapport”.
Jag hade aldrig hört talas om karln.
Sedan gick jag på lunch. Och jag lovar att jag mötte honom på väg tillbaka till kontoret. Hahaha. Han glodde med flirtig, bögig blick.
Jag fick mig ett gott skratt när jag berättade om händelsen för min kollega som nickade instämmande när jag förklarade hur mannen sett ut.
Snö
En gång för kanske tio år sedan var jag på klubben Propaganda. Jag mötte en man och vi hånglade på gatan. Det snöade. Allt var som i en film. Tänk; två människor hånglar och det snöar och kameran snurrar runt, runt dem.
Sedan hördes vi aldrig mer.
Men jag kom ihåg hans namn och bad min kollega WD ringa nummerupplysningen (det här var före hitta.se) men hon fann honom ej.
Ibland undrar jag vem han var och vad han gör och om han kanske kommer ihåg den där gången i snön.
Och så började det regna
Detta har varit en konstig dag. Jag har varit jättenere för att sedan bli jättelycklig (igen) och allt hade kunnat vara ett drama utan dess like men nu var det inte så som tur var.
Vännen min kom och mötte upp på jobbet och vi strosade och pratade om allt som hänt det senaste dygnet (!) och Skåningen (som jag kommer kalla honom hädanefter) från igår ringde och jag blev så glad.
Vännen, jag och Sebbe handlade mat (auberginetallrik till mig, någon kebabgrej till dem) och satte oss i Vitabergsparken och pratade och skrattade och jag var så glad över att jag faktiskt kan vara riktigt rolig och dessutom har roliga vänner. Det är så uppfriskande och som vi vet förlänger ett skratt livet (det kanske är därför jag kommer bli 89-90 år, som spådamen sa). Efter matpausen promenerade jag och Sebbe över kanalen och genom skogen och vips var vi hemma.
Nu ska han sova och jag ska slösurfa och hälla i mig vatten.