Etikett: män

Önskeinlägget: Hår på bröstet

Jag bad er att ge mig en rubrik, så skulle jag skriva ett inlägg i ämnet.
Här kommer ett nytt inlägg i serien, önskat av den hete Ponte.
Det går för övrigt fortfarande bra att önska (i kommentarsfältet)!
Hår på bröstet
Mycket svårt ämne, men jag ska fatta mig kort och koncist.
För det första: don efter person.
För det andra, eftersom jag själv är väldigt monchichiaktig och därmed vet att det är ett helvete att bli av med eländet, är det bäst att acceptera eventuell behåring (åtminstone när det gäller den egna kroppen).
Jag vet inte riktigt vad jag tycker om patthår. Faktiskt.
Jag vet dock att jag rent estetiskt ogillar ljust kroppshår. Ska det vara hår så ska det vara svart eller åtminstone mörkbrunt. Annars får jag lätt kväljningar.
Jag står till och med ut med ett oansat KÖN om busken är mörk. Annars får jag kväljningar (igen). Nu var det dock inte kön vi skulle tala om (det gjorde vi ju igår), så tillbaks till pattarna.
Grundregler:

  • Ska det vara så ska det vara. Inget fjuneri i såna fall, utan en redig rya.
  • Blondiner har inte tillträde till min kärlekskammare.
  • Don efter person. Håriga rattar gör sig bäst på en bredbringad überman.

Detta var ännu ett högklassigt inlägg på Kim Milrell.se. God onsdag!
Läs även andra bloggares åsikter om

SWE vs IL

Efter att ha forskat i ämnet under flera års tid publicerar jag slutligen min rapport.
Den jämför svenska män med israeliska.
Ja, jag drar alla över en kam.
Nej, det finns inga undantag (förutom mina vänner och föredettingar).
Jag vill poängtera att exemplen nedan är rena rama citat.
israel vs sweden
Ja, tänk att den fantastiske ynglingen som figurerar ovan faktiskt sa något så vackert att det fick bli en extra liten bloggslogan av det hela. Det ljuvligaste jag hört på mycket, mycket länge.
Läs även andra bloggares åsikter om ,

Man skulle kunna tro att det är Freaky Friday

Detta inlägg innehåller vågat språk, så är du känslig bör du sluta läsa nu. Scrolla genast till det barnvänligare inlägget ”Septembermåndag i bilder”.
Så jag kommer till jobbet och favoritflatan börjar snacka ”bratwurst” (”kommer du sörja den dagen då du inser att din kuk börjar förfalla?”) och ”sushi” innan klockan hunnit slå sju.
Hon undrar vad jag kallar det kvinnliga könsorganet. ”Dosa”, svarar jag. ”Kärleksdosa vid extra festliga tillfällen!” Flatan är såklart feministisk och humanistisk och ”reclaim the word fitta” och så vidare men, som hon säger, ”det låter så fult när jag säger ’jag älskar din fina lilla fitta’!” Jag förstår. Jag skulle nog inte kunna säga samma sak om någons bratwurst. På engelska funkar det ju bra och tack och lov så är det oftast engelska som gäller för min del…
Flatan är dock inte impad av ”dosa” så vi kommer inte fram till något, förutom att hon när hon blir äldre ska kalla den ”blädderblocket”.
Den sköna Beatrix Vnunk har publicerat ett fantastiskt inlägg i ämnet. (Du kommer snart notera att detta inlägg är ditt mest lästa, eftersom du döpt det till ”fitta”. Mina två mest lästa inlägg heter just ”Fitta” samt ”Detta är ingen porrblogg”.)
Nog om fitta. Nu ska vi snacka kuk.
Så jag loggar in både här och där och som vanligt är det noll eller hundra som gäller. Jag brukar gnälla över att jag enbart är uppvaktad av 17- eller 70-åringar. Det stämmer inte riktigt. De som är runt min ålder är dock antingen för tradiga eller för vulgära för min smak. Missuppfatta mig ej – jag älskar det vulgära, men var sak har sin specifika plats.
Så kandidat 1 skriver: ”Jag vill äta dig. 20 cm grov kuk väntar på dig ikväll”. ”Nej tack, jag har slutat med män”, svarar jag.
Kandidat 2 skriver: ”hej”. Jag svarar ”Hej hej”. Han frågar vad jag jobbar med och därefter: ”vad tycker du om att göra på fritiden?”
Aaargh. Vad är det för jävvla fråga? Är du 12 år eller?
Jag svarade att jag inte har någon fritid och att jag nu skulle logga ut och dricka kaffe.
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Varför gå över ån efter vatten, liksom?

Dagen känns porrig från början till slut, känner jag.
Tillåt mig nu berätta om bostaden i huset mittemot. Den har länge stått tom, men nu har där flyttat in en eller två heta blattegrabbar. Vänner? Bröder? Avlägsna kusiner? Älskare? Vem vet. Heta är de hur som helst.
Lägenheten ligger direkt mittemot min och de har placerat datorn vid fönstret. Där sitter de halvnakna och slinkiga. Än så länge ser jag dem bäst när jag går ut, men ju fler löv som faller från trädet som står i vägen desto mer ser jag rakt in i deras bostad. Desto mer ser jag av deras gyllenbruna kroppar. Deras rakade skallar.
Ah. Ännu en anledning att se fram emot vintern.

En välbekant doft

Igår när jag stod vid ett övergångsställe passerade två ynglingar mig. Den ene av dem var mycket välparfymerad och jag överrumplades av doften som kändes mycket bekant och… behaglig men dramatisk.
Jag vet inte om jag drömde om honom i natt, men den förste jag tänkte på var Badbyxan. Ja, doften hade påmint mig om honom – den tillhörde honom.
Badbyxan dejtade jag ett kort tag under mina tre finska år. Han bodde i en fräsig etta på Stora Robertsgatan i Helsingfors och jag saknar ibland första halvan av 90-talet då livet kändes spännande och allt var möjligt och, inte minst, MTV fortfarande spelade musik.
Ja, jag kommer så väl ihåg hur vi förfestade till något musikprogram som gick på fredagskvällarna. MTV Dance eller något liknande. Den fantastiska VJ:n (åh, video jockey – bara en sån sak!) Simone Angel – som senare kom att göra den fantastiska biten Let This Feeling – presenterade dansvideor på löpande band (Felix, Cappella, Maxx…).
Det var en härlig tid!
Ah, jag kallade grabben Badbyxan eftersom han alltid, alltid tog på sig badbyxor när vi skulle sova. Varför vet jag inte. Jag frågade aldrig eftersom jag var ung och frisinnad och inte tyckte att någonting var konstigt.
När vi ändå snackar karlar kan vi konstatera att min älskling, sångaren och programledaren Amir Fay Guttman, igår gick och gifte sig med en man som uppenbarligen inte var jag.
Naturligtvis var Kadima-ledaren – den fantastiska – Tzipi Livni en av gästerna.
[Artikel. Översatt artikel.]

Här sjunger han om vår sista dag tillsammans: Yom Acharon.