En snabbrapport

Det blev en fin dag det här. Jag uppskattar alla era kommentarer och frågor och jag ska besvara dem så fort jag får tid. Just nu har jag ju en långväga besökare att ta hand om. Dessutom måste jag göra det sista på webbjobbet som har sin big launch i helgen.
Å, det var så skönt idag när vi under långpromenaden äntligen kom tillbaka till Gamla Stan och Söder. Äntligen visste jag vad jag snackade om. “This is my part of town, my friend” sa jag glatt.
Jag fick Shiri Maimons album av herr Israel! Mycket glad blev jag. Hon är så himla bra.

Herr Israel har mycket vackra ögon och snygg kropp

Hemma och vänder. Herr Israel är i city och strosar i ensamhet ett tag innan vi ska återförenas för middag.
Vi kan ju konstatera att jag är en rätt usel guide. Eller snarare; allt som ligger norr och öster om NK är inte mina kvarter.
Han är mycket trevlig kan vi också konstatera. Och snyggare än jag trodde. Men ack så blyg. Och om jag kallar någon blyg är den personen verkligen blyg. Jag har väldigt svårt för att axla rollen som den initiativrike och pratsamme. Vill hellre vara mycket passiv och bli tagen med storm (det där kan ni tolka precis hur ni vill).
Summan av kardemumman är att det är trevligt med utländska vänner. Så var det avklarat.

Å, ni är så nyfikna!

Det har gått fint, mina vänner.
Kvällen tillbringades på balkongen. Småprat. Sebbe var snäll. Herr Israel är så blyg att jag känner mig mycket djärv.
Jadå, sovandet gick bra. Inga konstigheter alls. Oroa er icke.
Nu ska vi se vad dagen har att bjuda.

Herr Israel har landat

Nu kommer han strax.
Nervo.
Visst är det lustigt hur man, när man får besök från utlandet, gärna vill visa sitt lands bästa sidor. Lite patriotisk (kom inte på något bättre ord, tyvärr) är jag kanske. Men på ett sunt sätt.

Shalom Israel

Dra på trissor.
Sätt er ner ska ni få höra (min vän MM:s favorituttryck)!
SMS-pratade med herr Israel och det visade sig att jag missuppfattat en liten, liten detalj. Han ska ju bo på ett hotell nära mitt hem och jag trodde han skulle checka in där redan ikväll. Men nej. Han ska bo hos mig de tre första nätterna (dvs tills hans väninna* anländer till Sthlm och de båda checkar in på nämnda hotell). Så ni kan ju gissa vem som utnyttjade lunchen till att panikhandla mat att bjuda på. Och vem som rusade hem för att dammsuga och plocka lite bland prylarna…
Det känns väldigt spännande nu. Har inte riktigt kunnat ta in det hela ännu då turerna varit många och han avbokade sin förra tripp. Men nu sätter han sig strax på planet från Finland (han har väl förmodligen en nordisk skönhet i varje nordisk stad…) (ehem).
Det enda som stör mig – förutom att jag inte hunnit städa – är att mina käftsmärtor blivit värre. Eller snarare kommer de oftare nu och varken Alvedon eller Ipren hjälper. Det gör liksom ont i hela vänstra halvan av huvudet. När jag för två år sedan trodde jag hade en hjärntumör låg smärtan på 10 (på en tioskala). Käftsmärtan ligger på en stark åtta. Blir det inte bättre snart måste jag ringa tandläkaren och be om knark. Kanske hotar jag med att hoppa från balkongen om de är snåla (de behöver ju inte veta att jag bor på 1 tr).
*Ej hans fru, som min kollega antydde idag. Han må vara a so called closet case men någon fru har han då inte.