Jag satt här i min ensamhet på det ekande tomma kontoret och tänkte på att när jag var i Israel mötte jag många roliga män som hade min typ av humor.
Det blev många Carolaskämt.
En blåsig dag då vi vandrade i Jaffa stannade grabbarna där det blåste som mest. De sträckte ut armarna och sa övertygande och allvarligt: Det måste vara här Carola repeterar. Känner ni fläkten?
Eller sent en kväll då vi kände en plötslig vindpust: Känner ni? Carola måste ha landat på Ben Gurion Airport! Flygfjollorna försöker få henne att förstå att planet måste stanna ordentligt och skylten slockna innan hon kan dra igång fläkten.
Carola i all ära. Störst var ändå Linda Bengtzing. Israelerna blev chockade då jag berättade att Bengan en gång var programledare för ett sånt där ordjaktenprogram på TV. Jag berättade så klart även att Bengan, när hon uppträdde på gayklubb, bytte ut ordet ljuger mot suger. De fnittrade förtjust. “Oh, that Linda! She’s amazing!”
En annan rolig sak:
Jag fick ofta frågan: Are you Jewish?
Jag svarade: No, I’m just a fan.
(Tyckte detta var passande då det handlade om fläktar.)
Etikett: Israel
En sammanfattning
Efter många om och men reste jag äntligen till Israel och jag är mycket nöjd med allt.
Bäst var vädret, shoppingen, hunkarna, den trygga känslan i Tel Aviv samt alla de fascinerande judiska inslagen. Det var underbart att se en ortodox jude med de typiska kläderna glida runt på rullskridskor i sådan fart att de långa lockarna (peyot) fladdrade. Därefter stannade han och blåste i shofar (det var ju festligheter på gång) ett par gånger och sedan rullade han vidare.
Allra, allra bäst var kanske att Tel Aviv är så oerhört liberalt och gayvänligt. Ingen, INGEN, lyfter ett ögonbryn om du kelar med din kärleksperson på gatan. Jag tänkte på detta när mina nyförälskade vänner strosade hand i hand i den 4000 år gamla staden Jaffa.
Sämst var att jag blev så trött av hettan. Trots att det “bara” var 30 grader stod jag en gång vid midnatt ute på gatan och svetten rann längs min rygg. Tack och lov åkte jag inte i augusti då det är som varmast.
Hemresan
Halv tre på natten ringde mycket riktigt telefonen. “God morgon, har du beställt en bil? Den är där om 10 minuter”.
Jag checkade ut från hotellet och ungefär i samma ögonblick började jag känna mig väldigt illamående efter att ha varit lite magsjuk under dagen.
Taxin kom och den alerte chauffören körde mig till Ben Gurion Airport och återigen blev jag tagen åt sidan och bakom ett skynke fick jag lov att bli tagen på av en bestämd man. Väskorna öppnades och alla mina prylar röntgades en efter en. Sedan fick jag tillsammans med en trevlig kvinna ur personalen gå bakvägen till passkontrollen, vilket var skönt på grund av långa köer. Ett par frågor och vips var jag fri att gå och shoppa.
Flygplatsen är förresten mycket fräsch och fin och luftig.
Handlade lite turistprylar + mer musik och så var det dags att kliva på planet.
Jag kämpade vidare med mitt illamående och ni kan tänka er känslan av att efter en fin semester hamna inklämd mellan en massa svenska barnfamiljer. Barnen skriker och väsnas och allt föräldrarna säger under fyra timmar är “shhh”. Jag ville men vågade inte resa mig och skrika: “du har sagt “shhh” i flera timmar nu och det hjälper inte så vänligen säg något annat åt dina ungar”.
Jag var mycket irriterad men jobbigast var så klart illamåendet.
Vi var framme på Arlanda och tack och lov slapp jag både besvara frågor och öppna mina väskor. Nu skulle jag iväg och hämta min rakapparat som jag ju inte hade fått ta med mig när jag reste. Jag gick runt lite och undrade vart jag skulle gå men gav snart upp. Skit i apparaten. Jag vill kräkas och jag vill hem till Sebbe.
Tog bussen till city och tuben hem och vips hade jag Sebbe i famnen. Han var så gosig och fin och vi hade kramkalas.
Shalom igen
Sista kvällen
Kul kväll igår! Mötte ES, IB och Yitzak på Evita. Det var schlagersöndag och svenska mellolåtar var ofta förekommande. De hade en liten dansgrupp som mimar till olika kända ESC-låtar med perfekt originalkoreografi. Mycket uppskattade. Pratade lite med en hunk som jag gärna träffat igen.
Det var förresten väldigt kul när den där dansgruppen gjorde Charlotte Perrelli (2 ggr till och med). Grabben som var “Charlotte” satte så klart alla de steg och poser vi såg i Mello och mitt i allt ställde sig en av de andra bakom henne och drog hans ansiktshud bakåt så det såg ut som han var mycket lyft. Hahaha.
Det var också väldigt roligt att höra de israeliska människorna sjunga med i finska Bye Bye Baby (CatCat) och Eläköön Elämä (Sonja Lumme).
Ja, Eurovision förenar oss verkligen och schlagerbögarna är sig lika världen över. Underbart.
Såg nyss på Rosh hashana-firande på tv och nu är det en Sarit Hadad-konsert. För övrigt tredje programmet hon medverkat i under kvällen, så hon måste vara rejält poppis.
Tidigare idag besökte jag ett shoppingcenter. Enormt var det, och mycket vackert. Klev in i en skivbutik och fann genast Harel Skaat-albumet som är så bra. En av de anställda frågade om jag behövde hjälp. “Var kan jag finna Dana International?” frågade jag och han visade mig en hylla och vips hade jag handlat de album jag tidigare bara hade som downloads. Mycket nöjd tog jag en tur på stan.
Ikväll har jag packat och slappat. ES har varit vänlig nog att ordna en taxi som ska komma och hämta mig klockan 02:30 för då är det dags att fara hem…
