Hemresan

Halv tre på natten ringde mycket riktigt telefonen. “God morgon, har du beställt en bil? Den är där om 10 minuter”.
Jag checkade ut från hotellet och ungefär i samma ögonblick började jag känna mig väldigt illamående efter att ha varit lite magsjuk under dagen.
Taxin kom och den alerte chauffören körde mig till Ben Gurion Airport och återigen blev jag tagen åt sidan och bakom ett skynke fick jag lov att bli tagen på av en bestämd man. Väskorna öppnades och alla mina prylar röntgades en efter en. Sedan fick jag tillsammans med en trevlig kvinna ur personalen gå bakvägen till passkontrollen, vilket var skönt på grund av långa köer. Ett par frågor och vips var jag fri att gå och shoppa.
Flygplatsen är förresten mycket fräsch och fin och luftig.
Handlade lite turistprylar + mer musik och så var det dags att kliva på planet.
Jag kämpade vidare med mitt illamående och ni kan tänka er känslan av att efter en fin semester hamna inklämd mellan en massa svenska barnfamiljer. Barnen skriker och väsnas och allt föräldrarna säger under fyra timmar är “shhh”. Jag ville men vågade inte resa mig och skrika: “du har sagt “shhh” i flera timmar nu och det hjälper inte så vänligen säg något annat åt dina ungar”.
Jag var mycket irriterad men jobbigast var så klart illamåendet.
Vi var framme på Arlanda och tack och lov slapp jag både besvara frågor och öppna mina väskor. Nu skulle jag iväg och hämta min rakapparat som jag ju inte hade fått ta med mig när jag reste. Jag gick runt lite och undrade vart jag skulle gå men gav snart upp. Skit i apparaten. Jag vill kräkas och jag vill hem till Sebbe.
Tog bussen till city och tuben hem och vips hade jag Sebbe i famnen. Han var så gosig och fin och vi hade kramkalas.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.