Jag tänkte skriva ett djupt inlägg men det är för tidigt så jag börjar dagen med något lättsamt.
Mitt favorituttryck är “så himla ___ var det väl inte”.
Ibland kan jag bara inte låta bli att säga så.
Exempel:
– Vad kul det var att se dig igen!
– Så himla kul var det väl inte.
På restaurang (när servitören/-trisen) dukar av.
– Mums så smarrigt det var.
– Så himla smarrigt var det väl inte.
Till sångfågeln efter konserten:
– Fy tusan vad du vad bra!
– Så himla bra var hon väl inte.
När vännen presenterar sin nya flamma:
– Här är min nya, snygga flamma.
– Så himla snygg är han/hon väl inte.
Efter sex:
– Åh, så skönt det var.
– Så himla skönt var det väl inte.
Etikett: humor
Sluta håna oss
Nu har eländet börjat.
Jag, som nästan inte ser nåt annat på tv än morgon-tv, får snart sluta med även det.
Okej att sport är astrist att se på när man vill se nyheter och debatt, men än värre är alla dessa töntiga körer som framför julsånger. Fy vad det kliar över hela kroppen när de står och sjunger i stämmor. SLUTA.
“Let it snow”, sjunger de.
Det snöar inte. Titta ut och se att allt är brunt och fult och slaskigt.
“Alla är glada på julaftonskväll”, sjunger de.
Tillåt mig tvivla och hävda motsatsen. Glinen är missnöjda med sina sopiga julklappar, frun tycker att maken är en buffel och hon sitter ensam i köket och sippar på ett stort glas Baileys. Hon drömmer om Carlos som hon hade en diskret fling med på sommarens charterresa.
Maken i sin tur sitter halvpackad och ilsken framför datorn och kollar på porr. Han längtar så efter att få klämma på ett par rediga lökar. Han suckar när han tänker på att han tog ett fett lån för att köpa julklappar åt de bortskämda ungarna som trots hans ihärdiga försök att göra dem glada är missnöjda.
Grannfrun sitter ensam i sitt kök. Hon har aldrig känt sig så ensam som denna julaftonskväll då “alla är glada”.
Körens julsånger är ett hån, tänker hon medan hon kastar sig ut från fjärde våningen.
Pressade priser på sexuella tjänster
Vilken ovanligt trist dag på jobbet.
Är trött och hängig och vill slappa i soffan istället för att sitta rakryggad framför detta skrivbord.
Jag blev erbjuden att köpa sex idag. 300 SEK ville hon ha för en “snabbis”.
Jag tyckte det var väldigt billigt men avböjde.
Sitter ju i närheten av Malmskillnadsgatan och det rejäla utbudet pressar väl ner priserna.
Det kan inte vara lätt att vara prossa i dessa kärva tider!
Jag tog saken i egna händer
Ni vet det där avsnittet av Sex and the City där Carrie blir dumpad via en post it-lapp och sedan bestämmer att den dagen minsann inte ska få lov att gå till historien som Dagen Då Jag Dumpades Via En Post It-Lapp, lite så var det för mig igår.
Jag tittade moder jord i ögonen, suckade och sa: jag skulle inte tro det, hör du.
Detta skulle inte bli ännu en seg, händelselös afton i hemmet så jag kontaktade någon jag skulle träffa på lördag: Portugisiske Fotbollshunken.
Han uppskattade min spontanitet och var inte det minsta svår utan han sa direkt: I’m in.
Två timmar senare anlände jag till favoritkrogen och vem såg jag sitta uppflugen på en stol om inte Dansken. Vi samtalade och fnittrade ett tag, så där som vi gör, och strax därpå anlände Portugisiske Fotbollshunken.
Vi hade en mycket trevlig kväll som till stor del handlade om min extrema skäggväxt (rakapparat fortfarande beslagtagen på Arlanda) och hans very shiny hair. Ja, det var verkligen mjukt och glansigt (Charlotte: Do you think my hair is too shiny today?).
När det var dags att tacka för kaffet insåg vi att vi skulle åt samma håll. Ja, Portugisiske Fotbollshunken visade sig bo två gator från mig (kan min stadsdel bli mer gaytät?).
En kväll som var på väg att bli spiken i kistan blev således istället en trevlig historia, tack vare att jag tog universums planer och kastade dem i papperskorgen.
Små fina minnen
Jag satt här i min ensamhet på det ekande tomma kontoret och tänkte på att när jag var i Israel mötte jag många roliga män som hade min typ av humor.
Det blev många Carolaskämt.
En blåsig dag då vi vandrade i Jaffa stannade grabbarna där det blåste som mest. De sträckte ut armarna och sa övertygande och allvarligt: Det måste vara här Carola repeterar. Känner ni fläkten?
Eller sent en kväll då vi kände en plötslig vindpust: Känner ni? Carola måste ha landat på Ben Gurion Airport! Flygfjollorna försöker få henne att förstå att planet måste stanna ordentligt och skylten slockna innan hon kan dra igång fläkten.
Carola i all ära. Störst var ändå Linda Bengtzing. Israelerna blev chockade då jag berättade att Bengan en gång var programledare för ett sånt där ordjaktenprogram på TV. Jag berättade så klart även att Bengan, när hon uppträdde på gayklubb, bytte ut ordet ljuger mot suger. De fnittrade förtjust. “Oh, that Linda! She’s amazing!”
En annan rolig sak:
Jag fick ofta frågan: Are you Jewish?
Jag svarade: No, I’m just a fan.
(Tyckte detta var passande då det handlade om fläktar.)